Nyheter | På jobbet hot & våld
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

De rånades på tryggheten

I maj vändes världen upp och ner för Susan och Christina på vägkrogen Tre Älgar. Det var andra gången som arbetsplatsen utsattes för ett brutalt knivrån.

Publicerad 19 oktober 2010
De rånades på tryggheten
Servitrisen Susan och chefen Annika. Vid förra rånet, 2003, flydde rånarna i Annikas bil. Foto: Johan Wingborg
inlinebild
De maskerade männen filmades av restaurangens övervakningskamera.

Killen på övervakningsfilmen är nervös, stressad, möjligtvis påtänd. I handen har han en stor jaktkniv, och för ansiktet en otäck spökmask. Han vaggar från sida till sida och viftar hotfullt med kniven. Då och då gör han ett utfall mot en person som inte syns i bild. Servitrisen Susan.
–  Jag vågade inte släppa honom med blicken en sekund, säger hon.
Filmen är från hennes arbetsplats, vägkrogen Tre Älgar i Grästorp, en kväll i maj i år. Kvällslugnet hade precis lagt sig över restaurangen när rånarna kom.
–  Jag stod vid disken och såg dem komma rusande. Den ene rusade förbi mig och fram till kassan. Den andre, han med masken, stod framför mig och viftade med kniven.
Det hela var över på ett par minuter. När Susan vägrade öppna kassan slängde rånarna den i golvet, rafsade åt sig lite pengar och försvann.

Ingen kom till skada, fast för Susan och hennes kollega Christina var det en mardröm som upprepade sig. År 2003 hände samma sak, fast den gången var det värre.
– Då tänkte jag »undrar om jag verkligen kommer hem ­något mer«, säger Christina.
Den gången var det nästan midnatt när rånarna kom. Christina stod i disken när en maskerad man plötsligt rusade in.
– Först blev jag förbannad, men så smällde han till mig rätt över ansiktet. Då blev jag rädd.
Ute i restaurangen hade även hennes chef Annika övermannats.
– Jag stod och torkade spelmaskinerna när jag hörde oväsen från entrén. Plötsligt hade jag en pistol i ryggen.

Rånarna tvingade Annika att låsa entrédörren. Sedan länsade de restaurangen: pengar, tjejernas smycken, lotter och cigaretter. De ville även att Annika skulle öppna spelmaskinerna, men då ljög hon och sa att hon inte kunde.
– Men då tog de en jätte­lång sax och hotade att sticka ut ögonen på mig.
Christina stod största delen av rånet med en lång kniv mot halsen.
– Jag var skiträdd, panikslagen. Jag vågade varken säga eller göra något.
Innan de stack band rånarna Annika och Christina i personalrummet. På vägen ut diskuterade de om de skulle skära tungorna av tjejerna så att de inte skulle vittna.
– Jag hade inte varit särskilt rädd tidigare. Men när jag hörde det så blev jag rädd på riktigt, säger Annika.
Men rånarna ändrade sig och försvann i Annikas bil. När bilen hade lämnat parkeringen brast allt.
– Då grät och grät jag. Då släppte allt, säger Christina.

I dag jobbar Annika, Christina och Susan som vanligt igen. Men det har tagit tid att komma hit. I början ville Christina inte arbeta kvällar, och Susan har haft svårt att sova på nätterna. De har träffat en kurator, och vid ett tillfälle bjöd Annika in en präst till väg­krogen för samtal.
– Men mest har det nog ändå hjälpt att prata med vänner och familj och med varandra, säger Annika.
Redan efter det första rånet skärptes säkerhetsrutinerna på vägkrogen. Till exempel fick de bärbara överfallslarm, och nya rutiner för stängning. Vid det senaste rånet gjorde larmet att både polis och väktare var på plats inom några minuter. Och den gången, liksom den tidigare, lyckades man gripa rånarna relativt snabbt. Vid båda rånen visade sig förövarna vara unga, småkriminella killar från närliggande orter. Eftersom killarna som begick det första rånet var väldigt unga blev straffen milda: skyddstillsyn och fängelse i några månader. Den yngste var bara 14 år och kunde därmed inte straffas alls.

Domen för det senaste rånet var desto strängare. En av rånarna och han som körde flyktbilen fick mellan 16 och 20 månader i fängelse. Killen med spökmasken fick det hårdaste straffet – två år i fängelse.
– Det känns skönt att polisen har fått tag på dem. Annars hade man nog oroat sig för att stöta på dem, säger Annika.

Men även om killarna åkt fast och även om vägkrogen numera har larm, så kommer de aldrig att få tillbaka den där riktiga tryggheten, tror Christina.
– Jag var mörkrädd före, men det har blivit mycket värre. Och jag vill inte gärna ha någon bakom ryggen, till exempel i bankomatkön. Jag har blivit mycket mer misstänksam.

Arbetsmiljöverket om rån

  • Arbetsgivaren måste så långt som ­möjligt förebygga att rån förekommer.
  • Arbetsgivaren är skyldig att bedöma de risker som finns i verksamheten och se till att det finns rutiner för att hantera krissituationer, som till exempel ett rån.
  • En anställd som råkat ut för ett rån har rätt att direkt få hjälp och stöd.
  • Allvarliga tillbud, som ett rån, ska ­anmälas till Arbetsmiljöverket. 

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Fråga om jobbet
Experterna svarar på läsarfrågor om allt från schemaläggning till personalmat

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här