På Tugg Burgers i Malmö har de anställda odlat upp en egen HRF-klubb. De vill sprida schysta villkor – från köket och ut till buden som kör hämtmat.
Det är gott om gäster på Tugg Burgers i Malmö. Ibland blir det kö utanför eftersom platserna är färre än före pandemin. Men en solig vårdag går det bra.
– Nästan ingen sitter hemma och äter en sådan här dag, säger Diana Sabah, vice ordförande i fackklubben.
Inne i köket maler kocken och klubbordförande Simeon Jonasson kött till burgarna och kokar rödlökschutney. Det är kontrollerat kaos, säger han.
– Jag kan gå i gång på stressen, när man står som en maskin och sprutar ut burgare och allt funkar med den man jobbar med och alla är på bra humör.
Diana trivs bäst fredags- och lördagskvällar, även nu när de stänger tidigare.
– Alla är glada, veckan är slut, folk skojar och blir lite salongsberusade. Vi är tre som jobbar och det är alltid roligare än att jobba själv.
Simeon hinner också med att svara på lite fackliga frågor från kollegor mellan burgarna. De är noga med att skriva ner tillbud i en särskild liten bok.
Tugg-gänget är lagom många för att alla ska hinna lära känna varandra. Det är en av anledningarna till att det kändes möjligt att bilda en lokal fackklubb.
Just nu är alla anställda korttidspermitterade i varierande grad och skiften i köket överlappar inte som de gjorde tidigare. Men Tugg Malmö har sålt riktigt bra både före och under pandemin.
Därför reagerade de starkt när arbetsgivaren i det första akuta pandemiskedet snabbt gjorde förändringar som bröt mot kollektivavtalet. Till exempel drogs hela schemat in och anställda ombads att korta sina pass.
– Man känner sig som ett engångsbestick när de gör så. Vi vet att restaurangen går bra och att kedjan behöver oss. Då ska de också ge oss det vi behöver, säger Simeon.
– Vi hade pratat om att bilda fack tidigare, men det blev den tändande gnistan, säger Diana.
De hörde av sig till Hotell- och restaurangfackets avdelning Syd för att få hjälp att starta klubben, men de var överbelastade på grund av pandemin och det gick inte att få kontakt.
– Så vi snackade ihop oss och bildade en klubb lite i blindo. Några av oss har föreningserfarenhet, så vi utgick från det, säger Simeon.
Så varierar beställningarna
- Vardagar dagtid. Gästerna kommer från arbetsplatser i närheten och har bråttom. Beställer ingenting extra.
- Kvällstid. Fler specialordrar, »utan det, men med den dippen«. Öl till maten.
- Sen kvällstid. Ju senare på kvällen, desto mer ost vill folk ha. Dubbelt på burgaren, extra på pommes.
- Helger dagtid. Mycket barn, mycket milkshakes och efterrätter.
De informerade arbetsgivaren om avtalsbrotten. Efter ett par mejlvändor fick de rätt och i dag följs avtalet.
– Finns det inte någon på arbetsplatsen som övervakar att avtalet följs finns det ingenting som tvingar arbetsgivaren att följa det.
Simeon tror att facket fungerar som en blåslampa för arbetsgivaren.
– Vår arbetsgivare har själv rannsakat sig, som när det gäller att ha semesterdagar i stället för semesterersättning.
De har bra relationer med sina platschefer.
– Cheferna stöttar oss fullt ut med vår fackklubb, säger Diana.
Men det är inte lätt att driva klubb i restaurangbranschen, konstaterar hon. Personalomsättningen är så hög. Två av dem som var med när den bildades har slutat.
– Men vi har i alla fall lyckats värva två nya till styrelsen.
Både Simeon och Diana har tidigare arbetat på Max. Simeon var driftledare och Diana biträdande restaurangchef.
– Jag kände inte att jag ville vara på chefssidan. Mina principer var inte riktigt med mig, säger Diana.
Tugg Malmö har haft lika många gäster på plats som hembeställningar det senaste året. Den här dagen är buden som ska leverera hämtmat inte så många, i vanliga fall kan tio, femton personer stå och vänta.
Buden kände oftast inte till facket innan, men Transport fick många nya medlemmar. Diana Sabah
Det gav Diana idén att ta kontakt med Transportarbetareförbundet.
– Jag frågade om vi kunde hjälpa till och de blev jätteglada. Vi fick flyers på olika språk att dela ut, och blanketter för medlemskap. Buden kände oftast inte till facket innan, men Transport fick många nya medlemmar. En del engagerade sig också fackligt.
Så småningom fick klubben också kontakt med sin egen avdelning inom HRF. Det visade sig att de hade gjort lite mer än vad som krävs av en fackklubb, som att välja revisorer till exempel. De fick hjälp att fylla i olika blanketter.
– Det var rätt mycket papper och gick inte att göra helt digitalt. Det borde gå att ordna, säger Simeon.
