Kallskänkan och poeten Jenny Wrangborg har i dagarna gett ut sin andra diktsamling "Vad ska vi göra med varandra".
Din förra diktsamling ”Kallskänken” blev en stor framgång, hur var det att jobba med en uppföljare?
– På ett sätt var det nervöst att skriva på den nya boken. Själva arbetet med skrivandet har inte varit annorlunda men jag har tänkt på att man kommer att läsa den och jämföra med ”Kallskänken”.
Vad skulle du säga är annorlunda i ”Vad ska vi göra med varandra”?
– ”Kallskänken” handlade om arbete och arbetsvillkor. Jag berättade om hur vi hade det på jobbet. Sedan var det en naturlig utveckling att skriva om den verklighet vi har runt omkring oss och världen vi lever i. Jag skriver också om kärlek i den nya boken. Först tänkte jag på mina läsare och om de skulle reagera på det. Sedan tänkte jag att relationer lever vi alla med och funderar på, de är allmängiltiga.
I en av dina dikter skriver du: ”Så jag försöker skriva en dikt men Stockholm står i vägen”. Vill du berätta mer om det?
– Samhället och politiken skulle kunna ordna våra liv bättre, med bostad och sjukvård som fungerar. Stockholm har för mig blivit en symbol för den nyliberala politiken där allting gemensamt ska privatiseras, ombildas och säljas ut.
Och du jobbar som kallskänka fortfarande?
– Jag jobbar deltid för att få tid till skrivandet. Jag har jobbat på många olika ställen och ska nu hoppa in som timanställd på en saluhall.
Vad ska du göra härnäst?
– Jag ska göra läsningar av mina dikter. Det blir på olika ställen, allt från S-föreningar och bokhandlare till fackliga sammanhang och bibliotek. Det är skönt att ha en ny bok att läsa ur efter att ha läst från ”Kallskänken” i fyra år.
Läs mer…
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
