Restaurangen stänger kl. 23, Beata och hennes kollegor är schemalagda till 23.30. Om de måste stanna längre för att städa får de inte betalt för den tiden. Chefen accepterar inte heller att de går hem innan allt är klart. Därför jobbar de ofta upp till en timme »gratis«. Vad ska de göra?
”Gör det ni hinner och gå hem”
Anette Olsson, ombudsman, Hotell- och restaurangfacket:
– Mitt råd är att aldrig jobba gratis. Om arbetsgivaren menar att det inte behövs mer än en halvtimmes arbete efter stängning så ska de anställda inte stanna längre. Gör det ni hinner och gå hem. Prata ihop er med dem som jobbar nästa dag, så att de förstår varför det inte är klart.
– Jag har själv jobbat på restaurang och vet hur det är. Vi vill inte schasa ut gäster som dröjer sig kvar och vi vill inte heller ställa till det för arbetskamraterna dagen efter.
Så prata med varandra så att ni håller ihop. Sedan börjar ni att gå hem när ni slutar. Arbetsgivaren har ansvaret för verksamheten, tycker hen att ni gör fel saker under de 30 minuterna så får hen berätta vad ni ska göra. Antingen minska på arbetsuppgifterna eller se till att ni får den arbetstid som behövs.
Jag önskar att arbetsgivare kunde uppskatta sin personal mer
– Skulle arbetsgivaren vilja vidta åtgärder så är en förhandling med facket ett gyllene tillfälle att komma till rätta med problemet.
Jag förstår att man ibland går med på saker och inte vågar säga ifrån. Det är så många i branschen som har otrygga anställningsformer och är rädda för att bli av med jobbet.
Jag önskar att arbetsgivare kunde uppskatta sin personal mer, det är så många anställda som tar enormt eget ansvar för att verksamheten ska fungera.
Ring arbetsgivaren 23.30 om ni inte är klara
Jaqueline Lenander, kock och förtroendevald i Hotell- och restaurangfacket:
– Första åren i branschen jobbade jag rätt mycket ›intressetimmar‹ som arbetsgivaren kallade det. Intressetimmar var gratis men ett sätt att visa framfötterna. Som ung i branschen ville man ju gärna visa att man var duglig. Det var inte förrän jag blev medlem i facket och gick en introutbildning som jag fattade att arbetsgivaren hade utnyttjat mig i flera år.
– Här är mina råd: Ring arbetsgivaren om det skulle vara så att ni inte är klara till 23.30. Ställ frågan ›Vi är inte klara med stängningen, ska vi jobba över? I så fall ska vi ha betalt!‹ Då måste arbetsgivaren avgöra om hen vill ha det rent och snyggt till dagen efter eller inte. Organisera er och prata ihop er. Tillsammans är ni starka emot arbetsgivaren. Kommer ni överens om att ingen av er ska jobba övertid gratis, håll er till det.
– Och om någon kollega inte är med i facket så säg att han eller hon ska gå med. Tillsammans kan vi göra skillnad på arbetsplatserna och i vår arbetssituation.
Svårt att säga nej om man är i en utsatt situation
Karin Isberg, föreläsare och författare till »15 sätt att bli fri från stress«
– Ett skäl till att det är svårt att sätta gränser är att vi vill vara hjälpsamma. Då vill man så klart inte säga nej när andra ber om hjälp, och säger jag ja till en kollega kan jag väl inte säga nej till min chef?
– Dessutom är det svårt att säga nej till chefen eftersom man kan vara i en utsatt situation. För vad händer om chefen svarar ›Om det inte passar kan du säga upp dig‹? Därför är det lättare att säga nej om man vet att man är svår att ersätta. Då är man ›viktigare‹ för sin arbetsgivare. Sedan kan man så klart hoppas att man jobbar på ett företag som är mån om alla sina anställda, men alla arbetsgivare är tyvärr inte bra.
– Det ska självklart inte hindra att du tar upp frågan, men kolla gärna med dina kollegor om ni är fler som upplever samma sak. Då kan ni ha samtalet tillsammans och du blir inte lika utsatt. Försök att beskriva situationen neutralt, så att den som lyssnar inte känner sig angripen: ›Våra pass slutar 23.30, men ofta måste vi stanna kvar en timme som vi inte får betalt för.‹
Utgå inte från att ni blir utnyttjade, det kan finnas missförstånd. Arbetsgivaren kanske svarar ›Va? Jag har ju sagt att ni ska få ersättning‹ eller ›Det hade jag ingen aning om. Så ska det självklart inte vara‹.
– Beskriv gärna konsekvenserna: ›Den extra arbetstimmen leder till att vi blir trötta och får svårare att hålla servicenivån.‹ På så sätt blir det tydligt att det finns en kostnad för arbetsgivaren. Sedan kan ni avsluta samtalet med ›Det här är inte hållbart, vi behöver hitta en annan lösning.‹ Arbetsgivaren kanske ber om förslag eller ber att få fundera och återkomma.
– Tyvärr kanske vissa arbetsgivare struntar i vad de anställda har sagt. Men att sätta gränser är stärkande, även om man inte får det resultat man hoppas på. Att stå upp för sig själv ger självrespekt. Annars går man där och känner sig alltmer utnyttjad och tagen för given.
