Det är inte rimligt att branschens trotjänare går på knäna när det vänder uppåt och gästerna strömmar till. Det krävs en långsiktigt hållbar personalpolitik för att fler ska tycka att hotell- och restaurangnäringen är något att satsa på.
Puh! Det blev en bra sommar på många sätt. Solen sken, vattnet var badbart, Sverige tog OS-medaljer och folk svemestrade.
Vi ville ju alla att branschen skulle få det där uppsvinget som kommer med semester och unna sig-mentaliteten.
Och det verkar den ha fått. Faktiskt i så hög grad att personalen inte räckt till.
På grund av pandemin har många, särskilt tillfälligt anställda, i branschen vänt blicken åt annat håll.
En del har bytt jobb, andra har börjat plugga för att på sikt skapa sig en tryggare ställning på arbetsmarknaden.
Det har lett till att många medlemmar vittnar om en hög arbetsbelastning när gästerna har återvänt.
Vi vet att serviceproffsen slår knut på sig själva för att hjälpa till, ställa upp och försöka lösa kniviga situationer. Men det är inte rimligt att trotjänarna går på knäna när det vänder uppåt.
Det krävs en långsiktigt hållbar personalpolitik
Det krävs en långsiktigt hållbar personalpolitik för att fler ska tycka att hotell- och restaurangnäringen är något att satsa på. För det kan den ju verkligen vara. Det vet du och det vet jag.
Förhoppningsvis manar sommaren till eftertanke hos dem som bestämmer. Hur gör vi för att behålla kompetensen, men ändå vara flexibla?
Jag sitter inte inne med svaret, men jag hyser gott hopp om att det går att lösa.
Alternativet finns helt enkelt inte. Branschen behöver befästa sin ställning som den nya tidens basnäring.
