Nepals HRF slåss för jämställda arbetsvillkor

Jämställda löner, familjevänliga arbetstider och stopp för utnyttjande av anställda i underläge. Målen för Nepals hotell- och restaurangfack är välbekanta.

Tre fackligt aktiva utanför Nihwus klubblokal på Soaltee Plaza Hotel. Från vänster Durga Shresta Thapa, Sunita Mahandhar och Indija Lama. Foto: Kalle Larsson

– Tidigare var vi väldigt rädda. Men nu är vi starka och vi vågar ställa krav. Det känns väldigt bra, säger Sunita Mahandhar. Hon vet vad hon talar om. Som klubbordförande i Nepals hotell- och restaurangfack har hon vunnit många strider.
Vi träffas på Soaltee Plaza Hotel i huvudstaden Kathmandu, där facket startade sitt arbete 1979. Då var Nepal en diktatur, och både partier och fackförbund var förbjudna.
Mycket har hänt under de över 30 år som hotell- och restaurangfacket funnits.
– Vi kan stolt säga att vi har uppnått mycket med facklig kamp. Vi har en
minimilön som är högre än den som staten har fastslagit. För att nå hit var det viktigt att formalisera förhandlingarna och vi har nu en lönetrappa som alla följer, säger Sunita Mahandhar.
Nepal independent hotel, casino & restaurant workers– union (Nihwu) bildades 1981 och är i dag Nepals största fackförbund för hotell- och restaurangbranschen. Man har kämpat sig till bättre villkor än i många andra branscher, och har regelbundna avtalsförhandlingar.

Den statligt fastslagna minimilönen på cirka 500 svenska kronor per månad uppfylls inte av alla arbetsgivare i branschen, men av de flesta. Till detta tillkommer dricks, vanligtvis ett lönepåslag på runt 50 procent.
– En riktigt långdragen fajt gällde att anställda skulle få en del av dricksen. Nu får vi det, och det har gett betydligt högre lön, säger Sunita Mahandhar.
Det är fortfarande ingen hög inkomst. Men i Nepal, som är ett av världens fattigaste länder, är det ändå något.

På Soaltee Plaza finns tre lokala fackklubbar. De samarbetar vilket har varit en nyckel till framgång. Arbetsgivaren kan inte längre spela ut klubbarna mot varandra.
Durga Shresta Thapa, som är medlem i fackklubben, berättar:
– Vi har arbetat mycket och medvetet för kvinnors ställning inom företaget. Kvinnor och män finns nu på alla avdelningar, även om de flesta kvinnor, som jag, jobbar inom städet. Det finns inga löneskillnader när man utför samma jobb.
Andra förhandlingar har gett 85 dagars mammaledighet, som facket vill öka till hundra dagar.

Nepal är ett av de länder där kvinnor traditionellt har ansvaret för familj och hem. Facket har därför drivit frågan om arbetstider för kvinnor.
– Vi slutar senast klockan 22.00, med undantag för dem som jobbar på kasinon. Då hinner vi hem i någorlunda tid. Det gör också arbetet säkrare. Förr var det inte ovanligt att kvinnor som jobbade natt blev utsatta för trakasseriea, berättar Durga Shresta Thapa.
– Vi har kommit långt på 30 år av facklig kamp. Men det är inte tillräckligt. Vi måste fortsätta kämpa, säger Sunita Mahandhar.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.