Fikadags. Marit känner som vanligt obehag. Säger hon något blir det bara fel och alla tittar på henne, är hon tyst blir det också konstigt. Är det okej att fortsätta jobba för att slippa umgås? Våra experter ger råd.
”Uppmuntra, lyssna och svara”
Johan Östman, ombudsmannaaspirant, HRF avdelning Stockholm-Gotland:
– Självklart ska man själv kunna välja vilka man umgås med, eller helt enkelt vara för sig själv om man vill det, men det finns flera aspekter på Marits problem.
Marit ska givetvis också ta fikapaus. Pausen är på betald arbetstid och till för återhämtning. Det blir inte bättre av att hon isolerar sig från resten av gruppen. Det som för stunden känns lättare kan leda till en nedåtgående spiral som gör att alla interaktioner med gruppen kommer kännas jobbigare och jobbigare.
– I slutänden är det här ett arbetsmiljöproblem. Arbetsmiljö är inte bara fysiska risker utan också det psykosociala. Arbetsgivaren har ett stort ansvar här. Jag tycker att hon ska ta upp problemet med sin arbetsgivare, lokalt skyddsombud eller sin fackavdelning.
Arbetsgivaren måste utreda om de har gjort allt de kan för att underlätta för Marit. Om det finns företagshälsovård så kanske Marit ska få prata med någon expert som kan hjälpa henne hantera sina känslor kring problemet.
– Sist men inte minst tycker jag att vi som arbetskamrater har ett medmänskligt ansvar om man ser att en kollega har det jobbigt i sociala sammanhang. Släpp fram dem som inte hörs lika mycket, uppmuntra, lyssna och svara. Alla behöver bidra till en bra stämning på jobbet.
Marit behöver ta plats och träna
Ewa Mörtberg, docent, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet:
– I grunden är det naturligt att vara lite reserverad bland nya människor, men om Marit inte är ny på jobbet kan det röra sig om social fobi. Då kan man vara rädd för social interaktion och social prestation, sådant som att initiera samtal eller äta med andra eller göra något när andra ser på. Det är något som orsakar lidande i arbetssituationer, på fritiden och i familjelivet.
Vägen ut är inte att undvika situationerna som man tycker är obehagliga
– Man kan ha svårt att ta plats och presentera en god bild av sig själv, kanske blir det svårt att avancera på jobbet. Det finns också risk att man tappar koncentration på omgivningen. Det går att ha social fobi utan att det märks utåt, man verkar kanske bara lite tyst och reserverad.
Vägen ut är inte att undvika situationerna som man tycker är obehagliga, utan i stället att utsätta sig för dem.
– Marit behöver ta plats och träna. Det finns en del självhjälpslitteratur och man kan göra experiment som att testa det man är rädd för och se vad som händer. Men social fobi kan vara svårt att bryta på egen hand, det kan behövas hjälp av en psykolog. Vissa landsting erbjuder också KBT på nätet.«
Alla får inte ny energi av fikapausen
Annica Nilsson, intressepolitisk ombudsman, Riksförbundet Attention
– För en del personer kan fikat ta mycket energi. Att inte behöva fika kan därför vara viktigt, inte minst för att ha ork över till sina arbetsuppgifter. Oskrivna regler är inte självklara för alla, till exempel att veta vad man talar om på fikat, att inte avbryta och att veta när och hur ofta man ska hälsa på en kollega. Men man förutsätter att alla kan förstå nyanser och underförstådda budskap i det som sägs och inte sägs.
– Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, exempelvis diagnos inom autismspektrum, ASD/Aspergers syndrom och ADHD, kan ha svårigheter med de sociala koderna. Även miljön i fikarummet med ljud och sorl av olika slag kan vara mycket energikrävande om man har svårt att stänga ute intryck. För alla är alltså inte fikat en stund för att samla energi och kraft.
– Samtidigt vill de flesta vara en del av ett sammanhang. Därför är det viktigt att skapa tydlighet och ordna miljön på ett sätt så att alla kan vara med. Men också att acceptera att människor är olika. Ett råd är att börja tala om människors olikheter, ta reda på mer om NPF och hur arbetsplatsen kan göras tillgänglig för alla.
