Chefen stör sig på Sandras vikt!
Är receptionistens vikt viktig? Illustration: Mattias Käll
Arbetslivsakuten DILEMMA

Chefen stör sig på Sandras vikt!

Visst, receptionisten Sandra har lagt på sig några kilo, men ska arbetsgivaren verkligen lägga sig i sådant? För en tid sedan antydde chefen att receptionen är gästens första intryck, och då behöver man vara glad, trevlig och normalviktig. Måste Sandra byta jobb nu?

”Skulle kunna klassas som kränkande särbehandling”

Ulrich Stoetzer, sakkunnig inom organisatorisk och social arbetsmiljö på Arbetsmiljöverket:

Ulrich Stoetzer. Foto: Lena Katarina Johansson

Jag förstår att sådant här förekommer, och inte bara på hotell, utan på arbetsplatser där man säljer en image.
Jag är inte expert på juridiken, men såvitt jag känner till hamnar utseende, eller kommentarer om det, inte under begreppet diskriminering som finns i diskrimineringslagen. Där finns det reglerat bland annat diskriminering på grund av kön, ålder, etnisk härkomst och funktionsnedsättning. Det är viktigt att påminna om det.
Det behövs ingen lagstiftning för att förstå att det är olämpligt att kommentera någons utseende.

Det finns föreskrifter om organisatorisk arbetsmiljö som alla arbetsgivare ska följa. Där står det bland annat att arbetsgivaren ska se till att det inte förekommer kränkande särbehandling på arbetsplatsen.

Det är arbetsgivaren som ska hålla reda på den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Ett uttalande om någons utseende eller någons vikt skulle kunna klassas som kränkande särbehandling.

Kränkande särbehandling, enligt vår definition, är handlingar som kan leda till ohälsa eller att en arbetstagare riskerar att hamna utanför arbetsplatsens gemenskap. Här finns en bred palett av beteenden.

Det man kanske först kommer att tänka på är mobbning. Men om man kommenterar någons utseende negativt så finns det risk för att det kan leda till ohälsa. Det kan också bli så att man känner sig utfryst och orättvist behandlad. Man kan inte säga och bete sig hur som helst på en arbetsplats.

Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för att hantera sådana här situationer. Bland annat ska den som är utsatt snabbt få stöd. Man kan till exempel ha ett avtal med företagshälsovården, som erbjuder råd och stöd.
Man ska klargöra vilka typer av beteende som inte ska förekomma på arbetsplatsen. Det bästa är att föra en dialog om vad som gäller.
Sandra kan vända sig till ett skyddsombud, som kan se till att arbetsgivaren följer våra föreskrifter, eller till sitt fackliga ombud.