Här sätts händerna på spel

Branschens händer lever farligt. Men lika vanligt som det är med värkande leder, skärsår eller eksem, lika ovanligt är det att problemen anmäls som arbetsskador.

Det ser inte mycket ut för världen: en flipp med fingrarna. Som att använda blomspruta, men åt andra hållet.
Denice Åkesson visar den rörelse som har fått högerhanden att svullna upp. Det är upprepningen som gör det. Flera hundra gånger i timmen.
– Det funkar inte för just mig, säger ­Denice.
Hon är dealer på Casino Cosmopol i Stockholm sedan fyra år. Att vara croupier eller dealer innebär att man ständigt måste hålla fokus på spelet, reglerna och vad som händer kring bordet. Kollegan Ellinor Linbom, som är ett av fem skyddsombud på arbetsplatsen, fyller i:
– Det är som att köra bil. Man kan ha gjort något hundratals gånger men man får inte slappna av och göra en enda miss.

Men kasinojobb är också fysiskt, ­betonar de. Överkropp, armar och ­händer kommer till flitig användning.
Denice och Ellinor berättar om maskinerna som räknar upp roulettemarker – här fastnar man ofta med händerna.
Och om de monotona handrörelser som jobbet vid ett kortspelsbord betyder.
Eller om ett populärt tärningsspel. Som kräver kroppsligt arbete beroende på hur spelbordet är utformat och att den maskin som slår tärningarna ibland går sönder. Då måste dealern lyfta en plastkupa på flera kilo i förutbestämda rörelser över axelhöjd.
– Som att stå på gym med hantlar i en timme, säger Denice Åkesson.
Casino Cosmopol har en bra grund­utbildning, betonar de. Lärarna har själva jobbat på golvet och mycket fokus läggs på ergonomi. Genom upprepning och kontroll säkerställs att ingen slarvar med kroppshållning eller med att hålla händerna raka.
Men det är inte de stora tunga rörelserna som är Denices problem. Utan den rörelse med vilken dealern delar ut korten i poker.
Det är en liten, lätt och snärtig fingerrörelse som kallas för pitch eller att pitcha. Det är bestämt i reglerna hur den ska utföras.
Denice Åkesson gör en snabb huvudräkning. En omgång tar ofta några minuter att spela, och om det är 8 – 10 spelare vid bordet handlar det om 16 – 20 kort.
– Ja, så man kanske gör den här rörelsen mellan 400 och 600 gånger i timmen.

Efter ett halvår vid pokerborden ­började Denice märka av värk och svullnader i högerhanden. Först tänkte hon att det berodde på henne själv.
– I början tänkte jag att det mest handlade om ovana, att jag skulle vänja mig. Men det blev värre.
På arbetsplatsen finns flera ­inspector dealers. Ellinor Linbom är, förutom att vara skyddsombud, en av dessa. Uppgiften är att hålla koll på spelborden, att stämningen är okej och att allt går rätt till. Men man ska också vara ett stöd för dealern eller croupiern vid bordet. Exempelvis att uppmärksamma felaktiga arbetsställningar.
Denice Åkesson pratade med flera inspector dealers och bad dem kolla hennes handrörelser. Kanske var det hon som gjorde fel? Nej, man kunde inte se något.
– Sen började jag tänka på hur jag står eller sitter. Men det blev ingen skillnad. Och en dag när jag vaknade var min handled dubbelt så stor.
Till att börja med blev det mediciner mot svullnad och värk. Det hjälpte tillfälligt och hon fortsatte att arbeta.
– Sen råkade det komma en period då vi hade ganska många dealers, och jag slapp stå vid pokerborden. Jag märkte att handleden blev bättre, och blev säker på att det hängde ihop.

Hon är inte ensam. Enligt Arbetsmiljöverkets besvärsundersökning, som publicerades i slutet av september, ligger hotell- och restaurangbranschen högt vad gäller besvär med rygg, nacke, armar. Något som hänger samman med olika former av vanliga arbetsuppgifter. Enligt Arbetsmiljö­verkets föreskrifter om belastningsergonomi ska arbetsgivaren »se till att arbete som är ensidigt upprepat, starkt styrt eller bundet normalt inte förekommer«. Det kan vara genom riskbedömningar, pauser och arbetsväxling. Arbetstagaren är i sin tur skyldig att varna arbetsgivaren när sådant förekommer.
Det är nämligen upprepningen, inte den enskilda vikten eller rörelsen, som kan vara farlig. Men det tar tid innan besvären märks och påverkar arbetsförmågan. På grund av den stora personalomsättningen inom hotell och restaurang, kan problemen också visa sig efter att man lämnat branschen.

När det kommer till handproblem är skyddsombud och myndigheter överens om att de flesta aldrig anmäls, särskilt inte mindre incidenter. Av cirka 7 000 arbets­olyckor som rör händerna, kommer cirka 200 anmälningar per år från hotell- och restaurangområdet. Då handlar det om rena olyckor, inte besvär som uppstått ­under lång tid.

Denice Åkesson är medveten om detta. Sedan snart ett år har hon försökt byta arbetsuppgifter, så att hon slipper just pokerborden. Hittills har det inte gått. Arbetsgivaren vill ha läkarintyg på diagnosen och hur den hänger ihop med jobbet.
Trots att hon har träffat en handfull ­läkare är de fortfarande inte säkra.
– Läkarna verkar inte förstå vad ­dealeryrket är. Mycket av min tid hos läkarna har gått åt till att förklara vad vi gör.
Flera av kollegorna har fått diagnosen ganglion, berättar hon. De har blivit opererade och säger att de känner igen symptomen, och flera säger att det hade med pokern att göra.
– Så nu jobbar jag på. Någon gång får jag gå på värktabletter. Och ibland gör det så ont att jag vill gå hem. Men hittills har det gått att byta arbetsuppgifter tillfälligt.
Att hitta mer långsiktiga lösningar har hittills inte fungerat. När någon i personal­styrkan inte kan göra alla arbetsuppgifter ställer det till det för de andra.

Man ska komma ihåg att arbetssättet på kasinon styrs av bland annat lotteri­inspektionens regler, påpekar Ellinor Linbom. Så måste det ju vara för spelets skull, men betyder också att det blir ganska ­likriktat och mindre flexibelt, menar hon.
– Det här är ju en ganska ung bransch i Sverige, funderar hon. På många andra håll har man nog kommit längre med forskningen eller har bättre koll på vad som kan vara skadligt.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.