Nyheter arbetsmarknad
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Fritt fram för global personal

Melissa från Australien har fått jobb på Hard Rock Café i Stockholm. Hon är en av de 2000 personer som fått arbetstillstånd i Sverige med de nya, mindre stränga, reglerna.

Publicerad 9 april 2009
Fritt fram för 
global personal
Melissa Lott, servitris på Hard Rock Café i Stockholm. Foto: Elis Hoffman

I slutet av förra året blev det lättare för medborgare från länder utanför EU att få jobba i Sverige. Då ändrades reglerna för arbetskraftsinvandring så att det inte längre är Arbetsförmedlingen, utan arbetsgivarna själva, som avgör vilka yrken det råder brist på.
Och intresset för att arbeta i Sverige är stort. Sedan den 15 december har nästan 3 300 personer från icke-EU-länder ansökt om arbetstillstånd hos Migrationsverket. Hittills har cirka 2 000 av dem fått ja. De flesta ansökningar gäller dataspecialister och civilingenjörer, framför allt från Thailand och Indien.

Men det finns även de som vill jobba i hotell- och restaurang­branschen. En av dem är Melissa Lott från Australien, servitris på Hard Rock Café i Stockholm. Hon kom till Sverige på ett så ­kallat working-holiday-visa, giltigt ett år, och har nu fått tillstånd att stanna i ytter­ligare två år.
– Jag trivs verkligen här, Sverige känns nästan som hemma nu. Jag hajar till ibland när jag inser att jag inte är svensk.
Det var lite av en slump att hon valde att åka till just Sverige för att jobba.
– Jag kände för att göra något helt annat, och hade träffat trevliga svenska utbytes­studenter på mitt universitet. Sverige ­kändes lite exotiskt, så det fick bli det.
Väl i landet fick hon snabbt jobb på Hard Rock Café. Här gör det ingenting att ­Melissa inte pratar svenska, eftersom en stor del av både gäster och personal ­kommer från andra länder.
– Jag sökte mig medvetet till restaurangbranschen eftersom det är möjligt att arbeta här utan att prata svenska. För det mesta går det jättebra, men det är klart att en del gäster helst vill prata sitt eget språk.

I höstas började hennes ettåriga arbetstillstånd närma sig sitt slut. Då berättade en av hennes chefer om de nya reglerna för arbetskraftsinvandring. Tillsammans sökte de tillstånd för att Melissa skulle få stanna.
– Man kan säga att regeländringen kom lägligt för mig. Jag var inte riktigt redo att åka tillbaka än.
Melissa är dock inte riktigt representativ. En ­genomgång visar att de flesta som söker arbetstillstånd i hotell- och restaurang­branschen kommer från Kina, Turkiet och Thailand. Åtta av tio sökande är män och de flesta har tänkt att arbeta som kock. Andra vanliga yrken är restaurang­biträde, pizzabagare och diskare.

Det finns fortfarande flera krav som ska vara uppfyllda för att ett företag ska få anställa en icke-EU-medborgare. Dels ska berört fackförbund ha godkänt löne- och anställningsvillkoren, och dels ska tjänsten först ha varit utlyst på den europeiska platsbanken EURES.
Allt det där hade Cathy Lanner, ekonomi- och löneansvarig på Hard Rock Café, koll på. Det var hon som hjälpte Melissa med ansökan. Cathy var insatt i reglerna efter att ha försökt hjälpa en annan anställd, en tjej från Nicaragua, att få stanna. Men utan framgång.
– Det var riktigt skrämmande att se hur systemet funkade. Hon var också väldigt duktig och hade hela sitt liv här. Ändå fick hon packa och åka härifrån. Vi ska försöka igen, det borde gå igenom.
Cathy är glad att reglerna har ändrats, men tycker att systemet är onödigt tidsödande för alla inblandade.
– Att skriva ansökan tar mycket tid. Sedan kändes det onödigt att behöva ut­annonsera en tjänst som redan är tillsatt.
Samtidigt förstår hon tanken med att kravet på att tjänsterna ska utlysas.
– Det är klart att vi måste tänka på alla svenskar som behöver jobb. Men så här blir det mest ett spel för gallerierna.

Även Melissa har förståelse för att en del kan störa sig på att hon får jobba här medan arbetslösheten i branschen stiger.
– Ja, det förstår jag. Men samtidigt kan man vända på det. Det är väldigt många svenskar som kommer till Australien för att jobba, trots att arbetslösheten är hög där också. Om de lyckas hitta ett jobb så är jag bara glad för deras skull.
Ett tillfälligt arbetstillstånd, som det ­Melissa har fått, gäller i maximalt två år. ­Efter det gör Migrationsverket en ny prövning och kan då utdela ett permanent tillstånd. Det är dock inte aktuellt för Melissa.
– Nej, det räcker med den tid jag har. Jag måste komma hem någon gång.

100 ansökningar hos HRF

En genomgång av cirka 100 av de ansökningar som kommit in till HRF visar:

  • Drygt hälften av ansökningarna gällde kockar, 12 procent restaurangbiträden och 9 procent gällde pizzabagare.
  • De flesta, 85 procent, gäller män.
  • Drygt 20 procent av arbetsgivarna ville anställa någon från Kina, 13 procent ville anställa en turkisk medborgare och 9 procent ansökte om att få anställa en thailändare.
  • De flesta anställningar, 73 procent, var på heltid. Lika stor andel var tillsvidare­anställningar.
  • Nästan 40 procent av ansökningarna avstyrktes av HRF.
  • De flesta, 70 procent, fick nej på grund av att arbetsgivaren saknade kollektivavtal. 30 procent avstyrktes för att lönen var för låg.

Krav för anställning

För den som vill anställa en person från ett icke-EU-land finns vissa krav.

  • Ansökan görs hos Migrationsverket.
  • Tjänsten måste först utlysas på den europeiska platsbanken EURES.
  • Anställningsvillkoren ska vara i nivå med kollektivavtal eller det som är brukligt inom branschen.
  • Den som ska anställas måste även kunna försörja sig på sitt arbete.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Nyheter STALKNING

Så vanligt är stalkning

Många hotell- och restauranganställda stalkas av människor de träffat genom jobbet. Det visar Hotellrevyns undersökning. Samtidigt känner få att de får stöd av arbetsgivaren.

Publicerad 20 september 2021 Kommentera
Så vanligt är stalkning
En stalkare utsätter någon för upprepade, ovälkomna kontakter. Foto: Tobias Felber/TT

Drygt var tionde ­svensk utsätts för stalkning, det vill säga känner sig förföljd av en person, någon gång under sin livstid.

Det visar en undersökning från Brottsföre­­byggande rådet.

Bland hotell- och restaurangpersonal är det ännu vanligare.
En enkätundersökning som Hotell­revyn har gjort visar att nästan var fjärde branschanställd någon gång råkat ut för stalkande gäster, kollegor eller arbetsgivare. Ungefär ­lika stor andel har en arbetskamrat som blivit stalkad.

Susanne Strand är docent i kriminologi vid Örebro universitet och har forskat på ämnet under lång tid. Hon är inte förvånad över att branschanställda är mer utsatta än genomsnittet.

Man kan ju inte porta en gäst bara för att hen kommer för ofta.

– Jag kan tänka mig att miljön, med mycket tillfälliga människor, kan bidra. Man kan ju inte porta en gäst bara för att hen kommer för ofta. I service­yrken har man också som jobb att småprata och vara trevlig mot folk. Det finns människor som kanske inte förstår att det är en yrkesroll.

Susanne Strand är docent i kriminologi vid Örebro universitet.

 

Om stalkning

  • Stalkning är att utsätta någon för upprepade, ovälkomna kontakter. Det kan också vara att systematiskt förfölja eller kartlägga personen. Det är vanligare att kvinnor utsätts.
  • Tre vanliga typer av stalkare är före detta partners, någon som vill hämnas en tänkt oförrätt och personer som inte förstår socialt samspel.
  • År 2011 blev olaga förföljelse ett brott. De två senaste åren har 190 personer dömts.

Men det är inte bara gäster som stalkar. Ur svaren från de branschanställda i Hotellrevyns enkät framgår det att de vanligaste typerna av stalkare är kollegor, gäster eller chefer, i den ordningen.

Inte heller det förvånar Susanne Strand.
– Vi vet att ungefär en tredjedel av stalkarna är före detta partners, en tredjedel är bekanta och en tredjedel
är okända. I det här sammanhanget så kan man se kollegorna som bekanta och gästerna som okända.

Stalkning är när en person blir utsatt för upprepade ovälkomna kontakter.
Vi frågade också om man vet någon kollega som blivit stalkad av en person de mött genom jobbet. 27,4 procent svarade ja.
130 personer svarade på Hotellrevyns enkät som skickades ut till 1 000 slumpvis utvalda HRF-medlemmar.

Hotellrevyns undersökning visar också att det är vanligt att bransch­anställda som råkat ut för en stalkare inte känner att de får stöd av sin arbetsgivare.

Ungefär sex av tio säger att deras arbetsgivare inte vidtagit några åtgärder efter att de berättat om stalkningen. Det är också många, tre av tio, som inte ens berättat för sin arbetsgivare.

Det här är inte någon ovanlig ­situation, förklarar Susanne Strand.
– Jag upplever att det är ett problem att det finns väldigt lite kunskap bland arbetsgivare om vad man ska göra. Man kanske får höra att man bara ska säga ifrån, men stalkare funkar inte så och slutar inte alltid, utan fortsätter. Därför är det väldigt viktigt att den som ber om hjälp får det, annars kanske man tror att man inbillar sig eller överdriver.

Foto: Mostphotos
Foto: Mostphotos
Foto: Colourbox
Foto: Mostphotos

Hantera jobb-stalkaren

Markera att du inte vill ha kontakt. Efter det ska du aldrig ta kontakt. Även negativa kontakter kan uppfattas som positiva av en stalkare.

Berätta för chefer och kollegor, även om inget »allvarligt« har hänt.

Skriv ner alla händelser, även hur du kände inför dem. Dokumentera så mycket och så detaljerat som möjligt.

Arbetsgivaren bör ha riktlinjer med riskbedömning, och eventuellt polisanmäla.

Susanne Strand tycker att arbetsgivare bör utforma riktlinjer för hur man hanterar eventuella stalkare. Sådana bör innehålla att det ska göras någon form av risk­bedömning och en plan för situationen, säger hon.

– En åtgärd kan till exempel vara att en chef kommer och säger ifrån, eller att man flyttar den anställda om stalkaren kommer. Det gör att de anställda känner sig trygga.

Det är viktigt att ta problemet med stalkning på allvar, och att agera tidigt när det inträffar, säger Susanne Strand.
– Min erfarenhet är att det är väldigt få som upplever att de är stalkade när de inte är det, därför ska man ta den känslan på största allvar. Det är också viktigt att försöka bryta det tidigt. Ju längre det fortgår, desto svårare kan det vara att bryta.

Fokus TRE ÅR MED TRANELLSKA

Nya kollegor på tillväxt

Drömmar om utlandet, restaurangliv och eget företag. Allt ryms hos ettorna på Tranellska gymnasiet i Västerås. Vi hänger med ett gäng elever – från skolstart till studenten!

Publicerad 17 september 2021 Kommentera
Nya kollegor på tillväxt
Första terminen för Benjamin Nygren, Moa Gunstedt, Finley Rejström, Lovisa Enlund, Jasmine Constable och Ingrid Pettersson. Foto: Jonas Bilberg

Utsikten från den gamla hotellbyggnaden är slående. Den här höst­dagen visar sig Mälaren och Västerås från sin bästa sida.
Ica-koncernen hade länge provkök, utbildningslokaler och hotell i lokalerna, och Best Western har huserat i huvudbyggnaden.

I dag finns ­Tranellska gymnasiet i Västerås här. För ett par veckor sedan började 57 elever på skolan. Hotellrevyn kommer att följa sex av dem, från start till studenten om tre år.

I entrén är såväl ljudnivån som stämningen hög. Här samlas lärare och elever för fika och prat.
Moa Gunstedt vickar på en flaska Mer och funderar på vad som fick henne att söka till Restaurang och livsmedel.
– Ett tag funderade jag på att söka idrottsprofil, men jag tränar fotboll och innebandy i princip varje dag, så det får jag redan på fritiden. Jag har alltid gillat att laga och äta mat, och kollar mycket på matlagningsprogram på tv.

Moa, som tidigare tyckt att skolan var långsam och ganska tråkig, har fått ny energi sedan hon kom till gymnasiet.
– Nu tycker jag att det är roligt. Dagarna går snabbt, säger hon.

Benjamin Nygren vill lära sig laga riktigt god mat och ser fram emot kurser i mer avancerad matlagning. Här får han hjälp av läraren Eddie Carlsson i metodköket. Foto: Jonas Bilberg
Av de 57 nya eleverna som började i augusti är det bara tio som går Tranellskas Hotell- och turismprogram. Foto: Jonas Bilberg
Ingrid Pettersson drömmer om att baka och starta eget i Paris. Men först läggs grunderna. Här dukning med klasskompisen Moa Gunstedt. Foto: Jonas Bilberg

Av de 57 nya eleverna är det bara tio som går Hotell och turism. Perfekt, tycker Jasmine Constable.
– Jag gick in i väggen i nian, så för mig var det en lättnad att det var en liten klass. Det gör hela klassen till engrupp. Vi klickade redan andra dagen. Det är verkligen en blessing in disguise.

Det känns som att vi är en stor grupp vänner. Lovisa Enlund

Den goda stämningen bekräftas av Lovisa Enlund och Finley Rejström. Alla verkar de glada och en smula för­vånade att de så snabbt blev sammansvetsade.
– Det känns som att vi är en stor grupp vänner. Alla kan vara med i diskussioner på lektionerna, säger Lovisa.
Drömmen är ett jobb där hon kan få människor att må bra.
– Antingen jobbar jag på hotell, och så småningom äger jag ett. Annars vidare­utbildar jag mig till terapeut eller psykolog. För mig är det lite samma idé, att få folk att må bra.

Jasmine Constable.

Jasmine Constable såg gymnasiet som en nystart, en chans att börja om sitt skolliv. Från att ha varit en av de tystare i klassen på högstadiet har hon nu tagit ett beslut om att vara mer aktiv på lektionerna. Inte heller hon har ännu bestämt sig vilken karriärväg hon ska ta.

Jag kommer alltid ha möjlighet till jobb med min utbildning.Jasmine Constable

– Jag kanske vill bli flygvärdinna sedan, då är det här rätt utbildning för mig. På sikt kanske jag vill bli pilot. Jag har också funderat på att bli turistguide. Då får man lära sig om där man är. Jag kommer alltid ha möjlighet till jobb med min utbildning. Min mamma skolade om sig vid 50. Jag har hela livet på mig att bestämma mig för vad jag vill göra. Jag lär mig saker som är bra inom alla fält, som service och bemötande.

Klasskompisen Finley Rejström har, till skillnad från de andra, servicen ­i blodet. Hans mamma jobbar på O’Learys i Köping, och Finley har hoppat in i serveringen där, men också hos pappa på Byggmax. Men det är inte Köping som hägrar efter studenten. Det var främst möjligheten att jobba utomlands som lockade honom till H&T.

Nästa termin blir det att göra mer, inte så mycket lyssna.Finley Rejström

– Jag har valt rätt. Jag gillar verkligen det här. Och det känns som att det bara kommer att bli bättre. Nästa termin blir det att göra mer, inte så mycket lyssna.
Efter gymnasiet hoppas han att det bär av till något varmare land. Grekland, Kap Verde eller kanske Italien.
– Jag är ganska go with the flow.

Benjamin Nygren var bestämd. Han skulle gå en praktisk linje på gymnasiet.
– Jag är inte ett stort fan av att sitta och titta i en bok. Och jag har alltid velat bli bra på att laga mat, så det var egent­ligen självklart att välja Restaurang.

Foto: Jonas Bilberg
”Då jobbar jag som kock och har bra arbetsmiljö.” Moa Gunstedt Foto: Jonas Bilberg
”Jag jobbar långt härifrån. Jag vill utomlands.” Finley Rejström Foto: Jonas Bilberg
”Då jobbar jag på hotell eller utbildar mig vidare.” Lovisa Enlund. Foto: Jonas Bilberg
”Då har jag gått en utbildning till bartender utomlands.” Benjamin Nygren Foto: Jonas Bilberg

Benjamin berättar att familjen numera pushar honom att vara den som fixar middagen. Det händer, säger han, men inte i den utsträckning som familjen skulle önska.
På frågan om var han ser sig själv efter studenten kommer svaret blixtsnabbt.
– Då åker jag förhoppningsvis utomlands och tar en bartenderkurs någonstans, och öppnar eget. Jag vet inte var, jag vet bara att jag vill starta en restaurang.

Starta eget vill även Ingrid Pettersson. Helst i Frankrike. Hon ärvde sitt stora intresse för bakning av sin mammas moster.
Och när hon var på ett öppet hus på Tranellska bestämde hon sig. Det var konditori och bageri hon skulle satsa på.
– Jag tror att det var chokladrummet som övertygade mig.

Ingrid Pettersson.

Men inriktningen mot bageri och konditori kommer först senare i utbildningen. Nu läggs grunden.
I måndags var det tillagning av bechamelsås på schemat, såsen som även den bäste kan bränna vid.
– Ja, jag brände den. Men inte så att det märktes i smaken. Åtminstone sade inte vår lärare något, avslöjar Ingrid.

Fokus TRE ÅR MED TRANELLSKA

”Vi har en utmaning”

Utbildningen måste anpassas till den verklighet eleverna ska möta, men branschen måste också förstå de direktiv som skolan måste följa. Det menar Marcus Hallgren, rektor på Tranellska gymnasiet i Västerås.

Publicerad 17 september 2021 Kommentera
”Vi har en utmaning”
Marcus Hallgren, rektor på Tranellska. Foto: Jonas Bilberg

– Den här bryggan mellan skola och bransch är svår. Jag ser det som min uppgift att öka förståelsen mellan olika måsten, säger Marcus Hallgren.

Han har själv en bakgrund som kock under många år och försöker behålla en fot i branschen genom olika ideella uppdrag. Det hoppas han ska gynna eleverna på Tranellska.
– Jag tror på kollegiala utbyten och samarbetspartners. Jag vill ge ett mervärde för eleverna.

Färre sökande

På tio år har antalet sökande till landets Restaurang- och livsmedelsprogram (RL) samt Hotell- och turism (HT) sjunkit, visar siffror från Skolverket.

År RL HT
2011 3433 1779
2014 2559 1427
2017 1955 1099
2020 1715 820

På Tranellska kan restaurang- och livsmedelsprogrammet stoltsera med två fulla nybörjarklasser. Hotell och turism har det tuffare.
– Det är HT vi måste satsa på i höst, få upp kunskapen om programmet. Det är ju det yrkesprogram som ligger närmast det teoretiska. Det är inte så många som vet att det kan vara ett högskole­förberedande program.

Att kockyrket lockar kan ha med exponeringen i tv att göra, i alla fall för några år sedan.
– De elever som kom in 06/07 skulle bli tv-kockar allihop. Men det är ju inte så många som blir det, säger Marcus Hallgren.

Fråga om jobbet.
107
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här