Full fart första året!

Vid skolstarten i höstas berättade sex elever om skolan, livet och framtidsdrömmarna. Nu när deras första läsår på Tranellska gymnasiet går mot sitt slut kollar vi läget igen.

Det är en osed­vanligt grå­daskig vårdag. Eleverna i årskurs ett på Hotell och ­turism på Tranellska gymnasiet ­i Västerås har sin första lektion. De är fem starka på plats.
Läraren Annica Wallén ber dem berätta vad de jobbar med just nu.

– Vi håller på med en virtuell rundvandring på olika logier i Västerås. I eftermiddag ska vi besöka några var och filma, berättar Lovisa Enlund.
I början tyckte Lovisa att det var skönt att klassen var så liten. Nu ser hon vissa nackdelar.

– Det är lite jobbigt när man har grupparbete till exempel. Om någon är sjuk får man jobba själv. Och på idrotten är det inte så roligt att vara fem.
Men i övrigt är det bra, tryggt.

Detsamma säger Jasmine Constable. Hon njuter fortfarande av det relativa lugnet i den lilla klassen.
– Jag står verkligen fast vid att det är bra att vi är en liten klass. Jag blir lätt bekväm.

Jasmine har släppt tankarna på att kanske bli flygvärdinna, men inte på resandet. Hon hoppas bli en av dem som får utlandspraktik i Grekland i trean, och efter studenten ska det tågluffas.

Under våren hade de sin första praktik. Tanken är att de ska prova alla yrkesroller på ett hotell. Jasmine jobbade i frukosten på stadens kanske främsta turistattraktion, Steam Hotel.
– Det var väldigt stressigt. Många trodde nog att jag bara var en nyanställd.

Jag kommer fort­farande vara nervös på nästa praktik men de vet ju att vi inte kan allt.Lovisa Enlund

Lovisa, som önskade sig en liten arbetsplats, hamnade i receptionen på Hotel Plaza.
– Jag lärde mig ganska snabbt. Det var väldigt kul. Jag kommer fort­farande vara nervös på nästa praktik men de vet ju att vi inte kan allt.

Finley Rejström kommer sent, tåget från Köping var försenat. Bandanan som var hans signum i höstas är borta.
– Ja, jag är ingen bandanakille längre.

Det har hänt mycket sedan i höstas säger han. Tiden har gått fort.
– Skolan är inte direkt vad jag hade tänkt mig. Det är mycket snack om politik, det är kanske det jag gillar minst med min klass, att det är mycket starka åsikter. Men jag vet vad jag vill jobba med, det är därför jag går den här linjen.

Svenskläraren Sofia Wärn gör entré. Hon vill, tillsammans med eleverna, berätta om hur de jobbar ämnes­integrerat och väver in yrkesämnen även i till exempel språkundervisning.
– Vi har till exempel pratat om formellt och informellt språk, hur funkar det på jobbet?

Hon berättar att det kan vara bra för motivationen att använda det stundande yrkeslivet i undervisningen. Det är lättare för eleverna att se nyttan av kunskapen de får med sig.
– Många som kommer till yrkesprogram vill jobba. De känner sig kanske klara med svenska och engelska. Men när vi pratar om det förstår de att det är viktigt i yrket.

I skolbyggnaden på andra sidan vägen finns metodköket där restaurang- och livsmedelsprogrammet har sina praktiska lektioner. Där finns också en restaurang som är öppen för externa gäster.

I dag är det måndag och ettornas tur att laga och servera maten och baka brödet som sedan säljs i butiken.
Ingrid Pettersson står vid hovmästarpulpeten. I februari var hon en av sex elever från Tranellska som fick åka till Stockholm och servera när kocklands­laget hade ett träningsevent.
– Det var nervöst. De jobbar så professionellt. Men det var verkligen en rolig upplevelse.

I sommar har Ingrid fixat sommarjobb på Schenströmska herrgården i Ramnäs norr om Västerås.
– Jag praoade där i åttan, jag älskade att vara där. Nu får jag sommarjobba på riktigt.

Det är fullbokat i restaurangen och gästerna droppar in allteftersom. För 100 kronor får de en trerättersmeny.
I dag serveras till exempel rårakor med löjrom eller sparrissoppa till förrätt.

Det är solklart att det är den här branschen jag vill jobba i. Jag valde ju den här skolan för att bli kock.Benjamin Nygren

Benjamin Nygren står för sparrissoppan. Han har lärt sig mycket sedan han först klev in genom dörrarna till skolan.
– Det är solklart att det är den här branschen jag vill jobba i. Jag valde ju den här skolan för att bli kock.
Det är till och med så att utbildningen var roligare än han hade föreställt sig.
– Man märker en ständig utveckling. Det är väldigt kul, säger Benjamin.

Från bageriet dyker Moa Gunstedt upp. Mycket av det eleverna bakar säljer man i butiken intill matsalen.
En pappers­kasse med nybakat kostar bara 50 kronor. Det är inte konstigt att västeråsarna köar. Kanske är det där omgången chokladbollar som Moa gjort under förmiddagen hamnar.

Moa gillar gemenskapen som uppstår i köket.
– Det viktigaste jag har lärt mig sedan jag började här är att man måste ha en kommunikation i köket. Annars springer man runt som yra höns.
Året har bara runnit iväg, säger hon.
– Det har hänt mycket. Det känns som att man har fått mer koll på vad man ska göra, mer rutin. Det är inte så stressigt längre.