Räcker det med en solstråle?
Det är ständiga problem med Dry Martini. Framför allt är det oron som inställer sig när man beställt denna drink.
Jag vet bara en enda bar i Stockholm där de serverar en helt perfekt Dry Martini.
Eftersom krögaren förefaller mig vara en beläst person tror jag att han tagit intryck av den store konstnären just när det gäller denna drink.
Det är inte oväntat Luis Buñuel. Den spanske filmregissören. Spaniens Fellini. Buñuel kanske skulle hållit sig till att filma kan ni tycka. Men så fungerar det inte. De flesta skapande människor är noga med vad de dricker, åtminstone om de befinner sig på Buñuels nivå.
Buñuel kunde skriva. Hans utläggning om hur man åstadkommer den perfekta Dry Martinin är oslagbar. Odödlig. Den ingår i hans roliga självbiografi »Min sista suck.«
De flesta vet att en Dry Martini ska vara torr.
Men hur torr? Buñuel för ett resonemang om hypotesen att en god draja ska likna Jungfru Marias obefläckade avelse. Det vill säga ifall man verkligen tror att det gick till så att Den Helige Ande genomborrade Jesu Moders mödomshinna som en solstråle genomtränger ett fönster. Utan att få det att brista.
På något sätt blev Maria befruktad, ty hur skulle hon annars ha kunnat föda Jesus?
Filmregissören filosoferar över om det räcker med att ställa en flaska vermouth intill ett glas med gin.
Ifall en solstråle så att säga kan överföra tanken på vermouth till ett glas gin. Men Buñuel anser att teorin är överdriven.
Han går med på några droppar vermouth och en halv kaffesked angostura.
För Buñuel spelade Dry Martini en allt överskuggande roll i hela hans liv. Jag trodde det var filmen. Men man tror så mycket.
Som Buñuel skriver: Jag skulle kunna hålla på i oändlighet och räkna upp alla spritens välgärningar.
Om ni möjligen sett Begärets dunkla mål, ett av hans mästerverk, så löste han ett svårt gräl med en skådespelerska. Efter två Dry Martini.
Hyr denna film. Hyr alla Buñuels filmer. Köp dem. Borgerskapets diskreta charm. En film man inte kan leva utan.
Den är som tobak. Eller med Buñuels egna ord: »Det är omöjligt att dricka utan att röka. Tobaken som ingår en så underbar förening med spriten.«
Samt menar Buñuel att alkohol och tobak på ett angenämt sätt låter sig förenas med kärleksakten.
Detta vet varenda mänska. Utom en viss sorts religiös sekt som uppstått, inte minst i Sverige.
Sektens mål går ut på att leva precis hur länge som helst.Varför kan man fråga sig. På samma sätt som Buñuel undrade hur det kom sig att en bartender i USA en gång blandade pernod i en Dry Martini. Jag tror aldrig han kom över denna chock.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.