De är tre som jobbar i köket, Nathalie och ett lite äldre par. Eller före detta par, de håller på att separera. Kollegorna beter sig hyfsat mot Nathalie, men mot varandra är det kylig tystnad eller arga gliringar som gäller. Plus alla långa rökpauser som de tar, en och en. Nathalie vågar knappt öppna munnen av rädsla för att göra saken värre. Vad ska hon göra?
Ta makten över situationen, Nathalie!
Nicolas Jacquemot, doktor i management och aktuell med boken »Vässa din sociala kompetens«:
– På jobbet möts vanligen två olika sfärer – den yrkesmässiga och den personliga. Vi har en professionell roll som behövs för att utföra jobbet, samtidigt som vi brukar vara personliga kollegor emellan. Men personlig är inte detsamma som privat. Vad som har hänt här är att en tredje sfär – den privata – har invaderat jobbet, vilket skapar obehag. Nathalie har hamnat mitt i ett relationsdrama.
– Så hur ska hon göra? Mitt råd är att hon aktivt tar makten över situationen. Till att börja med kan hon fundera över hur hon vill ha det. Är målet att alla tre ska kunna arbeta ihop med färre spänningar? Vill Nathalie få fram att hon inte tänker ta ställning för någondera parten?
– Oavsett vilket kan hon föreslå att de sätter sig ner en stund alla tre och säga något i stil med:
»Jag förstår att ni genomgår en jobbig situation just nu, men jag skulle önska att ni kunde hålla en trevlig ton sinsemellan. Som ni förstår känns det lite olustigt för mig att befinna mig mitt i alltsammans.
Jag uppskattar er båda och kommer inte att ta någons parti. Men här i köket skulle det vara bra om vi kunde ha en god atmosfär för arbetets bästa. Hur låter det, tycker ni?«
Om inte paret är de vuxna i rummet är det moget av Nathalie att vara det.
– Att i största mån använda »jag-budskap« är bra eftersom det inte uppfattas som påhopp. Med den här konstruktiva inställningen får hon i bästa fall paret att reflektera och acceptera hennes önskan om arbetsro och trivsel.
Det här är alltså det första steget, vilket också innebär att Nathalie övar upp förmågan att hantera svåra samtal.
Om inte paret är »de vuxna i rummet« är det moget av Nathalie att vara det.
– Men det finns så klart en gräns för hur mycket Nathalie bör anstränga sig – hon är ju inte deras terapeut.
Steg två – om inget förbättras efter samtalet – är att Nathalie involverar sin chef och förklarar situationen och hur parets separation inverkar på jobbet och trivseln.
– Nathalie kan också hoppa direkt till detta steg om hon absolut inte vill prata med paret först. Arbetsgivaren har ett arbetsmiljöansvar vilket tydligt inkluderar den psykosociala biten.
