Här sitter jag en fredagskväll. I en korvkiosk. Det är inte klokt egentligen. Jag är 20 år, bor i en etta utanför stan och jobbar i en korvkiosk, ett gatukök alltså. Det låter kanske inte så hemskt men tusan vad man sliter ut sig! Jag jobbar dagar, kvällar, helger och plockar för det ut cirka 6000 kronor i månaden.
»Ja, tack«, »Varsågod«, »Tack så mycket« »Senap, ketchup?«
Jag har säkert upprepat de fraserna en miljon gånger. Korv, hamburgare, schnitzlar, mos och strips ? det känns som det rinner gurka ur öronen på mig! Visserligen har jag bara jobbat här i ett och ett halvt år men det känns som minst tio.
Alla otrevliga kunder gör inte jobbet lättare heller. Man måste stå och le åt dem, vara trevlig fast de spyr ut hur mycket skit som helst över en.
Som tur är existerar det bara ett fåtal sådana, men de borde få böter eller något! Lite artighet kan man väl ändå visa, speciellt vuxna människor!
Jag ska inte bara klaga, jag har iallafall ett jobb. Fast jag undrar om det verkligen är så smart att slita ut sig när man kan få nästan lika mycket pengar från socialen? Det finns en tjej som har jobbat här i nästan nio år. Jag förstår inte det.
Man blir ju inget mer än ett gatuköksbiträde. Å andra sidan är det nog ganska lätt att fastna här. Jag trivs jättebra och alla är toppen, fast är det skäl nog att stanna?
Kanske borde jag slänga mej hejdlöst ut i den stora världen, utan något skyddsnät. Visst kan man slå sig rejält men man kan ju landa på en mjuk fin äng.
Vi får väl se vad som händer.
Oj nu har jag en kund. Dags att återgå till verkligheten.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.