När Andreas sjukskrev sig fick han ett minst sagt oväntat besök. Klockan 7 på morgonen ringde chefen på dörren och ville ta tempen på honom. ”Jag har aldrig varit så chockad i hela mitt liv.”
Andreas, som egentligen heter något annat, kände sig hängig en onsdag. På kvällen meddelade han sin arbetsgivare via sms att han hade värk i kroppen, ont i huvudet och feber, och att han inte skulle kunna jobba på torsdagen.
För säkerhets skull upprepade han meddelandet på torsdag morgon. Inte långt senare ringde det på dörren.
– Det var min chef som levde rövare i trappuppgången. Han klampade in i min lägenhet, där min sambo låg och sov, och krävde att jag skulle ta två panodil och komma till jobbet.
När Andreas vägrade och påpekade att han faktiskt var sjuk plockade chefen fram en febertermometer ur fickan och krävde att Andreas skulle använda den.
– I ren chock gick jag med på det. Jag ville bara ha iväg honom.
Termometern visade ingen feber varpå chefen krävde att han skulle följa med till jobbet. I 30 minuter pågick allt mer högljudda diskussioner.
När chefen åkt därifrån ringde grannarna på och undrade vad som hade hänt.
– Det är så sjukt allting. Man har rätt till fem dagars sjukskrivning utan läkarintyg, men nu ville han att jag skulle skaffa ett på en gång.
När Andreas kom tillbaka till jobbet på fredagen blev han kallad till ett möte med chefen. Där anklagades han för ”dålig attityd”. Chefen uppgav att arbetskamrater hade framfört kritik mot Andreas sätt, och i vissa fall uppgett att han mobbat kollegor.
– Jag vet inte hur eller när jag ska ha mobbat, det kunde han inte svara på. Jag erkänner att jag har varit kort i tonen i perioder när det har varit stressigt.
Andreas tog kontakt med Hotell- och restaurangfacket, som påkallade förhandling med arbetsgivaren om kränkande särbehandling, kollektivavtalsbrott och brott mot sjuklönelagen.
– Arbetsgivaren har ingen rätt att gå hem till vår medlem och kontrollera om han har feber, säger Susanne Blom, ombudsman på HRF Syd.
Andreas har dock beslutat att inte driva det vidare.
– Jag tror inte att det leder någonvart.
För Andreas har hela situationen lett till att han nu sökt och fått ett nytt jobb.
– Jag var beredd på att restaurangbranschen skulle vara tuff, men det här har gått alldeles för långt. Det är inte bara jag som har slutat på det stället. Jag hoppas att de någon dag inser att det inte är personalen det är fel på.
