De håller slottet välputsat

Lisa Söderlund och hennes kollegor sköter om Stjärnholms slott och blickar framåt mot sommaren – som redan börjar bli uppbokad.

Den putsade fasaden gnistrar i vintersolen. Det ser inbjudande ut, Stjärnholms slott, en av 15 stiftsgårdar som ägs och drivs av Svenska kyrkan. På insidan är det tyst och stilla. Inga gäster i dag. Ett ljus brinner i kapellet på entrévåningen.

Personalen, fem personer den här fredagen, har samlats i stora matsalen för gemensam frukost.
De håller behörigt avstånd från varandra, betydligt större än de hade kunnat i personalrummet. Samtalet rör sig om vildsvinet de just såg på betesmarkerna bakom slottet, ned mot Östersjön.
Lisa Söderlund är kock, skyddsombud och ledamot i HRF:s avdelningsstyrelse – och vår guide för dagen. Med sina fem år på Stjärnholm hör hon till dem som varit här kortast tid.

Sedan oktober, när den andra smittvågen slog till, har de fasta inslagen i arbetsdagen varit personalmaten och matlådor till den handfull gymnasieungdomar som går hästskötarutbildning med praktik på stallet intill.

I dag vankas oxpytt, både till personalen och till skolungdomarna.
– Personalen får för det mesta samma mat som gästerna. Det är bara i undantagsfall de inte får det. Det är väldigt uppskattat här ute, säger Lisa Söderlund.

Hon får medhåll av Anna-Lena Eriksson i servisen.
– Vi har väldigt smaksäkra kockar. Det blir ju automatiskt att man jämför när man är ute och äter på andra ställen, och det är aldrig lika god mat som här.

Hela personalstyrkan på 14 personer är korttidspermitterad på 60 procent sedan i höstas. När gästerna uteblir får de hugga i där det behövs. Sandra Bergentoft, receptionist kollar i kalendern och konstaterar att de måste flytta rishögarna som samlats på gården. Lisa och servitrisen Vanessa Golden anmäler sig omedelbart.

– Vi gör det på tisdag. Ska vi ta fyrhjulingen eller trädgårdstraktorn? Kanske bäst att ta traktorn, säger Vanessa, tydligt upprymd över utsikten att få köra tunga fordon.

I dag gör hon rent fogar i badrummen. Med en smal pensel stryker hon fogfinish mellan alla kakelplattor. På en dag hinner hon med två badrum.

– Just nu får man vara glad att man har ett jobb, även om det innebär att man får måla fogar. Det har varit vår lycka i den här pandemin tror jag, att vi ägs av kyrkan. Det är en trygg arbetsgivare, de vill oss väl, säger Vanessa, som valdes till arbetsplatsombud precis innan corona slog till.

Lisa tror också att det varit bra. Det finns en uthållighet hos ägarna som vet att personalen kommer behövas när det vänder.

– Många konferensanläggningar har ingen fast kundbas. Vi har både Strängnäs och Stockholms stift som kommer hit för kurser, konferenser och läger. De hittar förhoppningsvis tillbaka hit när det här är över.

Och så ser det ut att bli. Sommaren är i princip redan fullbokad. Då har de mycket konfirmationsläger och andra ungdomsgrupper.
– Barnkörerna som kommer är så söta. De når knappt upp till buffén, så små är de, säger Lisa.
– Ja, och så är det roligt med familjelägren. Det är för ensamstående, mest mammor som får komma hit och bo och göra aktiviteter, fyller Anna-Lena Eriksson i.

Sandra Bergentoft fixar i ordning konferenssalen Paradiset. I morgon ska en kör inta rummet. Stolarna placeras glest, riktade mot pianot. 14 personer ska de bli. Det var nästan med förvåning gänget konstaterade att kören inte avbokade. De har blivit vana vid det nu.
– Men ibland önskar man att gästerna kunde höra av sig lite tidigare. När vi ringde runt och bokade av de julbord som låg kvar sade de flesta att de ändå hade tänkt ringa, men närmare när de skulle ha kommit. Risken är ju att vi beställer in varor och inte har någon att laga mat till, säger Lisa.

Sandra får ett telefonsamtal. Ännu en ombokning. Men de avbokar inte. De flyttar fram. Det är ändå positivt. Hon har jobbat här i 15 år. Även när det inte råder en pandemi innebär jobbet att hon rycker in lite där det behövs. Men nu mer än någonsin.
– Vi är ju permitterade men det är så skönt att komma hit och träffa några kollegor i alla fall.

Lisa förbereder en hovmästarsås till morgondagens lunch. Hon visar runt i det stora köket. Kliniskt rent efter flera noggranna städningar som det funnits tid för nu när gästerna stannat hemma. Det lilla bageriet är nedsläckt just i dag.
– Vi brukar baka frukostfrallor, och allt kaffebröd. Det är roligt att vi gör allt här.

Det är just variationen hon uppskattar mest. Normalt sett är alla dagar olika.
– Det kan vara 3 till 150 matgäster. Jag får laga allt från vanlig husman till finare trerätters. Det ingår allt i den här matlagningen. Sedan är vi ett himla bra gäng också.