De fixar Nobelfestens disk
Foto: Ellinor Collin
Arbetsplatsen
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

De fixar Nobelfestens disk

Nobelfestens viktigaste deltagare syns aldrig i tv. Men Felipe, Victoria och de andra diskarna behövs för att middagen ska fungera -- och för att hitta kungens speciella kaffekopp.

Publicerad 10 december 2009

På Nobelmiddagen använder gästerna 6 800 tallrikar, 8 160 glas och 9 520 bestick. Allt ska diskas. Ett arbete som är kladdigt, varmt, tungt och stressigt. Trots det kommer många tillbaka år från år för att vara med på Nobeldiskningen.
– Jag har varit med tio gånger, det här blir min elfte. Egentligen bestämde jag att förra året skulle vara den sista. Men då var min son Felipe med och han ville absolut hit igen, säger Victoria Londoño Centervärn som åkt ända från Ludvika med sin son.
– Det är en viss känsla bara att få vara där och dessutom att se allt fixande innan. Sedan har vi diskare väldigt roligt tillsammans, säger Felipe Londoño.

En diskare på 100 gäster brukar vara ett bra mått, på Nobelmiddagen är det 17 diskare på 1 360 gäster.
Till vardags kör de taxi, är inom äldrevården eller i olika serviceyrken. Två är fast anställda, det är husfrun Anne Hollmén och underhållschefen Mikael Andersson, eller »mamma« och »pappa« som diskarna kallar dem. De leder arbetet och ser till att allt klaffar, för Nobelmiddagen är planerad enligt ett minutschema, så även disken.
– Vi samlas halv två på eftermiddagen för att gå igenom vem som ska göra vad och på vilken station, säger Mikael Andersson.

Disken diskas högst upp i Stadshuset, så allt måste köras upp i hissar.
När gästerna smuttar på fördrinken är diskarna redo med bord och diskvagnar i Gyllene salen.
Sedan väller servitörerna in med smutsiga förrättstallrikar och bestick. Diskarna jobbar så fort de kan med att ta emot. Victoria som är rutinerad ser till att servitörerna gör som överenskommet.
– De ska skrapa resterna i sopsäckarna och lägga besticken i backarna. Kommer det 20 servitörer med 200 tallrikar som slarvar spräcker det tidsschemat, säger ­Victoria.
Uppe i disken står Korosh Jamalinejad och Saeed Hojjatnia. Tallrikarna diskas en gång, besticken två. Vissa år har dock menyn gjort att disken fått merarbete.
– Ett år serverades carpaccio till förrätt. Köttet som gästerna lämnade hade klistrat fast vid tallrikarna. Vi fick bända bort det med kniv innan vi kunde diska, säger Mikael Andersson som varit med på 26 Nobeldiskningar.

När klockan är 21.40 är det dags igen. Servitörerna svischar in med tallrikar och smutsiga bestick.
– Kladdet bekommer mig inte, jag försöker bara plocka det snabbaste jag kan.  Samtidigt gäller det att vara lite försiktig med porslinet, det är ju inga billiga grejer, säger Felipe
Efterrättstallrikarna är knepiga att trava med sin speciella form, speciellt när servitörerna inte skrapat av päronbiten som gästerna lämnat.
Korosh Jamanlinejad och hans gäng jobbar för högtryck i disken. Men trots att det är storkalas är det inte mycket kras.
– Under en Nobeldiskning går det sönder ovanligt lite. Det brukar bara röra sig om ett tjugotal glas och fyra, fem tallrikar, säger Micke Andersson.

Halv elva dukas borden av. Glas för champagne, vin, vatten och avec ska tömmas på slattar och sorteras. Till Blå hallens lilla utrymme kommer också kaffe- och teservisen för att plockas i diskvagnar.
Men kungens kaffekopp är borta. Koppen som bär hans eget monogram.
– Den har försvunnit några gånger tidigare, så nu bad jag servitrisen vid honnörsbordet att ge den direkt till mig. Det har hon visst glömt, säger Anne Hollmén.

Klockan hinner bli tre på natten innan alla glas är sorterade och kan köras upp till disken tillsammans med kaffekannor och annat småplock. Men fortfarande inte ett spår av kungens kaffekopp.
Långt ifrån alla glas är diskade, det får Micke och Anne ta hand om när det blir tid mellan kommande banketter och tillställningar.
– Det viktigaste är att vi får diskat allt det varit mat på, säger Micke Andersson.
Nobelservisen packas sedan ned och ställs undan till nästa år.
Mitt i allt gör Anne en glad upptäckt, kungens kaffekopp står på kontoret.  Servitrisen hade burit den ända upp till hennes skrivbord.

Vid halv fyra kommer taxibilarna och diskarna är de sista som lämnar festen. De får sina diplom som tack för sin medverkan och en uppmaning att ta med sig blommor hem från dekorationerna i Blå hallen.
 – Många diskare kommer tillbaka år från år, andra är nya. Men under kvällen känns det ändå som man jobbat hela livet tillsammans. Och varje Nobelfest är som en ny fest, det är något speciellt att vara med, säger Victoria Londoño Centervärn.

Fotnot: Reportaget gjordes under Nobelfesten 2008.


Läs mer…

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
98
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här