Efter nästan 30 år i förbundets tjänst, de senaste sex åren som avtalssekreterare, har Per Persson beslutat sig för att gå i pension. – Det är perfekt tajming nu, säger han.
Det har varit några intensiva år för branschen och för förhandlarna på Hotell- och restaurangfacket. Avtalsrörelse, pandemi, förhandlingar om nytt huvudavtal.
– Jag har vetat om att jag skulle gå i pension, det skulle jag gjort för ett år sen. Men då var vi mitt i förhandlingarna om trygghet och omställning. Nu är det klart. Nu ska vi förbereda avtal 2023, och den som ska planera det bör vara med hela resan. För HRF:s skull och min efterträdares skull är det perfekt tajming att jag lämnar nu.
Någon skulle kanske kunna tänka att du avgår för att du inte står bakom huvudavtalet?
– Tvärtom. Det här beslutet var det absolut bästa för våra medlemmar. Jag har jobbat ett år efter pensionsdagen för att få till det.
Vad händer nu?
– Jag försvinner inte på måndag. Jag måste rensa och städa. Sedan finns jag kvar så länge organisationen behöver mig för överlämning. Jag vet inte när jag slutar, jag lär gå och skrota här under vårkanten.
Per Perssons fackliga karriär:
Vad vet du om din efterträdare?
– Jag håller det där ifrån mig. Det är förbundsstyrelsens beslut, och de har sagt att de kallar till ett extrainsatt möte vecka 6. Då får vi veta.
Vad väntar efter du slutat?
– Jag vet inte vad jag ska göra nu. Jag får väl lära mig spela golf eller vara i stugan. Något måste jag försöka hitta, jag tycker ju att det är roligt att jobba. Jag har blivit utsedd till nämndeman i Stockholms tingsrätt, så det kommer jag kanske att ägna tid åt. Och så funderar jag på att utbilda mig till god man. Jag vill ju gärna hjälpa människor. Det är det jag gjort hela tiden fast på ett annat sätt.