I kväll börjar tredje säsongen av Vår tid är nu, SVT:s dramaserie i restaurangmiljö. Idén till serien kom från en av manusförfattarna, Johan Rosenlind, som själv arbetat i branschen.
Hur fick du idén?
– På 1970- och 80-talet jobbade jag som hovmästare på Restaurang Victoria och Hamburger Börs i Stockholm. Det motsvarade Stureplan på den tiden, alla var där. Jag tänkte att någon gång skulle jag skriva om det. Sedan hade jag en idé om en restaurang och folkhemmet, som SVT nappade på. Men vi var tre som utvecklade serien.
Hur har ni gjort research om restaurangmiljön?
– Många karaktärer bygger på mina erfarenheter från branschen. Tore Wretman är en viktig inspiration, hur han ville utveckla och gå framåt hela tiden. Sedan hittade vi boken Kampen bakom svängdörrarna, Historien om Hotell- och restaurangfacket. Den hade vi mycket hjälp av, den låg framme i manusrummet. Jag tog också med de andra till Operakällaren för att de skulle få se ett riktigt kök. I Nordiska museets arkiv hittade vi allt från menyer till information om fackligt arbete.
Berätta om karaktären Maggan, en fackligt förtroendevald, som bland annat kämpat för diskarnas villkor.
– Vi ville ha tre-fyra starka kvinnokaraktärer och då kände vi att det vore bra med en som följer den fackliga karriärstegen. På den tiden jag jobbade hade nästan alla stora restauranger arrenderat ut disken och det sköttes inte riktigt på rätt sätt. Det kom och gick folk hela tiden. Maggan är annars inspirerad av Astrid Lindgren, som tvingades lämna ifrån sig sitt barn.
Vad händer i restaurangvärlden i den här säsongen?
– Säsongen inleds 1968. Det är inte bara ett politiskt år utan också ett viktigt restaurangår. Nöjeslivet förändras från att ha varit ganska avslaget och gubbigt till att bli mer Swinging London, DJ:s och riktiga diskotek. Då öppnade Alexandras, som är en förebild för Ninas, nattklubben i vår serie.
