De kör rakt in på arbetsmarknaden

För att bli en riktigt bra skidlärare räcker det inte med att vara grym på skidor. På Svenska skidlärarlinjen i Åre får eleverna lära sig att social kompetens och laganda är minst lika viktigt.

Vinterkylan har slagit sina klor i Årefjällen. Det är hela 23 minusgrader ute, så det är med viss tacksamhet som eleverna på Svenska skidlärarskolan klampar in i värmestugan i Duved. Inga kläder i världen tycks hjälpa.
– Det känns som om jag aldrig kommer att bli varm igen, säger Caroline Forsmark.
Hon har knäppt av sig pjäxorna och viftar med tårna. My Dahlström och Nicole Nagler gör samma sak.
Det är lunchrast efter en förmiddag i backen. Halva klassen har åkt telemark medan andra har stakat ut slalombanor. Eleverna på Skidlärarlinjen är lika många som minusgraderna i dag, 23 stycken. ­Platserna är åtråvärda. Varje år söker runt 60 personer in för att få lära sig att lära andra åka skidor. My förstår varför. Hon har velat bli skidlärare så länge hon kan minnas.
– Mina föräldrar är gamla skidlärare och jag har alltid tyckt att skidlärare är ganska häftiga, säger hon och ler.
My tror dock inte att alla hennes klasskamrater har samma mål, utan att många bara är ute efter ett kul år efter gymnasiet. Caroline, som i grunden är utbildad barnskötare, känner igen sig.
– Jag tänkte mest att det skulle vara en kul grej. Men nu skulle jag absolut kunna tänka mig att jobba som skidlärare.

Den som hoppar på Skidlärarlinjen i tron om att schemat bara innehåller glassiga dagar i backen, blir dock besviken. Hela hösten har klassen spenderat i skolbänken, tragglandes skidengelska, turismekonomi och pedagogik. Bland annat. Tjejerna är eniga om att det har varit mer plugg än de trodde att det skulle vara.
– Men det har varit bra. Vi får med oss mycket mer än skidåkning härifrån, säger Nicole.
Hösten tjänade också som en uppladdning inför vinterns fysiskt krävande skidåkningsschema. Fem åkdagar i veckan är tufft för kroppen. Försäsongsträningen innehöll därför både fotboll, ishockey och löpning. Ola Rockberg, utbildningsansvarig och lärare på linjen, säger att träningen är viktig för att förebygga skador.
– Det är klart att vi har en del stukade fötter och vridna knän, men annars är det väldigt få skador med tanke på att vi har 23 personer ute i backen hela dagarna.
Just i år var det faktiskt en elev som fick hoppa av utbildningen på grund av en skada, berättar han sedan. Ironiskt nog hade det ingenting med skidåkning att göra.
– Det var något han fick när han spelade fotboll. Är inte det typiskt?
Annars är det i stort sett aldrig någon som lämnar sin plats frivilligt, berättar Ola.
– Det är ju en drömutbildning för folk som är intresserade av skidåkning och av att vara ute. Sedan är det ju roligt. De flesta som söker är sociala och utåtriktade. Det måste man nästan vara som skidlärare.
Dagens andra lärare, Mathias Rutgersson, tror att den goda arbetsmarknaden för skidlärare också bidrar till intresset.
– Den som vill får jobb efteråt. Det är så, säger han.
En anledning till det är utbildningens gedigna praktikdel, sammanlagt sju veckor. Ola berättar att många av eleverna får jobb­erbjudanden redan innan de tagit examen.
– Man kan säga att vi anordnar en gigantisk anställningsintervju, där arbetsgivarna kan känna på eleverna utan några förbindelser.

Jätten Skistar sväljer de allra flesta färdigutbildade. Bara ett fåtal hamnar hos fristående skidskolor. Men allt fler väljer också att arbeta utomlands. Tidigare har framför allt USA lockat, men efter terror­dåden den elfte september blev det svårare att få arbetstillstånd. Så nu åker många till Österrike och Kanada, berättar Mathias.
– Svenska skidlärare har gott rykte utomlands. De är välutbildade, utåtriktade och engelska är oftast en självklarhet för dem, säger Ola.
Men trots att det är lätt att få jobb som skidlärare, så är det få som stannar särskilt länge i yrket. Många jobbar bara ett par, tre år och går sedan vidare, berättar Mathias.
– Man vill göra något kul efter studenten och så blir man skidlärare. Men i längden kan det bli för jobbigt med säsongsköret. Det är svårt att försörja sig som skidlärare året runt i Sverige.
Det är dock inget som bekymrar Caroline, My och Nicole. De är medvetna om att de oftast kommer att få jobb säsongsvis.
– Man får väl hitta på något annat att göra resten av året. Det ordnar sig, säger Caroline.  
Ingen av dem tror att det kommer att bli några problem att få ett jobb efter examen. My har redan fått erbjudande om att arbeta i franska skidorten Verbier.
– Det har hintats om att vi är ganska självklara på arbetsmarknaden. Arbets­givarna vet vad de får när de anställer oss.

Ola och Mathias signalerar att det börjar bli dags att ge sig ut i kylan igen. Klädlagren fylls på och pjäxorna knäpps. Under tiden går Ola igenom eftermiddagens övning: formationsskidåkning.
– Dela upp er i grupper om sex, både tjejer och killar. Ni ska själva sätta ihop en koreografi och öva in. Håll det enkelt.
Det blir ett myller när tjejer i turkost och killar i grönt försöker bilda lag. My, Caroline och Nicole hittar tre lagkamrater och ger sig ut i liften. Ola och Mathias knäpper på skidorna och glider ner till botten av backen. Efter några minuter skymtar grön–turkosa formationer högt däruppe.
– Den här övningen är dubbel. De tvingas samarbeta och kompromissa. De måste ta hänsyn både till de bästa och de sämsta i gruppen. Precis som de skulle behöva göra med en vanlig skidskoleklass, säger Ola samtidigt som den första gruppen åker neråt.
Väl nere kommer en av killarna stavandes och frågar om vi ska stå kvar där en stund.
– Jag måste ta av mig en tröja. Det är ju skitvarmt!
En snabb titt på termometern avslöjar att temperaturen visst har stigit. Till tolv minusgrader.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.