Här är det alltid full ru(t)sch!

Actionguide är ett av HRF:s ovanligaste yrken. Gänget på äventyrsbadet Kokpunkten är proffs på allt från sårvård och hjärt- och lungräddning till hur man sätter fartrekord i tuffa rutschbanor.

Untz, untz, untz, untz! Det är en grådaskig tisdagseftermiddag i Västerås industriområde, men inne på actionbadet Kokpunkten är det full partystämning. Det är nattklubbsmörkt och ur högtalarna pumpar Robyns electrohit »Dancing on my own«. På väggarna projiceras snygga skidfilmer och det är varmt. 32 grader. Dessutom är det 55 procents luftfuktighet, för att vattnet inte ska dunsta.
– Man vänjer sig, men man måste dricka mycket vatten och ta pauser, säger Emelie Bennersand och fläktar sig med handen.

Hon har jobbat här sedan badet öppnade i augusti 2014. Liksom de flesta i personalen har hon jobbtiteln actionguide. Det innefattar det mesta: städ, kök, reception – och att bada.
– Det är allra roligast. Vi går runt och pratar med folk, utmanar dem på tävlingar, startar vattenkrig och hoppar i om vi känner för det. Jag gillar att vara i badet för där får man vara mer med gästerna och förhöja deras upplevelse, säger Emelie.
Badet är stort. Åtta våningar med pooler, vattenrutschkanor, klätterväggar och mycket mer. Just nu är det lugnt, men på lov och helger kan här vara upp till 750 badande samtidigt. Då är det också betydligt mer personal, säger Emelie.

En vanlig lördag arbetar runt 25 personer sammanlagt under dagen.
 Men även när det är lite folk, som nu, är det alltid minst tre actionguider i badet. I trappan träffar vi på en av dem, Danne Björklund.
– Jag har bollat lite med barnen där nere. Det är inte så mycket folk än, så man får sysselsätta sig, säger han innan han fångar ett gäng med holländska tonårskillar och försöker få med dem på en tur i vattenrutschkanan. En av dem nappar. Danne plockar en åkring för två och strax försvinner de i väg i ett av alla jätterör.

Medelåldern på Kokpunkten är låg, bland både gäster och personal. Danne är 21, och det här är hans första jobb efter studenten, berättar han med vattnet droppande från shortsen när åket är över.
– Det är ju lite av ett drömjobb. Fart och fläkt hela tiden, det passar mig. Det gäller att ha barnasinnet kvar och jag är rätt barnslig. 
Med sig har Danne alltid en mobil där gästerna kan interagera med honom via olika sociala medier.
– De kan utmana mig i olika saker. Som att klättra högst på klätterväggen eller en tävling i vattenrutschkanan. Här, ta en bild när jag blir fotograferad så att jag kan lägga ut, säger Danne och ger mobilen till Emelie.

Arbetskläderna är shorts och t-shirts i funktionsmaterial som torkar snabbt. På ryggen står det »Safety first, adrenaline second«. Action­guiderna är inte bara här för att roa gästerna, utan också för deras ­säkerhet.
– Alla får kontinuerlig utbildning i vattenräddning, sårskador och hjärt- och lungräddning. Ingen får jobba i badet innan de har fått det, säger Emelie.

För säkerhets skull är nästan hela badet kameraövervakat. En action­guide tittar hela tiden på skärmarna i kontrollrummet. Just nu är det Linnea Sypula. Inte ens när hon pratar tar hon blicken från skärmarna.
– Jag tittar så att allt ser bra ut. Att ingen mår dåligt eller får någon dum idé. Men jag har aldrig varit med om något allvarligt, säger hon.
Det vanligaste är att någon tagit fel ring till fel rutschkana eller dröjer sig kvar i landningsbassängen. Då rapporterar Linnea via walkie-talkie till actionguiderna ute i badet. En halvtimme i taget sitter de i kontrollrummet innan de byts av. Dels för att de ska vara alerta, men också för att svalkan är ett välkommet avbrott från den tropiska värmen i badet.
– Det är bra med variationen. Det är det bästa med jobbet, säger Linnea.

Den senaste tiden har många bad runt om i landet rapporterat problem med sexuella ofredanden. På Kokpunkten har man knappt haft några sådana incidenter alls, säger Christoffer Tilstam, kommunikationsansvarig. 
Han tror att kameraövervakningen är en del av förklaringen, men inte hela.
– Då handlar det nog mer om att vi har som policy att alla som är här ska vara ombytta till badkläder. Det gör att vi har föräldrar som badar med sina barn och är närvarande. Sedan måste man vara minst tolv år för att få vara här själv.

Att hålla ner besökarantalet till 750, trots att lokalerna får ta emot 1 100, är ett annat säkerhetsgrepp.
– Framför allt på loven kan det vara väldigt mycket folk, då är det ofta fullt varje dag. Jag tycker att vi har hittat en nivå där det känns bra för oss. Säkerheten är väldigt viktig, säger Christoffer Tilstam.
 Actionguiden Josefine Lindgren håller med.
– Det är skönt att det finns en gräns, då har vi kontroll på situationen. Nu gör det inte så mycket att det är fullt, vi är ett bra team som jobbar bra tillsammans.

Josefine är skyddsombud och ordförande för HRF-klubben på Kokpunkten. Emelie Bennersand är också skyddsombud och sitter med i klubbstyrelsen. Här finns gott om HRF-medlemmar, berättar hon.
– Vi försöker värva alla, men det är svårt med de yngsta. De har inte så mycket pengar och vet inte riktigt hur facket funkar. »Jamen, ni förhandlar ju ändå för oss alla, så jag behöver inte vara med.«

Emelie, Josefine och det tredje skyddsombudet håller regelbundna skyddsronder, och varje månad har de samråd med arbetsgivaren där de bland annat går igenom eventuella tillbud. De arbetar också med den psykosociala arbetsmiljön på badet.
– Vi går runt och kollar hur folk mår. Det är väldigt viktigt att folk trivs. Det tycker vår arbetsgivare också, säger Emelie.
En sak som får personalen att trivas är schemaläggningen. De tillsvidare­anställda på Kokpunkten får så långt som möjligt lägga sina scheman själva, berättar Josefine. Ett krav är att de ska arbeta fyra helgdagar i månaden, men det är fritt fram att lägga dem hur som helst.

– Vi gör ett önskeschema där vi väljer vilka pass vi vill ha och på vilka avdelningar vi vill vara. Om det inte går ihop kliver arbetsledare in och löser situationen. Det funkar jättebra, säger Josefine.
– Vi får vara med och påverka på många sätt. Om man har idéer så lyssnar cheferna alltid, säger Emelie.
– Ja, det är kul med ett nytt ställe. Inget är liksom bestämt och »så här har vi alltid gjort«, säger Josefine.

Ett par vuxna badgäster springer förbi och tjuter upphetsat. Josefine och Emelie berättar att gästerna ofta är taggade och lätta att få i gång. 
–  Folk är väldigt på när vi har tävlingar, typ vem som kan klättra högst på klätterväggen. De kan hålla på hur länge som helst, säger Josefine. Som actionguide gäller det att kunna matcha, säger Emelie.
– Nästan alla som jobbar här är glada, utåtriktade och intresserade av att utmana sig. 
Hennes egen utmaning är den högsta av vattenrutschkanorna, Boomerang. Elva av tio på »badrenalinskalan«. 
Egentligen har Emelie facklig tid i dag, så hon hade inte tänkt bada. Men för Hotellrevyns skull tar hon ändå ett åk.
– Det är ju mitt jobb, säger hon innan hon försvinner upp för trappan.