Chefen fyller på baren med fulsprit!
Foto: Kristin Lidström
Arbetslivsakuten
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Chefen fyller på baren med fulsprit!

Bartendern Josef har sett chefen bära lådor med sprit köpt utomlands. En dag kom han tidigt till jobbet och råkade se henne stå och fylla på de vanliga märkesflaskorna i baren. Josef tycker att det känns olustigt att servera något han inte vet vad det är. Han funderar på att tipsa någon myndighet, men vill inte riskera jobbet. Hur ska han göra?

Publicerad 26 februari 2014

Jimmie  Söndergaard, jurist på Hotell- och restaurangfacket
»Anställningsavtalet är inte i sig ett hinder för att påtala missförhållanden, men en anmälan till en myndighet kan utgöra ett lojalitetsbrott. Vid ett tillfälle hotades två hotell­anställda med uppsägning på grund av arbetsbrist. De anmälde sin arbetsgivare för brott mot utskänkningsreglerna och för skattefusk. Då sade arbetsgivaren upp dem och hänvisade till illojalitet. Arbetsdomstolen gav arbetsgivaren rätt.
Ju allvarligare missförhållandena är och ju större betydelse de har för personalen, desto större frihet att agera har arbetstagaren. Den anställde bör dock först prata med arbetsgivaren och försöka rätta till problemet. Hen bör också skaffa sig en godtagbar grund för uppgifterna.
I det aktuella fallet hade de hotellanställda inte kontaktat arbetsgivaren i förväg och hade heller inte godtagbar grund. AD kom fram till att deras syfte var någon slags hämnd för de planerade uppsägningarna. Trots att de varit anställda i 20 respektive 27 år ansågs deras illojalitet så allvarlig att AD bedömde uppsägningen som sakligt grundad.«

Björn Kjellander, hotellstädare, ledamot i HRF:s förbundsstyrelse:
»Det är en svår fråga. Som jag ser det beror svaret på flera saker. Det handlar dels om vad Josef har för relation till sin chef och vad det är för klimat på arbetsplatsen. Är det högt i tak kanske de anställda känner att de har viss makt. Då kanske han kan vara uppriktig och säga vad han känner: ›Det här är inte okej, det här ställer jag mig inte bakom. Jag kommer inte att servera något av det här, jag kommer att säga att de är slut.‹
Har han inte den relationen till sin chef är det svårare.
  Sedan handlar det ju om anställningsformer. Om han har en trygg, fast anställning är det mycket lättare att säga ifrån. Om han är timanställd och bara jobbar extra kanske han inte vågar.
  En bra grej kan vara att prata med sina kollegor och höra om någon annan har misstänkt något. Det kan vara lättare att gå tillsammans till chefen och säga att: ›Vi vill inte vara med om bedrägeri‹. Det är också bra att prata med sin fackklubb, om det finns, eller sin fackavdelning. Det är bra att informera dem om vad man har upptäckt ifall det skulle bli något problem senare. Ensam är inte stark i det läget.«

Ulla-Carin Hedin, professor vid Göteborgs universitet  och författare till boken »När man måste säga ifrån – om kritik och whistleblowing i offentliga organisationer«:
»Josef har ganska litet skydd av lagar och förordningar. I princip har han tre handlingsalternativ: Han kan försöka tala med ägaren och påtala att detta är olagligt (vilket hon säkert redan vet). Han riskerar då repressalier från ägarens sida men det är inte säkert. Ägaren kan också ta emot kritiken som ett förtroende men antagligen ändrar hon inte sitt beteende.
Josef kan också göra en anmälan till polisen eller socialtjänsten och begära att få vara anonym. De kan ändå göra kontroller av utskänkningen. Men ibland kryper det ändå fram att någon anställd gjort en anmälan och han kan bli trakasserad för det. Det kallas externkritik eller whistleblowing när man avslöjar något olagligt eller oetiskt för personer som kan göra något åt situationen.
Han kan också ringa till lokaltidningen, de får inte avslöja sin källa. Men han har inte meddelarskydd, som offentliganställda har, om ägaren börjar efterforska vem som ringt tidningen. Extern kritik innebär ofta risk för repressalier från företagets sida. Det kan handla om sämre arbetstider eller förmåner, ryktesspridning, skvaller eller hot.
Bartendern kan också börja fundera på att byta jobb till någon annan, mer ärlig, arbetsgivare. Detta är ju en strategi som tar längre tid och är beroende av hans personliga situation och hur branschen ser ut på orten.
Han kan naturligtvis också vara lojal med arbetsgivaren och tiga om det han vet. Han blir då en slags medbrottsling till ägaren och kommer säkert må dåligt av det. Detta är naturligtvis inget bra alternativ.«

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
99
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

@hotellrevyn

Vi finns där du finns
Fråga om jobbet.
99
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här