Allt fler hotell städas av anställda från ett annat företag. Men när hotellet är kund och arbetsgivaren finns på ett avlägset kontor så hamnar hotellstädarna i kläm.
– När jag tänker tillbaka på vad som har hänt känner jag oron på nytt. Mest är jag ledsen över att de inte respekterade mig som människa.
Det säger Maria, som var anställd som städare på ett hotell i centrala Malmö. Arbetsgivaren bestämde sig för att ta in en städentreprenör och i början på februari fick Maria och alla de andra städarna gå över till företaget Restaurangassistans. Då började också Marias problem.
Marias arbetsgivare är inte ensam om att lägga ut städning på entreprenad. Villkoren för hotellstädare har förändrats, visar en rundringning Hotellrevyn har gjort till HRF:s åtta avdelningar. I de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö städas numera vartannat hotell via entreprenad. Upplägget löser problemen för hotellen men inte för städpersonalen, enligt HRF:s ombudsmän.
– Att lägga städet på entreprenad är ett sätt för hotellen att tjäna pengar och lösa personalproblemen. När de anställda blir äldre och med stor sannolikhet har arbetsrelaterade skador är entreprenad ett sätt att bli av med dem, säger Lynn Ljungberg, ombudsman på HRF Avdelning Syd.
Hotellet köper städtjänster från en entreprenör och det företaget anställer städpersonalen. Städarna hamnar i ett skruvstäd mellan kunden – hotellet, och arbetsgivaren – städentreprenaden.
När Marias städavdelning togs över av Restaurangassistans hade hon arbetat på hotellet sedan 2005. Först som frukostvärdinna, sedan som städare. Hon arbetade heltid och hade aldrig haft några problem, varken med arbetskamrater eller chefer.
– När Restaurangassistans tog över ansågs det plötsligt att jag var dålig på att städa. De skickade mig på utbildning. De sa att allt måste vara perfekt och att vi måste städa mycket noga. Men det var omöjligt att städa så många rum, så noggrant under min ordinarie arbetstid.
Städarna skulle klara 22 rum på åtta timmar, bokade rum skulle vara färdiga till klockan 14.00. Stämningen blev mycket stressig och hetsig, berättar Maria.
Marias arbetssituation förändrades. Tidigare, när hon var anställd av hotellet, hade hon till exempel större möjlighet att arbeta mertid.
– Jag sa att jag behövde få fler timmar igen. Min inkomst blev 5 000 kronor lägre i månaden. Så jag gick till HRF. När husfrun fick veta det sa hon att hon skulle göra det svårt för mig.
Restaurangassistans sköter städningen på flera hotell i Malmö. De kunde därför placera Maria på ett annat hotell, Scandic City, med motiveringen att hon behövde lära sig deras sätt att städa.
– När man jobbar som anställd hos en entreprenad kan företaget placera den anställda på ett annat hotell där samma företag driver städningen, säger Lynn Ljungberg.
Annett Olofsson är arbetsmarknadsjurist på LO-TCO Rättsskydd. Hon berättar att övergångsavtal i praktiken betyder att du byter arbetsgivare, men allt annat ska fortsätta som vanligt.
– Du får tillgodogöra dig dina arbetsår i det tidigare företaget. Men om det blir arbetsbrist hos den nya entreprenören bränner det till. Där har de lokala fackliga företrädarna en viktig roll, säger Anette Olofsson.
Maria började städa på Scandic City med helt nya arbetskamrater och en ny arbetsledning.
– Jag började att stanna kvar efter avslutad arbetstid, ibland till klockan nio på kvällen för att göra allt så perfekt som de ville. Men min hälsa blev bara värre, jag fick högt blodtryck. Trots att husfrun kände till det fortsatte hon att skälla på mig.
Maria tänkte att situationen kanske skulle förbättras om hennes dotter kom och pratade med hennes chefer. Dottern, som är i tonåren, berättade för husfrun om mammans dåliga hälsa med hjärtproblem, högt blodtryck och diabetes. Men inget förändrades.
– Jag tror att de ville bli av med mig för att jag hade hälsoproblem och inte kunde arbeta lika snabbt som de andra, säger Maria.
Maria berättar att husfrun och städarna hade möte varje morgon klockan åtta.
– Hon skrek på oss och sa: »ni städar inte bra, vi kommer alla att förlora våra jobb«.
Lynn Ljungbergs erfarenhet är att arbetsplatschefer och husfruar ofta hamnar i en svår position mellan sina arbetskamrater, entreprenaden och hotellet.
– Entreprenaden anställer arbetsledare som ska vara tuffa både mot hotellen och mota deras krav och samtidigt vara hårdföra arbetsledare mot städarna.
Det är en knepig situation även för arbetsledaren. Entreprenaden behöver göra bra ifrån sig för att behålla sitt kontrakt med hotellet. Ofta finns varken ekonomin eller viljan att kompetensutbilda arbetsplatscheferna. Men det kan också handla om att man inte ens tänker i de banorna, påpekar Lynn Ljungberg. Entreprenören vill inte lägga pengar på kringkostnader.
Maria gick till facket med sina problem. Det tror hon själv var en av anledningarna till att hennes situation blev allt mer ohållbar. Även facket har erfarenheter av företag med långtgående krav på tystnadsplikt som snarast går att likna vid munkavle.
– Det har funnits arbetsgivare på entreprenörsidan som har förbjudit sina anställda att berätta hur de har det på jobbet och hur många rum de städar. Arbetsgivaren säger: pratar ni är ni illojala. Om en anställd talar om hur många rum de städar anses de avslöja företagets anbud. Vi har förhandlat med den sortens arbetsgivare och talat om för dem att så här får de inte göra.
Risken att bli anklagad som illojal, menar Lynn Ljungberg, är en av anledningarna till att facket har svårare att få kontakt med hotellstädare i entreprenad trots de problem som finns.
HRF förhandlade med Restaurangassistans för att få till stånd en förbättring för Maria, som fortsatte att arbeta trots sin försämrade hälsa.
En dag hände något obehagligt.
– Husfrun gillade inte hur jag hade ställt städvagnen i korridoren och drog in mig i ett rum. Där skrek hon på mig, tog tag i mig och slog min hand i en kant.
Maria lämnade arbetsplatsen, tog sig till en läkare som dokumenterade hennes skador och polisanmälde händelsen.
– Det är ytterst beklagligt att så många hamnar i kläm. Det blir inte ett bra arbetslag när det är så pressat helt enkelt. Det är stressigt och alla bara ska jobba, jobba, säger Lynn Ljungberg.
Nu har arbetsgivaren och Maria kommit överens om att anställningen ska avslutas. Maria känner sig ledsen och osäker inför framtiden.
– Jag har inget jobb nu och jag vet inte vad som ska hända med mig, säger Maria.
Hon tror att saker och ting hade varit annorlunda om de inte hade gått över till entreprenad. Det hela handlar om taskig syn på personalen, menar hon.
Maria har också sett en helt ny sida av den svenska arbetsmarknaden. Många som hon arbetade med det senaste året kände inte till sina rättigheter.
– Helt ärligt. Ingen av städarna på min senaste arbetsplats pratade svenska. De kan bara engelska. De kan inte lagen här och känner inte till sina rättigheter, de vet ingenting om facket. Om husfrun säger: ni måste stämpla ut och sedan jobba två timmar till utan betalt, så gör de det. Sedan kommer jag. Jag är inte svensk men jag vet hur det funkar i Sverige. Jag är med i facket. De ville bli av med mig.
Maria heter egentligen något annat men oron inför framtiden gör att hon vill vara anonym.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.