Branden blev en nystart för Kurorten Mösseberg

I flera hundra år har Kurorten Mösseberg bjudit gästerna på lugn och ro. Men en dag för snart ett år sedan brann delar av den gamla byggnaden. Det kunde ha varit slutet, men blev början på något nytt.

Det brinner på Kurorten Mösseberg!
När hotellchefen Ursula Frölin hörde den panikslagna hantverkaren larma brandkåren besannades hennes farhågor. En stund tidigare hade hon mött honom, då småspringande och med uppjagad blick. En magkänsla fick henne att gå efter för att se vad som hade hänt.
– Då fick jag höra att det brann i norra delen. Mitt hjärta började banka, säger Ursula.
Efter det är saker lite suddiga. Vatten­hinkar, brandlarm, evakuering och brandkår – oklart i vilken ordning. Klart är i alla fall att det tog 16 brandmän tre timmar för att släcka elden. Det visade sig snabbt att det rörde sig om en olycka.
– Hantverkarna arbetade med fasaden, och branden hade orsakats av så kallade varma verktyg, säger Ursula.

Branden denna juni­dag var den andra i kur­ortens historia. Förra gången, i slutet av 1800-­talet, brann den ner till grunden och tre badmästare dog. Denna gång kom ingen till skada, och det var inte elden som orsakade mest förödelse utan vattnet.

De ­360 000 liter som krävts i släckningsarbetet gjorde stor skada. Bland annat förstördes kurortens stolthet – jugend­salongerna.
– De har varit lite av vårt kännetecken. Möbler, stuckaturer, målningar, nästan allt var i original från 1907, då kurorten upprustats efter branden, säger Carin Häger, receptionist och en av de förtroendevalda HRF:arna på kurorten.

Tack vare personalen och folk från trakten som kommit för att hjälpa till kunde alla möblerna räddas. Men själva salongerna förstördes, liksom 24 hotellrum och hela restaurangen. Framtiden såg minst sagt oklar ut.
– Folk var väldigt ledsna och oroliga. Vad skulle hända, skulle kurorten byggas upp, skulle vi förlora våra jobb? säger Carin.

Redan samma dag hölls ett personalmöte. Beskedet de fick då var positivt – kur­orten skulle återställas. Knappt sex månader skulle det ta, enligt byggbolaget. Hotellchef Ursula ställde som krav att ingen skulle permitteras under tiden.
– Jag sa till försäkringsbolaget att jag inte kunde avvara någon. Det skulle bli för svårt att nyrekrytera ifall de skulle hitta andra jobb. Och det köpte bolaget, säger hon.

Men det fanns frågetecken kvar: vad skulle de inbokade gästerna säga och hur skulle de klara sig utan kök och restaurang? Carin var en av dem som fick ringa runt till alla inbokade och berätta vad som hänt.
– Vi var ju tvungna att berätta att de skulle komma till en byggarbetsplats. Men alla var väldigt förstående.

En enda dag var anläggningen stängd. Ett par bröllop bokade av, men i stort sett rullade verksamheten på. Så gott det gick utan kök och restaurang, vill säga. Kockarna Pia Lindström och Nina Andersson berättar hur det var att kliva in i det förstörda köket efter branden.
– Det var vatten upp till knäna och innertaket hade rasat ner här och där, säger Pia, som även hon är ­för­troendevald.
– Vi klev omkring och försökte tömma kylar och frysar. Tog till vara på det som gick att rädda och slängde det andra. Det var helt overkligt, säger Nina och skakar på huvudet.

Helt plötsligt stod de helt utan kök, men med gäster som behövde mat. Situationen krävde uppfinnings­rikedom.
– Frukost lagade vi själva och vi fick köpa mat från en annan restaurang, säger Pia.
Senare fick de lov att laga lättare rätter i ett provisoriskt kök, och för att täcka förlusten av matsalen sattes partytält upp. Under sommaren var det grillfest där varje kväll.
Baracker fick tjäna som tillfälliga konferens­rum och, när det blev kallare, även som matsalar.

Samtidigt pågick uppbyggnadsarbetet för fullt. Men saker drog ut på tiden, och det första beskedet på sex månader visade sig vara väl optimistiskt. När det blev senhöst var arbetet långt ifrån klart, och det planerade julbordet ställdes in. Restaurangpersonalen fick sysselsätta sig med annat.
– Vi målade möbler, provlagade nya rätter och gjorde studiebesök. En del jobbade julbord på andra ställen, berättar Nina.
Omväxling förnöjer, kan man tänka, men Nina tycker att det mest har varit jobbigt.
– Tungt, både fysiskt och psykiskt. Om vi inte hade haft så bra arbetskompisar och chefer så hade man nog inte orkat stanna kvar, säger Nina.

I januari fick de alla en frist. Då stängde kurorten i två veckor. Personalen samlades i stället kring en gemensam uppgift: att göra om kurortens spa.
– Vi tapetserade, skruvade ihop möbler och hade roligt tillsammans, säger Carin.
Resultatet blev ett nytt, modernt spa. Det är bara en av sakerna som blivit bättre efter branden, säger Carin. Eftersom kurorten är kulturminnesmärkt har större ombyggnader varit svåra och dyra att genomföra.
– Men i och med återuppbyggnaden har vi fått nya möjligheter. Man kan faktiskt säga att branden har varit bra för oss, säger hon.
Till exempel får kurorten nu sviter som tidigare saknats. De förstörda hotellrummen får också ny inredning, mer i linje med anläggningens profil.

I mitten av januari kunde kockarna Pia och Nina äntligen slå upp portarna till sin arbetsplats igen, nu med ny köksinredning och varsamt omstajlad matsal. Dessutom har den fått ett namn: Arvids restaurang.
– Efter en av kurortens första badmästare. Tidigare kallade vi den bara mat­salen. Nu har den fått mer karaktär, säger Pia.
Även jugendsalongerna är nästan helt återställda. Restaureringen har varit särskilt tidskrävande här, eftersom allt måste göras på samma sätt som det gjordes på tidigt 1900-tal. Det har krävt specialister inom en rad områden. Men i maj, lagom till den stora återinvigningen av kurorten, ska allt förhoppningsvis vara klart. Så i sommar kommer gästerna kunna njuta av en kopp te i de traditionstyngda salongerna, säger ­Carin och ler stort.
Faktum är att hon ser något fint i att kurortens personal gått ­igenom denna pärs tillsammans.
– Det har svetsat samman och stärkt oss, tror jag. Dessutom känns det lite som om vi skriver in oss i historieböcker, att vi också har byggt upp vår kurort igen.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.