Den ekonomiska politiken har i årtionden gynnat dem som tjänar mest. Eller kanske snarare: den har gynnat alla utom dem som tjänar allra minst. Men när skolor larmar om barn som inte fått äta sig mätta under sommarlovet är det hög tid för politikerna att tänka om.
Blev det en dyr sommar? Inflation och en krona som står lägre i kurs än på mycket länge har gjort att semesterkassan krympt för de allra flesta.
Men det drabbar olika. Sällan syns klassklyftor så tydligt som när det kommer till semester.
Det ska sägas – väldigt många människor har fått det väldigt mycket bättre i det här landet. Men de som blivit sjuka eller arbetslösa, de som inte har kunnat göra bostadskarriär, eller någon karriär över huvud taget – ja dem har vi lämnat på efterkälken.
Den ekonomiska politiken de senaste decennierna har gynnat dem som tjänar mest. Eller kanske snarare: den har gynnat alla utom dem som tjänar allra minst.
När det dessutom toppas med inflation blir det svårt för dem som har det tuffast att få pengar över till
semestrande.
Exakt hur besvärligt det kan vara förstår man när skolorna vid terminsstart larmar om barn som inte fått äta sig mätta under sommarlovet.
Det är väl inte så vi vill att det här landet ska se ut? Att någon som bor i Sverige inte ska kunna ställa mat på bordet?
Vi vet ju vem som kommer
att drabbas hårdast. Inte är det
de som tvingas skära ned på guldkanten.
Mycket tyder på att vi går en tuff höst till mötes, ekonomiskt. Räntorna väntas stiga ännu mer, och kronan väntas vara fortsatt svag.
Vi vet ju vem som kommer att drabbas hårdast. Inte är det de som tvingas skära ned på guldkanten.
Nu behöver våra politiker agera. De kan knappast styra världsekonomin, men de kan definitivt göra mer än att ha korrigerande samtal med Ica och Coop.
