Trots löften om bättre kontroll fortsätter många arbetsmigranter att bli lurade. Daniel är en av dem. Nu förbereder regeringen en av facket efterfrågad skärpning av reglerna.
– Jag jobbade 300 timmar på en månad. Och de betalade inte min lön, jag fick bara några tusen.
Det säger Daniel, som egentligen heter något annat. Han är en av alla som lämnat sina hemländer för ett arbete i Sverige sedan 2008 när de nya reglerna för arbetskraftsinvandring kom.
I Daniels fall var det ett kockjobb som drog honom från hemlandet Iran till Umeå. Dit kom han en kall vårdag 2011, med 3 000 kronor på fickan.
– Jag skulle tjäna 18 000 kronor och de skulle betala skatt. Det kändes bra.
Men arbetet var tungt. Passen var ofta över tolv timmar långa, och han jobbade alltid sex eller sju dagar i veckan. Hela den utlovade lönen fick han inte heller. Efter nästan två år fick Daniel nog.
– I början tänkte jag att det skulle bli bättre, men jag hade fel. Till slut gick det inte, jag hade så ont i ryggen och i händerna. Jag lämnade allt och flyttade till Stockholm.
Daniels historia är ett typexempel, säger Eva-Lotta Ramberg, jurist på HRF.
– Människorna som kommer hit är helt i händerna på arbetsgivarna. De pratar inte svenska och får ofta jobba extremt mycket.
Det är vanligt att arbetsgivaren på olika sätt luras om lönen.
– Man kanske säger att skatten är så hög att det inte blir mycket kvar. Eller så sätter man in rätt summa på den anställdes konto men följer med till bankomaten och kräver tillbaka pengar, för hyra och mat.
De senaste åren har historier som Daniels avlöst varandra. Detta fick den förra regeringen att i omgångar ändra reglerna. Senast i augusti 2014, då Migrationsverket fick ett utökat kontrolluppdrag. Åtgärden kritiserades som otillräcklig av bland andra HRF. Facken har i stället krävt att det anställningserbjudande som ligger till grund för arbetstillståndet ska bli juridiskt bindande, något som nu kan bli verklighet. Enligt Dagens Nyheter förbereder regeringen nu en utredning inför ett lagförslag om just detta.
Eva-Lotta Ramberg tror dock att det krävs mer.
– Man måste kunna kontrollera vad de faktiskt tjänar, vilket är svårt när de inte vågar be om hjälp. Många är så rädda att bli hemskickade att de inte protesterar. Sedan är det bara en liten del som vänder sig till facket.
Men det gjorde Daniel. Ett år efter att han lämnat Umeå kontaktade han Hotell- och restaurangfacket.
– Innan ville jag inte att de skulle hjälpa mig eftersom jag var rädd. Arbetsgivaren ringde mig och hotade mig. Men jag pratade med polisen, efter det kände jag mig trygg.
HRF stämde Daniels före detta arbetsgivare i tingsrätten och krävde nästan 700 000 kronor i uteblivna ersättningar. Det slutade i en förlikning där arbetsgivaren betalade en del av summan.
Daniel är inte helt nöjd, men har gått vidare. Erfarenheten har gjort honom noggrann i valet av arbete.
– Jag vill inte ha problem igen. Restaurangbranschen här har problem. Arbetsgivarna säger en sak, lagen en annan.
Sju år med ändrade regler
I december 2008 ändrades reglerna för arbetskraftsinvandring till Sverige. Innan dess bedömde Arbetsförmedlingen vilka yrken som det rådde brist på, nu fick arbetsgivarna avgöra. Lagändringen fick tidigt kritik, bland annat från fackligt håll, för att den tillät oseriösa arbetsgivare att utnyttja hitresta arbetstagare.
I januari 2012 skärpte regeringen reglerna något för vissa branscher, bland annat hotell- och restaurang.
Reglerna skärptes återigen i augusti 2014.
Läs mer…
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
