Här får gästerna smak på julen

På Åkerblads i Tällberg har man laddat inför julen sedan i oktober. De anställda har trillat köttbullar, stoppat viltkorv, testat 200 elljusstakar och huggit granar. Nu är det fullt (revbens)spjäll året ut!

Redan första advent är Åkerblads pyntat för att kunna ta emot de första julbordsgästerna. Och att kliva in i det anrika hotellet är som att kliva in i en sagovärld eller en julsaga, om man så vill.
En välkomnande eld sprakar i öppna spisen och det är levande ljus, tomtar, kransar, stjärnor och girlanger vart man än vänder blicken.

Det tar två veckor att få allt julpynt på plats och ytterst ansvarig för det är Christina Åkerblad. Det är hon som vet var ljusstakarna ska stå, var kransarna ska hänga och hur girlangerna ska dras. Hon började på hotellet som lillvärdinna 1957 och blev sedan kär i ägaren. Nu har hon haft hand om pyntet i snart 60 år.
– Jag är nog mest stolt över sanden i julkrubban som jag släpat hem ända från Oman, säger Christina Åkerblad, som numera är en av ägarna till Åkerblads.

Julsakerna förvaras i ett rum i källaren tillsammans med pynt för andra högtider. På kartongerna står det tydligt markerat vad de är till för. De med gröna lappar är julgranstillbehör, de med rött är julpynt, gult är för påsk, orange för halloween och lila för midsommar. På dörren sitter en tydlig lapp: »Håll ordning och reda och förvara i rätt hylla och låda«.
– Här är det more is more vad det gäller julpynt, säger Fredrik Svedberg som är marknadschef på Åkerblads.

Åkerblads hotell och gästgiveri har drivits av samma familj i 22 generationer och kallas av de flesta rätt och slätt för »panget«. De har säsong året runt och gästerna kommer dit för det bedårande läget vid Siljan och för att vandra, cykla, åka skidor eller bara koppla av. De är 35 anställda som förstärks av extrapersonal under sommar- och vinterhalvåret.

I köket är souschef Filip Carlsson-Wahlström i full gång med julförberedelserna. Köttbullarna trillade han redan i höstas, då satte han på julmusik för att komma i rätt stämning. Många av de 90 rätterna som ska upp på julbordet har funnits med på Åkerblads i alla år – pastejer, viltkorvar och syltor ligger redan färdiga i frysen. På det dignande ­efterrättsbordet kommer det att finns både saffranskokta päron, ris à la Malta, knäck och chokladgotter. Det är traditionellt som gäller.
– Jag försöker ändå göra någon ny sill eller strömmingsrätt så att det ska bli lite förnyelse. Men det går inte att ta bort det med liten åtgång från julbordet, då är det alltid någon som har längtat efter just den rätten, säger Filip Carlsson-Wahlström.
Det finns också en rätt som är speciell för bygden.
– Ja, vi serverar lutfisken med hemgjord blodpudding, fläsk och vit sås.

Filip Carlsson-Wahlström är mån om att maten till julbordet är välgjord och att den ska se lika aptitlig ut hela tiden. Det ska vara små serveringsfat som fylls på ofta. Små fat gör det dessutom lättare att hålla rätt temperatur på maten.
Han hoppas också att pepparkakshuset som två kallskänkor gjort får stå orört i år. Förra julen var det ett barn som slog till det och det gick i tusen bitar. De hade jobbat på det pepparkakshuset i två veckor och det föreställde just Åkerblads.

En annan tradition på Åkerblads är julbordstomten som delar ut små klappar till barnen, en syssla som personalen turas om att ha. Servitören Henock Dejene hade uppdraget förra året och var klädd i ett gammalt lånat vargskinn och stort skägg.
– Det är varmt att gå runt borden i den klädseln. Men det är uppskattat av barnen och jag tror att de vuxna gillar det lika mycket, säger Henock Dejene.

Mitt i allt julstök står kocken Pär Hellström vid stekbordet och gör köttfärssås till en lasagne, för trots det annalkande julbordet på helgerna ska det fortfarande finnas mat till konferensgäster och andra gäster som kommer i veckorna.
I varje fönster på Åkerblads står elljusstakar, även inne på de 73 rummen. De har »pangets« två vaktmästare kollat och placerat ut. Det är också de som huggit de 50 granarna som finns vid alla ingångar till huset och inomhus. Granen som står i släktsalen har bara traditionellt pynt gjort av halm, trä och garn.

Karin Andersson i receptionen är inne på sitt tredje år på Åkerblads. Det är hon och kollegorna i receptionen som ansvarar för att tända brasan i den öppna spisen vid entrén varje morgon så att det luktar gott av vedeldat.
– Det finns inga genvägar när det gäller att få i gång elden, det är tidningspapper och minst två vedträn som gäller, säger Karin Andersson.
Hon trivs med atmosfären på Åkerblads.
Det gör kökschefen Filip Carlsson-Wahlström också. Han bor i en av personalbostäderna och trots att Tällberg är en by med bara 211 invånare så saknar han inte pulsen hemma i Stockholm. Han tycker att det är skönt med lugnet.

Medan Filip med snabba händer trycker i nejlikor i apelsiner säger han att det alltid varit självklart för honom att vara med i Hotell- och restaurangfacket. Det är en trygghet och så ingår det också hemförsäkring i medlemsavgiften, vilket han tycker är bra. Flera av hans kollegor är också med i facket.
Den 18 december stänger Åkerblads efter lunchen och har sedan stängt fram till den 23 december. Det är för att personalen ska hinna få lite ledigt innan de 150 julgästerna kommer för att äta och trivas i dagarna tre.
– Vi vill att de som firar jul här ska känna gemenskap, som att de kommer hem och firar med sina släktingar, säger Christina Åkerblad.

Kvällen före julafton tar Karin Andersson i receptionen på sig sin alldeles egna folkdräkt från Orsa innan hon checkar in julgästerna som anländer i omgångar. Serveringspersonalen ser till att gästerna blir placerade vid samma bord under hela vistelsen för att kunna ta hand om dem på bästa sätt.
På julaftonskvällen kommer det att gunga i taket i receptionen när gästerna dansar runt granen en trappa upp. Hela Åkerblads fylls av barn och vuxna och självklart kommer också tomten– den riktiga tomten.
Men den 23 december, innan gästerna anländer, samlas personalen i skänkrummet för att fira lite jul tillsammans. Det blir glögg, lussebullar och pepparkakor. Och så får alla varsin julklapp av familjen.
– Förra året var det en fin smidesljusstake, säger Filip Carlsson-Wahlström.