Ur artikelarkivet INBOX
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Barterapi

Andreas, Daniel och Martin serverar mer än bara drinkar i baren. De bjuder på stöd när relationer kraschar, lyssnar när något har gått snett på jobbet och får nervösa killar att slappna av på första dejten.

Publicerad 1 april 2008

Andreas Bergman ser drinkskapandet som en konstform och älskar när någon ber honom göra en drink på fri hand. Då brukar han läsa av vilken typ personen är. En festglad tjej får kanske en fruktig drink, medan en äldre herre får något med mer karaktär. Men han älskar också mötet med människor och den psykologi som krävs av en bra bartender.
– Jag är duktig på att läsa av människor, att se vad de behöver. Det ingår i jobbet att lägga sig på rätt nivå. En del vill snacka och då snackar jag. Andra vill vara i fred och då gäller det att vara diskret. Andreas tillbringade delar av sin uppväxt i Zimbabwe och är van vid att möta folk från olika kulturer. Han tror att det kan ha bidragit till att han lätt anpassar sig till olika stämningar och personer och att han så lätt knyter kontakt med framför allt engelsktalande gäster. Han får ofta komplimanger för sin engelska.

Andreas jobbar på Hotell Reisen i Stockholm, men har under sina fem år i yrket betat sig igenom en handfull andra ställen som till exempel Berns, Spy Bar och Sjögräs. Baren på Reisen är en typisk cocktailbar, med soft musik och sober inredning. Här sitter ofta ensamma resenärer. Bartendern blir en perfekt samtalspartner, och alla samtalsämnen kan dyka upp vid bardisken.
– Om de är gifta eller singel, om hur de har det hemma. Många vill ha råd och tips om Stockholm, eller om hur de kan träffa tjejer. Jag försöker hålla mig uppdaterad och tycker det är kul att tipsa om ställen. Många blir sittande länge. Men man lyssnar mer än man pratar själv. På Reisen är det mest män som sitter i baren och Andreas intryck är att barer generellt är en manlig värld. Det finns relativt få kvinnliga bartenders och de som är det får tampas med de manliga gästernas blickar och gliringar. Andreas tror att män helst möter en manlig bar tender, och att även kvinnliga gäster vill se en kille i baren.
– De vill höra en killes syn på saken! – På en av Andreas tidigare arbetsplatser fanns det många stammisar och där kunde samtalen bli djupa.
– Jag hade en fyrtioårig, frånskild kille som ofta kom in. Han behövde väl tömma sig, var deppig över att inte veta hur sonen mådde och över hur livet hade blivit. Jag kände verkligen med honom, en helt vanlig pappa från Södermalm. Jag lyssnade och försökte ge råd. Samtidigt ser Andreas det som att han går in i en roll när han arbetar.
– På jobbet är jag vältalig, omhändertagande och proffsig. Det hör till att kunna ta alla sorters gäster, lyssna och konversera. Några stammisar har Andreas blivit vänner med även privat. En tjej blev han ihop med. Hon är i dag en av hans bästa vänner och dyker upp på Reisen ett par kvällar i veckan. Hon överlåter åt Andreas att bestämma innehållet i drinkarna, samtidigt som de småpratar om hennes framtidsplaner, jobb och annat.
– Hon behöver hitta en riktning i livet och jag försöker peppa henne att hitta den, säger han med ett leende.

Psykologi och religion var Andreas favoritämnen när han gick samhällsprogrammet på gymnasiet. Någon formell bartenderutbildning har han inte, utan har lärt sig yrket genom att jobba. Han tror att det är en fördel att vara allmänbildad.
– Det gör att jag kan tala om det mesta och har förståelse för människor från andra kulturer, säger han. Andreas gillar också att föra samman folk. Om han har några kompisar på besök kan de tillsammans dra i gång ett samtal med en ensam hotellgäst, som kanske får hänga på när det är dags att dra vidare. När ett nyförälskat par på sin första dejt sitter i baren brukar han också försöka göra en insats.
– Jag ser om killen är nervös, så lite småprat kan lätta upp stämningen. Sedan brukar jag göra hans drink extra alkoholstark så att han slappnar av!

Gästerna frågar ofta om Daniels åsikt

Tranan i centrala Stockholm är ett riktigt stammis-ställe. Hit kommer en salig blandning – allt från pop killar till män i kostym. Här arbetar bar tendern Daniel Nilsson sedan åtta år tillbaka. Det är hans första bartenderjobb. Han älskar det faktum att många gäster återkommer vecka efter vecka, år efter år. Det gör att kontakten blir mer personlig. Det blir inte alltid djupsnack, eftersom baren ofta är full, åtminstone mot slutet av veckan, men kärvänligt småprat och glatt småkäftade om vardagliga ting hör till.
– Det är mycket »Tjena, hur är läget, hur går det«. Folk berättar om jobbet. Ibland har de haft en skitbra dag, andra gånger mindre bra. Någon gång har en stamgäst varit lite deppig över en kraschad relation och har velat snacka av sig om det. Då är det bara att lyssna, säger Daniel, som för det mesta upplever att samtalen är ganska ömsesidiga. Kanske är det så att han lyssnar lite mer än tvärtom, men gästerna frågar honom ofta om hans åsikt eller är intresserade av hur det går för honom.

Eftersom jag bor i centrum så händer det att jag träffar på stammisar ute på stan. Som här om veckan, när jag träffade en tjej som brukade hänga här. Hon var lite bekymrad över att hon inte längre kunde gå ut, nu när hon hade en bebis. Men jag sa att »Vadå, du kan väl komma en stund tidigt på kvällen, det är okej att ta med sig en bebis«. Det är så det är, man stannar och pratar, man blir lite som en familj, säger Daniel, som stortrivs med yrkets sociala aspekt. Blanda drinkar är okej, men inte huvudgrejen, menar han. Psykologin i jobbet fascinerar honom. Han tycker att han har lärt sig att läsa av folk med åren och njuter av att möta människor där de är. Dryga gäster som står och babblar och är stöddiga är ovanligt, men när problem uppstår är det bara att säga ifrån, tycker Daniel.

De flesta som går till Tranan är dock glada och vänliga. Men en gång kom det in en väldigt ledsen tjej. Hon hade suttit och druckit öl flera kvällar i rad, helt ensam.
– Just den kvällen såg hon ännu ledsnare ut och beställde in öl efter öl. Hon blev rätt full och när vi antydde att det kanske räckte med alkohol, så började hon storgråta. Vad jag tyckte synd om henne! Vi fick aldrig veta vad det handlade om, men jag tror att genom vanlig medmänsklighet och sunt förnuft så når man långt.

»Det kan bli rätt jobbigt att höra deras ältande«

Martin Kling har mött många pratsugna gäster under sina tio år som bartender. Just nu arbetar han på Berns, men han har även erfarenhet från East, Sjögräs och andra restauranger i Stockholm.
– En gäst jag särskilt minns är en pensionerad balettdansör som var stammis hos mig. Han kom in regelbundet flera dagar i veckan och berättade om hela sitt långa yrkesliv efter hand. Gästen hade en gång tillhört balett-eliten och hade dansat på många scener.
– Det var verkligen spännande att höra hans historia, jag fick små fragment allt eftersom, ungefär som kapitlen i en bok, och bilden av honom växte sakta fram. Martin konstaterar att man som bartender ofta har större koll på vad gäster dricker än på vad de heter och att just det skapar en känsla av intimitet och anonymitet på en och samma gång. Gästerna känner sig välkomna av att bartendern minns vad de gillar. Anonymiteten ger å andra sidan utrymme för öppenhet, de vågar prata om saker de kanske inte skulle säga till någon de kände väl.

Martin gillar verkligen att prata med folk, det är den sociala biten av yrket som lockar, snarare än själva drinkblandandet. Och han tycker att han är bra på att konversera och lyssna. Men ibland kan det bli för mycket.
– Det finns ju de som alltid ska stå och prata. Det kan bli rätt jobbigt att höra deras ältande om diverse problem, särskilt om man själv inte är på humör. Samtidigt måste man ju hålla masken. Martin har sina knep för att hantera en allt för snacksalig gäst.
– Man ser till att ha saker att göra. Man får plocka, putsa och fixa för att verka upptagen.

Det är inte alltid så enkelt att känna av vilket humör gästen är på. Martin berättar om en medel ålders man som satt ensam i baren och drack. Till en början flöt konversationen på, de småpratade om väder och vind. Men mannen blev allt mer berusad och efter någon timme tyckte Martin att det var dags för honom att betala.
– När jag vände mig om kände jag hur någonting svischade förbi mitt öra. Sekunden senare krossades allt glas bakom baren. Mannen hade kastat ett tungt askfat och var dessutom på gång att kasta sitt whiskyglas på mig, säger Martin. Polis tillkallades förstås.
-Vanligen brukar jag kunna läsa av människor, men i det här fallet var det svårt. Han var ju uppenbarligen sjuk.

Martins recept för att bli en bra bartender är att ha ett öppet sinne och vara fördomsfri. Han tycker att han har blivit en riktig människokännare genom sitt yrke. Och många fördomar har kommit på skam. Det är lätt att döma någon som klär sig eller beter sig på ett visst sätt, men hans erfarenhet är att människor är komplexa.
– Man får aldrig döma, utan måste vara en god lyssnare. Ofta handlar samtalen om att ge råd. Hur ska jag göra med tjejen, jobbet? Fast det är mest stammisar som frågar. När man har etablerat en kontakt under en period djupnar diskussionerna, man blir mer som en bekant än en bartender. Några stammisar har faktiskt blivit mina vänner.

Bästa tipsen när gästen behöver prata

Lägg dig på rätt nivå, känn av vilken sinnesstämning gästen är i. Håll masken. Även om du inte är på humör för att prata eller om gästen bara sitter och gnäller så ska du ge ett proffsigt bemötande. Lyssna i första hand. Ge råd om gästen verkar vilja ha det. Med vanlig medmänsklighet och sunt förnuft når du långt. Ha ett öppet sinne. Lämna fördomarna hemma. Låt folk med andra åsikter eller annan livsstil än du själv få vara som de är, döm inte. Ta en paus. Om en gäst bara pratar och pratar utan att det leder någon vart, ursäkta dig och gå i väg för att plocka i ordning något.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
101
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här