När den här tidningen kommer ut har det gått tre veckor sedan vårt jordklot skakade och vad vi nu vet 150 000 människor miste livet. Katastrofen drabbade några av världens fattigaste människor. Men också några av de rikaste.
Turismen har gett jobb och ekonomisk utveckling åt många människor i Thailand, Sri Lanka och Indonesien. Den har givit nordbor möjlighet att semestra i solen.
Men turistparadisen har inte varit så paradisiska för alla. Många arbetar hårt och länge för låga löner och utan trygghet. Turismen har också inneburit ett utnyttjande av naturen och av tredje världens kvinnor.
När jättevågorna slog in över stränderna dränktes både rik och fattig. Hälften av de dödade i Thailand är utländska turister.
Hotellen närmast stranden, med den finaste utsikten, slogs sönder först. Här bodde många av svenskarna.
Katastrofen rör upp känslor av ilska och förtvivlan. Ibland slår den snett. En svensk man skällde ut regeringen för att UD inte hade ordnat nytt hotellrum åt honom. Han hade »bara« fått hjälp med pass och pengar. Runt omkring fanns föräldrar som mist sina barn, barn som mist föräldrar eller syskon.
Ingen vet i förväg hur man reagerar i en katastrof. Det hoppfulla är att så många har haft kraft att hjälpa andra. Turister med vårdutbildning har arbetat på sjukhusen. Många berättar hur de fått hjälp med mat, vatten och omplåstring i andras hem.
Katastrofen har inte bara splittrat familjer utan också bundit människor samman.
Mot naturens krafter hjälper inte ord. Det som kan hjälpa är beredskap, utbildning och organisation.
Vi kan skänka pengar till katastrofhjälpen genom de många hjälporganisationerna. Börjar postgironumret på »90»««« så vet man att pengarna går dit de ska.
Vi kan också stödja fackets uppbyggnad i de drabbade länderna.
HRF har beslutat skänka 100 000 kronor ur sin solidaritetsfond till Asien. Var och en kan stödja detta arbete genom att sätta in pengar på HRF:s postgiro 3503 – 0. Skriv Asienfonden på talongen.
Många turistarbetare har dött och skadats i katastrofen. Av de överlevande har många förlorat sina arbeten. Kollegor och familjemedlemmar är borta.
Turistnäringen kommer säkert att byggas upp igen i de drabbade områdena. Vi kan hjälpa till med att stödja fackföreningar och miljöorganisationer, så att turismen blir socialt ansvarsfull och inte nöter ner människor eller naturen.
I flera av Asiens turistländer finns fackföreningar, som kämpar i motvind. Deras krav är att arbetet i turistnäringen ska ge en lön att leva på, anständiga arbetsvillkor och trygghet. För att åstadkomma detta måste fackföreningar vara tillåtna. Arbetsgivarna måste erkänna facken som en en motpart i förhandlingarna.
Utnyttjandet av tredje världens kvinnor måste också upphöra. Prostitution är inget framtidsjobb, varken i Sverige eller i Asien.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
