Diskens mästare

Inga rena kastruller -- ingen mat. Få inser hur viktiga diskarna faktiskt är. Det vill Pablo Palacios Garcia, årets bästa diskare, ändra på. Själv är han stolt över sitt yrke.

Diskaren har ett av de viktigaste jobben på en restaurang. Utan rena grytor och pannor blir det ingen mat alls. Det säger Pablo Palacios Garcia, HRFmedlem och diskare på Rikspolisstyrelsens restaurang Plommonträdet i Stockholm. I april vann han titeln Årets bästa diskare under Gastronord-mässan i Älvsjö.
– Tävlingen är ett bra sätt att ge yrket mer positiv uppmärksamhet. Det behövs. Diskarna har alldeles för dålig status, säger han.

Det är lugnet före lunchen på Plommonträdet, och Pablo har slagit sig ner med en kopp kaffe. Han hälsar på en kollega och på ett gäng uniformsklädda poliser som ska fika. Han säger att han trivs bra med sitt jobb.
– Det är inte så stressigt och arbetstiderna är jättebra. Jag hinner ofta hämta min son på dagis efter jobbet. Det är inga sena kvällar som det är på de flesta krogar. Mest av allt uppskattar han sina arbetskompisar.
– Vi är som en stor familj här. Alla hälsar på alla och vi äter alltid lunch tillsammans. Och folk kommer ihåg när man fyller år, säger han och ler. Det kanske låter som vilken arbetsplats som helst, men det är definitivt inte alla diskare som får vara en i gänget, säger Pablo. Han berättar om restauranger där den övriga personalen knappt tilltalar diskarna alls. Förutom när det behövs rena grytor förstås.
– Det är som att diskaren inte räknas. Man bara slänger in grejer i disken och tittar honom inte i ögonen. Och så får han sitta och äta själv. Det är inget kul.

Pablo kommer ursprungligen från Bolivia, och många av hans vänner som jobbar i disken är också födda utomlands. Det är på både gott och ont att många med utländsk bakgrund blir diskare, tycker han.
– Det som är bra är att det är lätt att få jobb trots att man inte kan språket så bra. Det är ett bra sätt att börja på. Det stora problemet är just bristen på kontakt med arbetskompisarna.
– Eftersom ingen pratar med diskaren så kan det vara svårt att lära sig språket. Jag vet folk som arbetat i disken i tre, fyra år utan att lära sig prata svenska. Det är inte alls bra, säger han och skakar på huvudet.

Han önskar att fler diskare skulle vara stolta över vad de gör. Därför brukar han uppmuntra sina kompisar att ställa upp i nästa års version av Årets diskare. För Pablo vet att en vinst i tävlingen faktiskt kan betyda en hel del.
– Det är roligt att veta att man kan sitt jobb bra. Att veta att man kan jobba fokuserat när det verkligen gäller och inte bli stressad. Det gör att man blir stolt. Men trots att han är nöjd med sitt jobb i dag så har han börjat fundera på att byta bana. Lite mer betalt och nya arbetsuppgifter lockar.
– I framtiden skulle jag nog vilja läsa för att bli rörmokare. Men jag skulle nog jobba kvar i disken medan jag pluggar, funderar han.

Det börjar bli dags att förbereda inför lunchen. På väg ut i köket organiserar Pablo ett par brickor som lämnats på en diskstation. På en hylla i köket står jättechecken som han fick som vinst i tävlingen. Pengarna, 20 000 kronor, gick snabbt åt till räkningar och ett sparkonto till sonen Milton. Checken står bara kvar som en glad påminnelse. Pablo säger att han förmodligen kommer att ställa upp nästa år också.
– Ja, det tror jag. Man får liksom blodad tand, säger han.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.