Här kommer facket!

Medlemmar som förlorar jobbet för att de vill ha lön, sjukskrivna som kämpar med Försäkringskassan. Sådant hör till HRF-ombudsman Jenny Lobloms vardag. Men också stöttande kollegor och en och annan arbetsgivare som vill samarbeta.

Klockan är kvart över åtta. På Hotell- och restaurangfackets avdelning Stockholm-­Gotland fylls fikarummet av personal och Jenny Loblom har just tagit en kopp svart kaffe ur automaten.
Dagen innan var Jenny ute på en överläggning om ett avsked. Nu diskuterar hon situationen med kollegorna.
– Det finns alltid någon som har en smart tanke kring hur man kan gå vidare, säger hon.

Ombudsmännen ger sig av för att förhandla, hålla medlemsmöten och besöka personalmöten på hotell, planera utbildningar och administrera. Jenny ingår i förhandlingsteamet för alla arbetsplatser utanför de stora koncernerna, men i dag har hon jourtelefonen.
Hon har gjort sitt rum personligt genom fluffiga rosa stolsdynor och stora magnoliakvistar i plast. Hon går igenom ärendena som chefen Julieta Cardenas har fördelat till henne.
– Det är alltid spännande att se vad man har fått. Här är en verksamhetsövergång och en chef som vill förhandla i dag halv tre. Det funkar ju inte riktigt.

Välkommen till Hotell- och restaurang, du pratar med Jenny.

När telefontiden börjar ringer det direkt.
– Välkommen till Hotell- och restaurang, du pratar med Jenny.
Medlemmen har ett pågående ärende, så Jenny kopplar till rätt ombudsman.
Följande samtal handlar om verksamhets­övergång, ett företag som ska ta över efter ett annat. Nästa om ett företag som vill lägga ut städningen på entreprenad.
– Det är väldigt vanligt att det införs entreprenad på städ och disk nu.

Telefonjouren fortsätter med en anställd som har omplacerats och riskerar att få sämre lön. Därefter ringer en medlem som har frågor om röda dagar.
– Så du har ganska mycket långpannor då?
Jenny står vid skrivbordet med headsetet på och använder miniräknare för att räkna ut medlemmens genomsnittliga arbetstid. Röda dagar är ett ganska vanligt ämne.

Under samtalen kollar Jenny upp saker på nätet och bläddrar i kollektivavtal och arbetsrättsböcker. I dag är även en kollega inkopplad, men i normala fall är det bara en person i jouren. Tanken är att det ska vara korta samtal.
– Men ibland är det värt att låta det ta lite mer tid, om det går att lösa ett ärende så. Då får man mejla och fråga om någon kan gå in och ta samtal.

Nästa samtal blir längre, trots att ärendet inte går att lösa direkt.
– Oj, bad han henne att lämna arbetsplatsen? Gick din vän hem?
Medlemmen har blivit utkastad från jobbet efter att ha begärt att få den semesterersättning som inte betalats ut på flera år.
– Det är tyvärr inte ovanligt med den här typen av ärende, berättar Jenny.

En annan medlem har fått sin deltidssjukskrivning ifrågasatt. Arbetsgivaren vill få henne att klara sina vanliga uppgifter på kortare tid, eller jobba mer. Jenny stöttar medlemmen i att det inte är okej och passar på att tipsa om att det genom Afa Försäkring kan gå att få ett tillägg till sjuklönen.
Telefontiden tar slut klockan tolv. I dag hinner Jenny äta lunch, i går blev det en muffins klockan tre på mötet för Centrum för papperslösa där hon ingår i styrelsen. Hon väljer en restaurang som ligger på vägen till pendeltåget. Efter lunchen ska hon på arbetsplatsbesök.

En stor del av jobbet består av att hantera personärenden. Jenny brukar veta ungefär hur arbetsdagen kommer att vara upplagd, med möten och besök. Men det kan alltid dyka upp ett nytt akut ärende eller så får hon tag på den där medlemmen som hon jagat en tid.
– Det är inte bara vi ombudsmän som kan vara svåra att få tag på.

Arbetsgivare kan säga rent ut att de skiter i facket.

Jenny började jobba på HRF för ett år sedan. Innan dess var hon regionalt fackligt ombud hos Kommunal, för vård, omsorg och personlig assistans.
– Det händer även inom vården att anställda inte får ut sin lön, att de jobbar för hemtjänstföretag utan kollektivavtal eller får gå på dagen.
Men det finns skillnader.
– I den här branschen är de mindre företagen ofta svåra att få tag på. En del svarar första gången, men struntar sedan i samtalen när de ser att det är från facket. Många saknar helt kunskap om arbetsrätt. Arbetsgivare kan säga rent ut att de skiter i facket. Det är som att de tycker att lagar inte gäller dem.

En del har varit otrevliga och skrikit i telefon.
– En sådan person skulle man inte träffa på egen hand. Det är en trygghet att veta att det finns kollegor som kan följa med. Men det värsta är att man förstår att de är så också mot medlemmarna, som dessutom är beroende av sina anställningar.

Ett ärende som börjar på ett sätt kan ändras allteftersom.
– Det kan se ut som ett simpelt ärende, sedan uppdagas andra fel. Det visar sig kanske att personen jobbat 200 timmar utan att ha fått betalt. När arbetsgivaren förstår att den anställde kopplat in facket blir hen uppsagd. Och så kommer medlemmen på att även tidigare arbetsgivare gjort fel.
I sådana lägen kan det bli stressigt.
– Men det brukar gå att få hjälp av någon annan ombudsman om det är mycket. Sådant stämmer vi av på våra möten.

Vi kan vara med och överklaga Försäkringskassans beslut.

Det tyngsta i jobbet är när medlemmarna hamnar i svåra situationer, till exempel vid sjukskrivning.
– Vi kan vara med och överklaga Försäkringskassans beslut. Det är ganska frustrerande att träffa någon och se att personen verkligen inte kan gå och jobba. Där kan man känna en maktlöshet.

En annan knivig situation är när medlemmen har förlorat sitt arbete och sedan inte får något arbetsgivarintyg.
– Det stannar upp hela processen med a-kassan. Det finns ju en lag, men inga sanktioner om arbetsgivaren inte sköter sig.
Det mest givande är när hon haft ett ärende under en längre tid och når målet.
– När jag ser att medlemmen är nöjd med utgången och känner att jag gjort skillnad.
Havets Wallenbergare är uppäten och Jenny tar pendeln till Södra station. Under resan passar hon på att slå en signal till en medlem.

Här har vi en arbetsgivare som vill samarbeta med oss.

Det är dags för återbesök hos Årstavikens hotell, som är både patienthotell för Södersjukhuset och vanligt hotell. I entrén på bottenvåningen passerar några vitklädda sjuksköterskor. Uppe på femte våningen ligger en trivsam lobby. Men det är inte främst kombinationen av nyförlösta mammor och turister som gör arbetsplatsen ovanlig i Jennys ögon.
– Här har vi en arbetsgivare som vill samarbeta med oss. De tog kontakt i samband med en omorganisering.

Företaget som äger hotellet, Norlandia Care, arbetar med patienthotell, äldreomsorg och förskolor. Hotellchefen Katarina Olofsson möter i receptionen. Hon uppskattar samarbetet med HRF. Vid senaste mötet pratade de om hur de ligger till med arbetet kring den snart avklarade omorganisationen. Behöver något mer göras för att få till tydlighet och arbetsbeskrivningar?
– Jenny har varit med på stormöte och personalen har fått ställa frågor. Jag har också lättare att lyfta luren om det är något, nu när vi redan har träffats, säger Katarina Olofsson.
– Vi behöver inte vara överens om allt. Ibland tolkar vi kollektivavtalet olika, men kan hitta en väg framåt. Det går att diskutera i stället för att ”köra match”, säger Jenny.

Restaurangen på högsta våningen har fin utsikt över Årstaviken.
– Mammorna älskar att bo här. Det är lite mer hemmiljö, säger Gracilda Soini som just har plockat undan lunchbuffén.
Hon och Rachida Elachkar uppskattar att arbetsgivaren samarbetar med facket.
– En period var Jenny mycket här. Det är jättebra att facket visar sig så att vi vet vem det är om vi pratar i telefon, säger Rachida Elachkar.

Egentligen ska man väl inte svara sent, men jag gör det i alla fall.

Efter besöket på Årstaviken avslutar Jenny sin arbetsdag. Nästan.
– Vissa dagar kan jag gå tidigt och svara på mejl hemifrån. Egentligen ska man väl inte svara sent, men jag gör det i alla fall. Det underlättar till dagen efter. Vi har ju medlemmar som jobbar på sena tider. Då blir det att de hör av sig sent också.