Bongprinterns surrande får kocken Jay att kallsvettas och hjärtat att slå som en trumma. Innerst inne vet han: underbemanningen gör att han är på väg in i väggen. Men han kan väl inte sjukskriva sig, de har ju inget folk?
”Folk bryr sig mycket mer än vad man tror”
Foto: Privat
Jesper Borgenstrand, branschperson och mannen bakom FB-gruppen »Hänt på restaurang«. Aktuell med boken Carbonara – kärlek, strider och myt.
“Detta är tyvärr vanligt i branschen. Jag har varit i samma situation flera gånger och har många vänner som också har mått dåligt. Mitt första råd är att prata med folk runt omkring. Folk bryr sig mycket mer än vad man tror.
Jag tycker att han ska börja med chefen. Chefen har ansvar för att du mår bra. Skulle arbetsgivaren inte lyssna kan Jay vända sig till facket, och jag tycker också att han ska överväga att dra.
Min erfarenhet är att de flesta arbetsgivare bryr sig väldigt mycket.
Jag tycker inte att man ska stanna kvar på ett jobb där folk inte vill hjälpa dig. Men min erfarenhet är att de flesta arbetsgivare bryr sig väldigt mycket och vill hjälpa till.
Det andra rådet är att ringa vårdcentralen. Jag har stor tilltro till svensk vård. I Jays fall verkar det ha gått väldigt långt. Ofta finns varningstecknen där mycket tidigare; som sömnsvårigheter eller problem att pyssla ihop vardagen.
Det bästa är att ta tag i det på ett tidigare stadium, oftast hjälper det att bara prata om det. Tyvärr är det många som dränker problemet i sprit. Det är en dum idé. Av egen erfarenhet vet jag att det inte hjälper.
Förmodligen borde Jay inte gå till jobbet en enda dag till.
Förmodligen borde Jay inte gå till jobbet en enda dag till, men den bistra verkligheten är att man gör det ändå. Av lojalitet. Jag tror att det största problemet är machoattityden i branschen där du tävlar om vem som kan jobba mest.
Jag har själv varit en sådan som skrutit om att man jobbat 380 timmar i månaden. Visst, det ska vara roligt och on the edge att jobba i branschen, men det blir för mycket.
Vi måste våga lyfta utbrändhet och psykisk ohälsa i våra kanaler.
Det är bra att du kan ta i lite extra när det behövs, men när du har tagit i extra varje dag i ett helt arbetsliv så knakar det i fogarna.
I grunden handlar det om felbemanning. Det behövs dialog och diskussion. Vi måste våga lyfta utbrändhet och psykisk ohälsa i våra kanaler.
Jag har själv övervägt att lämna branschen många gånger, men jag älskar ju det här. Det ska inte behöva vara så att du måste lämna en bransch du älskar för att kunna leva ett vanligt liv.”
