Här är jobbet rena konsten

De dammtorkar skulpturer för miljontals kronor. Dukar under en tusen kilo tung takkrona. Gänget på Kosta Boda Art Hotel är en del av en gigantisk konstinstallation i glas.

Bardisk och barstolar, handfat och tallrikar. Allt gjort i glas. Dessutom glaskonst för miljontals kronor. Kosta Boda Art Hotel är en alldeles speciell arbetsplats.
– I början var det jättenervöst att vara omgiven av all dyrbar glaskonst, och det är klart att det händer att saker går sönder, men nu när jag har jobbat här i ett par år har jag vant mig. Men ibland stannar jag upp och ser mig omkring på allt fint som finns här, och då inser jag att det är en unik arbetsmiljö vi har, förklarar servitrisen Mikaela Davoust, som håller på att duka inför den stundande bröllopsmässan.

Hotellet ligger i Kosta, hjärtat i det småländska Glasriket. Lokalerna är fyllda med konstverk från sju av vår tids främsta svenska glaskonstnärer: Åsa Jungnelius, Kjell Engman, Ulrica Hydman-Vallien, Ludvig Löfgren, Anna Ehrner, Göran Wärff och Bertil Vallien. Alla har fått utsmycka varsin flygel samt varsitt allmänt utrymme på hotellet.
Foajén är Bertil Valliens skapelse. Över ett stort runt bord i svart­oxiderat järn hänger en gigantisk takkrona bestående av 599 handblåsta glasdroppar. Den typen av fakta har receptionisten Emelie ­Olsson ­Stjärna koll på. Flera gånger per dag får hon berätta om de olika konstverken för nyfikna och intresserade besökare.
– Valliens lampa väger runt ett ton och kostar 2,5 miljoner kronor, meddelar hon innan vi ens hunnit ställa frågan.

Emelie och andra anställda som ofta har gästkontakt har fått utbildning om glaskonsten på hotellet. De får kontinuerliga uppdateringar i samband med att konstverk tillkommer eller byts ut.
– Vi vill att de som jobbar här och kommer i kontakt med våra gäster i stora drag ska känna till formgivarna och konstverken som finns runt om i hotellet. Alla får en guidning när de börjar här, och så har vi tagit fram ett manus för dem som vill fördjupa sig, säger Ulrica Olsson, marknadschef på Kosta Boda Art Hotel.

Förutom som en ren service gentemot hotellets besökare finns det ekonomiska skäl till att ha en välutbildad personal.
– Utöver sin givna yrkesroll är alla anställda här en form av säljare. Vi säljer för ungefär 1,5 miljoner kronor per år i hotellshopen. Någon köper en lykta för 249 kronor, en annan någon pjäs för 70 000, berättar Ulrica Olsson.
I restaurangen, utsmyckad av Ulrica Hydman-Vallien, serveras bland annat viltgryta för dagen. Vid ett av borden sitter en grupp kvinnor i 60-årsåldern och vid ett annat ett ungt japanskt par.
Kallskänken Jesper Johansson fick in en fot i hotellets kök redan under gymnasietiden på hotell- och restaurangprogrammet i Växjö.
– Jag tog studenten i våras, men har jobbat här varannan helg sedan två år tillbaka. Nu har jag en provanställning och har gått med i ­Hotell- och restaurangfacket. Jag vet egentligen inte så mycket om facket. Jag har varit inne på hemsidan och skummat lite eftersom jag vill lära mig mer och förstå vad det innebär. Jag tycker att det känns väldigt värt pengarna.

I loungen jobbar servitrisen Linda Erdman.
– Jag älskar verkligen konstglas. Jag har haft sönder några småglas och det har hänt att gäster gått emot något som har ramlat i golvet, men som tur är finns det försäkringar som täcker kostnaderna.
Även Linda är med i Hotell- och restaurangfacket.
– Jag har varit arbetslös i olika perioder och känner att det är en trygghet att ha uppbackning och någon att vända sig till om det uppstår någon konflikt eller om det händer något som gör att man behöver hjälp.
Sedan 2005 ägs glasbruken i Kosta och Orrefors av New Wave Group med affärsmannen Torsten Jansson i spetsen. För att rädda de hotade glasbruken satsade han på att skapa ett upplevelseområde kring det världsunika kulturarvet. Här finns även ett spa, konferenslokaler samt möjlighet att prova på glasblåsning. Hotellet stod färdigt 2009 och slutnotan landade på 2,5 miljarder kronor, varav 50 miljoner lades på glaskonst.  

Det finns mellan tre  och tio konstföremål på varje rum, och hotellstädaren Jenny Johansson har fått lära sig nya städmetoder sedan hon började här.
– Städerska är ett fint jobb, speciellt här. Tidigare städade jag inom industrin och jämfört med det är det väldigt lugnt och tyst här, och lyxigt att hålla rent bland alla dyrgripar. Det är klart, vi använder ju speciella trasor för att torka av glaset och bär alltid handskar, så det är ju inte bara att städa på.
Med hjälp av surfplattor kan Jenny och de andra städarna pricka av att alla inventarier finns på plats när de städar.
– Då ser vi också så fort någon checkat ut och ett rum ska städas, eller om gästerna är kvar. På så sätt slipper vi störa i onödan, och visar det sig att många av gästerna på rummen jag ska städa checkar ut tidigt kan vi med hjälp av surfplattan ändra om så att det blir jämnt fördelat.

Ute i receptionen checkar Emelie Olsson Stjärna in en engelsktalande grupp. Vid utcheckning stämmer receptionen av att all konst finns kvar i rummet. Och det brukar det göra.
– Tanken med att ha konstglas på rummen är att gästerna ska få chans att lyfta och känna på föremålen i lugn och ro. Vi stämmer av utifall någon glömt att nämna att en lampa eller en vas råkat åka ner i resväskan, men det misstaget har inte hänt en enda gång vad jag vet, säger hon med glimten i ögat.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.