En radioröst i natten

Nattreceptionist, radiojournalist och självklart medlem i Hotell- och restaurangfacket. Daniel Nord värvade sig själv till facket, redan första veckan i receptionen på Hotell Aveny i Umeå.

Daniel Nord är utbildad journalist med särskild fallenhet för radio. Det var möjligheten att få en fast inkomst och ett jobb som gick att kombinera med frilansandet som förra året förde honom till Hotell Aveny. Att hotellet har en aktiv fackklubb var ett plus och Daniel har redan ett fackligt uppdrag.
När kollegorna i baren och restaurangen har gått hem är han ensam kvar i receptionen. Han checkar in några eftersläntrare som kommit med sena tåget eller ett försenat flyg och släpper in någon gäst som varit ute och rökt.
– I början reagerade jag på alla ljuden på natten. Jag fick säga till mig själv att inte gå in i rädslan, för den är inte rationell. Ljudet var kanske bara ismaskinen.

Hur kan en arbetsnatt se ut?
– Jag försöker lägga upp det så att jag har lagom mycket att göra hela tiden. Då blir det lättare att orka med och att hålla sig vaken. Rapporter ska dras ut, frukost ställas fram och så är det städuppgifter. Jag dammsuger lobbyn och restaurangen.

Vilka tider är det tyngst att jobba?
– På vardagarna är det segt vid tre-fyratiden när det inte händer så mycket. På helgerna är det jobbigt med folk som är fulla och kommer och går. Då kan jag känna »kan ni inte bara gå och lägga er så att jag får göra bort städningen«.

Folk är ofta tacksamma och förstår att allt inte kan lösas på natten.

Hur är gästerna?
– De är enklare att tillmötesgå än patienterna inom vården där jag jobbade ett tag. Har de svårt att sova kan de få byta rum eller få hörselproppar, sådana grejer. Inom vården kan patienter vara oroliga, förvirrade och ringa på klockan hela tiden. Här är det ju människor som klarar sig själva. Folk är ofta tacksamma och förstår att allt inte kan lösas på natten. Men visst, någon ville ha nya lakan när han kom, trots att de redan var nya. Då bytte jag, det var enklast då.

Vad gillar du med att vara nattreceptionist?
– Man får styra mycket själv och har eget ansvar. Jag gillar mina kollegor och hon som ansvarar för receptionen är riktigt bra. Det är ett jobb man kan överleva på trots att det är deltid, i alla fall för mig som ensamhushåll. Jag jobbar fem nätter och är sedan ledig i nio–tio dagar. Jag hinner vända tillbaka dygnet så det går att kombinera med mitt frilansande som journalist. Men det tog hela hösten att få det att fungera med mat och sömn. Först försökte jag äta som på dagen, men det blev ju inte bra.

Ser du annars några nackdelar med nattjobb?
– Man hamnar lite i ett vakuum. Man känner sig utanför alla flöden och det blir svårare att följa nyheter. När jag lagt mig fortsätter världen. Eftersom jag är så pass mycket själv på jobbet vill jag ha utbyte av kompisar, men de jobbar ju när jag är ledig och vaken på eftermiddagen.

Varför började du på Hotell Aveny?
– En kompis från journalistutbildningen hade länge jobbat här och tyckte att det var en bra arbetsplats. När de behövde någon som jobbade natt tipsade han om mig. Jag hade vikarierat på Sveriges Radio, för Vetenskapsradion och P4 Västerbotten, men blivit utlasad*. Frilansandet kom inte i gång riktigt och sparkapitalet hade tagit slut. Jag städade ett tag, men det var för tungt att släpa runt med skurmaskiner. Då orkade jag inte göra något annat.

Du lämnade Journalistförbundet och gick med i HRF, hur kom det sig?
– Jag ville inte vara med i två fack och det är ändå här jag är mest. Jag hade hört att det fanns en aktiv klubb. Då kändes det ännu mer motiverat att gå med. Det var kanske inte första natten, men en av de första, som jag gick fram till Mathias som är facklig och frågade hur jag skulle göra för att gå med i HRF. Även om man har schysta chefer så har de en roll och jag en annan. Vi har helt olika maktförhållanden och då är det viktigt att vara med i facket.

*Många medieföretag tillämpar så kallad utlasning vid elva månader, det vill säga avslutar anställningen när företrädesrätten till tjänst närmar sig.