På Scandic Triangeln finns det alltid »någon från facket« att prata med. Här är det tätt mellan HRF:arna och den stora fackklubben har gjort att de anställda kommit varandra närmare.
Den karaktäristiska glashissen åker upp och ned i det 70 meter höga hotellet vid Triangeln. I hotellobbyn står en städerska och pratar med receptionisterna. En vanlig syn på vilket hotell som helst.
Men i det här fallet skulle det lika gärna kunna vara ett fackligt samtal mellan en medlem i fackklubben och två styrelseledamöter.
Scandic Triangeln är förmodligen HRF:s största arbetsplatsklubb i Malmö. På drygt två år har den gått från att inte ens existera till att bestå av 48 medlemmar. Inte så illa med tanke på att arbetsplatsen har 50 tillsvidareanställda och drygt 50 timanställda.
Många medlemmar slöt upp i samband med ett varsel som låg mot hotellet sommaren 2012. Receptionisten Antonio Peralta var en av dem. Han hade jobbat en del i Spanien, och inte brytt sig om att bli facklig medlem.
– När jag fick reda på varslet och facket pratade med mig var jag tveksam. Jag visste inte vad facket var. Betala för det? Vad innebar det? Men mina fackliga arbetskamrater fick mig så pass intresserad att jag gick introduktionskursen, säger Antonio Peralta.
Utbildningen betydde mycket för honom. Bland annat fick han reda på att det inte finns någon lagstadgad minimilön i Sverige, till skillnad mot i Spanien.
– Då insåg jag hur viktigt facket är, att lönen beror på hur facket kan förhandla med arbetsgivaren.
Sedan dess har Antonio gått ytterligare en kurs och är skyddsombud samt ledamot i klubbstyrelsen. Där sitter också receptionistkollegan Jeanette Olsson. Hon har varit med i facket sedan gymnasietiden, i snart tio år, och märker klar skillnad sedan klubben bildades.
– O ja! Framför allt får vi ut information mycket snabbare. Flödet är så mycket smidigare. Jag känner att min arbetsplats är säkrare nu.
Hotellet vid Triangeln har haft många ägare. Innan Scandic tog över 2012 var det ett Hilton-hotell. Men när hotellskrapan stod färdig 1989 var det med Sheratons logga på fasaden. Så i folkmun heter hotellet fortfarande Sheraton.
Utanför entrén brukar unga malmöbor hänga för att se kändisar anlända. Allt från sportstjärnor som spelar landskamp till idoler som uppträder på arenorna.
Oavsett gästernas dignitet ska alla de 216 rummen städas. Wimon Inchai och Lorna Grahn är två av hotellstädarna som ser till att det blir gjort. Båda är med i HRF-klubben, och Lorna sitter i styrelsen.
– Förut litade jag inte på facket. »Nej, det hjälper inte mig«, tänkte jag. Men så fick jag ett schema där jag jobbade till nio på kvällen och sedan började sex på morgonen, säger Lorna.
Hemma sa hennes man ifrån. Det fanns väl rätt till vila mellan passen? Så Lorna bestämde sig för att gå med i facket.
Hon insåg snabbt att facket inte var något man vände sig till för att klaga, utan att hon själv var facket. Hon läste på om sina rättigheter, en kunskap som kom snabbt till nytta.
– Det är bra att kunna sina rättigheter, säger Lorna. I början sa de att vi skulle tvätta arbetskläderna hemma. Men jag tittade i gröna boken, kollektivavtalet, och då: Aha, säger Lorna och låtsas bläddra i en bok medan hon pratar.
– Arbetskläder får tvättas på arbetsplatsen stod det. Så jag började tvätta, och ingen har sagt något om det.
Just spridning av information är något som klubbstyrelsen tycker är jätteviktigt. Det kan vara att berätta för nyanställda om att klubben finns, eller informera medlemmarna om vad lagar och avtal säger i olika situationer. Det kan också vara uppdateringar från arbetsgivaren om vad som händer på arbetsplatsen.
Klubben på Scandic Triangeln bildades 2011. Hanna Axelsson gick med då, och är i dag klubbordförande. De började skicka ut sms till de anställda för att värva medlemmar.
– Vi hade ingen facklig erfarenhet, vi hade ingen aning om vad vi fick prata om på arbetstid egentligen, minns Hanna Axelsson.
De visste inte ens om cheferna skulle få reda på om de var med i facket eller inte. Nu har de fått stor rutin på hur klubben och facket fungerar.
Klubben ger ut ett medlemsblad med målsättning på fyra nummer per år, och driver flera viktiga frågor. En av dem är städtakten, som stadigt har ökat under åren. Fler rum på samma arbetstid betyder stress och risk för arbetsskador.
En annan fråga är kostavdraget. En del anställda från andra matkulturer kan inte äta den svenska maten som serveras och tar med sig mat hemifrån i stället, men får ändå ett kostavdrag på 900 kronor i månaden.
– Enligt kollektivavtalet kan man slippa betala för mat som man inte vill äta på grund av etniska eller medicinska skäl. Det är något vi hoppas kunna lösa, säger Hanna Axelsson.
Bredvid henne sitter Wimon Inchai och hoppas att Hanna har rätt.
– Vi tror att facket kan hjälpa oss. Jag tror det. Jag har betalat avgiften i tjugo år, säger Wimon.
Hon och kollegorna på housekeeping har blivit väldigt aktiva i att bevaka sina rättigheter. Och framför allt – de vill ha en rättvis arbetsplats där alla behandlas lika.
För arbetsgivarens del kan det fackliga engagemanget också vara till nytta. Det blir en bättre och attraktivare arbetsplats och är man många går det att komma på bra lösningar tillsammans. Carl Aragón tar upp ett klockrent exempel.
– Arbetsgivaren ville dra ned på nattpersonal i receptionen, och vi kunde förstå det. Det fanns arbetsuppgifter som inte gjordes på det mest effektiva sättet. I samband med det tillkom nya tjänster på städ, vilket vi tyckte var bra eftersom städ drabbades hårdast när vi gick från Hilton till Scandic, och hälften fick sparken. Vi kan bevaka så att dessa tjänster går till de kollegor som sedan länge jobbat i huset. Exempelvis en som var extra vid behov och i snitt jobbat 50 – 60 procent på rumsstäd de senaste sju åren, säger Carl Aragón.
På så sätt hjälper klubben sina medlemmar, och arbetsgivaren får någon som känner till lokalerna och organisationen. Det fackliga för också med sig andra bitar, så som en ny kompisanda och förtroendefulla relationer.
– Vi har en social gemenskap i klubben och har lärt känna varandra på ett nytt sätt, säger Hanna Axelsson. Medlemmarna vet vilka vi i styrelsen och skyddsombuden är, så de kommer till oss med privata frågor som de inte vill prata med någon annan om. Och det tycker jag är fantastiskt. Vilket förtroende!
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
