”Jag är en vinnarskalle”

Mackor och bilmotorer. Det väcker Emelie Köhler Wetters vinnarinstinkt. Jobbet på Bernards drive in-konditori är perfekt för den folkracekörande kallskänkan.

»Våga testa den redan i dag!« står det på reklamskylten utanför Bernards drive in-konditori, som ligger vid E4 strax utanför Jönköping.
Det handlar om »Skogens konung«, kallskänkan Emelie Köhler Wetters finalbidrag till Mack-SM. En wrap med pulled moose, svecia­kräm, sparris samt lingon- och honungsrippel.
Hur fick du idén till ditt SM-bidrag?
– Jag är uppvuxen med älg, lingon och skog, men älgstek kan bli torrt och segt. Jag tänkte att långkok skulle funka. Jag utgår gärna från smaker i mat när jag gör mackor. Det jag hade i min wrap skulle funka som en maträtt om man la till potatis.
Vad är speciellt med att jobba på ett drive in-konditori?
– Det vi säljer ska vara smidigt att ta med. Fast vi har även sittplatser och många tar med sig maten tillbaka till jobbet. Det vi säljer bäst av förutom wraps är robusta och traditionella mackor som ägg och bacon. De flesta kunderna jobbar här i industriområdet, kanske tjugo procent är på genomresa. Framöver ska vi göra mer av att det är ett drive in, skylta bättre, och så skulle jag kunna ha dekaler på min folkracebil och få hit dem som behöver ställen där det finns kärrparkering.

Hur kommer det sig att du började med folkrace?
– Min pappa har alltid tävlat. Tidigare har jag själv inte haft tid och inte riktigt vågat heller.  Men det är jättehög säkerhet med kraftfulla bälten, fastsvetsad stol och täta besiktningar. Det är tur för jag har kört av banan ett antal gånger. Om man rullar runt kan man vara ganska mör dagen efter. Men har man väl börjat med folkrace kommer man inte ur det. Jag gillar också att skruva på bilarna och kan byta en ruta eller en kylare, men på tävlingar är det min pappa, bror eller pojkvän som mekar så att jag kan koncentrera mig på att köra. Men visst, jag kan vara svart om händerna när jag kommer hit en måndag.
Finns det några likheter mellan att tävla i folkrace och Mack-SM?
– Är man tävlingsmänniska kommer man in i något slags egen värld. Det finns samma nerver inför Mack-SM som inför ett folkrace, men när startskottet går kommer vinnarinstinkten fram. Då är det ingen idé att vara nervös. Jag är en vinnarskalle som vill gå vinnande ur närkamper på banan. Det där drivet kan nog avspegla sig i jobbet här också. Vet jag vad stället behöver så bara kör jag.

Du är utbildad kock, men jobbar som kallskänka och butikschef. Hur kommer det sig?
– Jag flyttade till Jönköping för att plugga till socionom, men kände snabbt att det inte var något för mig. I stället började jag jobba på Bernards konditori. Efter ett år utbildade jag mig till kock, för att det skulle bli lättare att få fast jobb. Då valde jag att rikta in mig på det kalla köket. À la carte är inget för mig, jag gillar inte den maten utan äter hellre husman. Efter skolan fick jag erbjudande om att bli butikschef här. Jag tvekade eftersom jag var ensam mamma med barn, men gick med på att göra det ett litet tag.
Sedan blev du ändå kvar.
– Ja, jag har en vd som låter mig utgå från vad som funkar för mig. Visst, min son får gå upp tidigt, men jag kan också hämta honom tidigt. De veckor jag inte har honom jobbar jag mer. Som butikschef vill man vara tillgänglig, men mina arbetskamrater vet att jag inte kan komma in när som helst.
Hur tänker du dig din yrkesframtid?
– Att jag ska vara kvar här och kanske få lite fler utmaningar. Det är ett väldigt fritt jobb med bra stämning bland arbetskamraterna. Jag gillar också att det inte är det trendigaste stället. För mig är det dessutom perfekt att vara butikschef 20 procent av tiden och i kallskänken 80 procent. Jag vill jobba med mat, att sitta och göra smarta scheman är inte det roligaste.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.