Tydlighet, förutsägbarhet, återhämtning och tålamod. Det är några av framgångsfaktorerna när en person med utmattningssyndrom ska tillbaka i arbete, säger Ulrika Ljungmark, rehabkoordinator och arbetsterapeut.
Att drabbas av en utmattningsdiagnos behöver inte betyda att man aldrig mer kan arbeta heltid. Många av de patienter som kommer till Capio Centrum för smärta och utmattning i Stockholm är tillbaka i fullt arbete efter ett år. Det berättar Ulrika Ljungmark som är rehabkoordinator och arbetsterapeut där.
– Det viktigaste är att man tar det steg för steg till att komma dit.
Ulrikas arbete går ut på att lotsa patienter tillbaka till ett fungerande arbetsliv. Hon säger att arbetsgivaren spelar en stor roll i hur återgången till jobbet fungerar.
– Ett bra stöd från arbetsgivaren är a och o. Det är väldigt viktigt att man har en bra dialog kring hur man ska planera arbetet.
En person med utmattningsproblematik behöver fasta rutiner och förutsägbarhet, säger Ulrika.
– Det ska vara lite fyrkantigt nästan. Oförutsedda saker kan vara väldigt svåra att hantera. Man ska inte heller ha några snäva deadlines.
En annan viktig nyckel till framgång är regelbundna avstämningar.
– Det är bra att ha inbokade uppföljningar veckovis. En tid för att stämma av hur det går för personen. Funkar detta? Hur mår du? Ska vi göra på något annat sätt? Så att det inte drar i väg åt fel håll, säger Ulrika.
Den vanligaste fallgropen hon ser är att man går för fort fram. Det kan antingen handla om att den drabbade själv är för ivrig att komma tillbaka, eller att arbetsgivaren inte har kunskap om utmattningsdiagnoser.
– Det är väldigt vanligt. Det syns ju inte utanpå att en person är utmattad. Men vi brukar säga att man ska spara på energi till dagen efter, även om man känner sig extra pigg en dag, så att man håller i längden.
Fler tips till arbetsgivare
Råd från Ulrika Ljungmark.
- Informera arbetsgruppen om vad som gäller, så att ingen kommer och drar i den drabbade.
- Planera arbetstider utifrån den anställda. Det kan till exempel vara svårt att komma upp på morgonen eller att åka kollektivtrafik i rusningstrafik.
- Skapa tillfällen för återhämtning, både fysisk och mental. Personen kanske behöver äta lunch själv?
- Informationsanpassa. Skala bort sådant som inte är helt nödvändigt för den drabbade.