Här går jobbet som en dans

»Tiden läker alla sår, men det finns alltid känslor kvar« Per-Håkans spelar upp till dans på Törringelund. Till pausen har kocken Ulf och kallskänkan Krystyna gjort 200 förbetalda smörgåsar. Det ska gå snabbt och effektivt -- söndagspubliken är här för att dansa!

Köttbullar med rödbetssallad, schnitzel med mimosasallad, rostbiff, ­leverpastej, skinka, sill och ost.
Kocken Ulf Andersson och kallskänkan Krystyna Oles gör smörgåsarna till kvällens danspaus. De jobbar på Törringelund, ett utflyktsmål för danslystna sedan snart hundra år.
Dansrestaurangen ligger på en liten avtagsväg mellan Malmö och Svedala.  Åkrar på båda sidor vägen, sedan en lummig park. Innanför smidesgrindarna finns dansrotundan och restaurangen.

I köket får Ulf Andersson avbryta smörgåstillverkningen för att gå till matsalen och tranchera kött till ett stort sällskap som äter söndagsmiddag.
– Det är roligt att träffa gästerna. Annars står man ju mest inne i köket.
Alla matgäster får gratis entré till kvällens dans, men de flesta är nog för mätta av kött, potatisanrättningar, förrätts- och efterrättsbuffé. Maten är av det rejäla slaget.
– Husmanskost, lagad från grunden. Är det gräddsås så är det grädde i och då smakar det, säger Ulf Andersson.

När smörgåsarna är färdiga bär Ulf och Krystyna ner dem till rotundan. Dansen börjar klockan 18.00, med paus klockan 20.00. För 180 kronor får gästerna entré, smörgås och kaffe.
– Det blir lagom med en smörgås. Söndagspubliken är här för att dansa. Dessutom hade det blivit för dyrt med middag också, säger Ulf.
Krystyna Oles började som praktikant på Törringelund. Då hade hon lite erfarenhet från restaurangbranschen i Tyskland. Fem år senare är hon fullärd kallskänka.
– Jag har lärt mig här, av den andra kallskänkan. Det är ett roligt jobb, jag ser fram emot julbordet. Då blir det mycket fina laxar att dekorera, säger hon.

Ulf Andersson har jobbat på Törringelund sedan 1999. Tidigare ­arbetade han på pub och personalrestaurang.
– Det här jobbet blir mer omväxlande eftersom man kan jobba både lunch och kväll. Sedan har vi också en fin gemenskap här.   
Men han är själv ingen dansbandsentusiast, dansar bara någon enstaka gång om personalen åker iväg till något annat dansställe.
Servitrisen Johanna Sjöö har haft det hyfsat lugnt under söndagsmiddagen.
– Det är rätt självgående med buffé, säger hon.
Johanna tycker att det är roligast att jobba lördagar då de stora orkestrarna kommer.
– Då är det fullt ös, många ungdomar som kommer åkande. Inte från Malmö, men från landet. Vi serverar en tvårätters dansmeny, men många kommer på eftersläppet. Det går mycket drinkar, öl och vin, säger ­Johanna Sjöö.

De fyra som ska ta vid inne i dansrotundan under kvällen har slagit sig ner på uteserveringen för att äta. Hans Lindell har jobbat på Törringelund i 25 år.
– Jag började gå och dansa här när de hade Klubb 86, för ensamstående. Ägaren frågade om jag kunde hjälpa till på parkeringen och sedan har jag blivit som en hustomte, hjälper till med insläpp och ställer i ordning efter danskvällarna.
Dansställena har blivit färre på senare år. Hans Lindell tror att det beror på att danspubliken blir äldre.
– De yngre kan inte dansa foxtrot. Det är discot som har förstört.
Susanne Alfredsson jobbar till vardags med kundservice. Här sitter hon i entrékassan och serverar sedan smörgåsar.
– Man ser till att folk har det bra. Man får vara pigg och bjuda på sig själv. Det går som en dans, säger Susanne Alfredsson och skrattar.

Eva Grönkvist, före detta busschaufför, har också kommit hit tack vare eget dansintresse, liksom Patrik Stangenfjord, som annars arbetar inom gruvindustrin.
– Jag brukade vara ute och dansa med min kusin, sedan köpte han det här stället och då började jag jobba här, säger han.
Kusinen är Paul Tengqvist, som tillsammans med sin fru Susanne tog över Törringelund i våras, efter många år med bilfirma och inom äldreomsorgen.

De första dansgästerna är på plats ett tag innan bandet börjar spela. Väninnorna Anne-Christine Olsson och Monna Mårtensson har lärt känna varandra genom dansen. Nu sitter de vid sitt stambord tillsammans med några andra vänner. De kommer hit i stort sett varje danssöndag.
– Det är inte så fullt i kväll, kanske för att Glenn-Endys spelade i Åstorp i går och då var det proppfullt, säger Monna Mårtensson.
Fast när Per-Håkans börjar spela fylls ändå golvet av säkra fötter och god taktkänsla. Medelåldern är hög, även om ett och annat yngre par dansar förbi. Över scenen lyser skylten som visar om det är herrarnas eller damernas tur att bjuda upp. Snart syns en och annan svettblöt skjorta.

I baren säljs lite läsk och någon enstaka öl. Det som går bäst är isvattnet, 20 kronor för en kanna. Patrik Stangenfjord och Eva Grönqvist tar några diskreta danssteg bakom bardisken.
Personalen får annars inte dansa ute på golvet när de är i tjänst, något som grämer Hans Lindell lite.
– Förra ägaren såg lite mellan fingrarna mot slutet av kvällen, säger Hans Lindell.Inför pausen dukar personalen fram smörgåsarna på ett långbord. Gästerna strömmar genast till, lämnar sin dansbiljett och tar för sig.

Köket har gjort över 200 smörgåsar. De vet aldrig på förhand hur många som ska komma, utan de gör en uppskattning som sedan stäms av när dansen börjar. Kvällar då publikmagneter som Matz Bladhs spelar kan det behövas 400 smörgåsar.
Andreas Mårtensson och Christiane van Gulick, som hör till de lite yngre dansarna, slår sig ner med varsin smörgås. De kommer från dansföreningen Gåsasteget i Lund, brukar träna två gånger i veckan och åka ut på dans på helgerna. Den här kvällen är det bara de som är ute, men annars brukar de ha kontakt med andra från föreningen för att åka ut ett gäng.
– Det är första söndagen vi är här. Per-Håkans är bra och det blir kul träning, säger Christiane van Gulick.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.