Min exklusiva och mytomspunna nyårsdelikatess gick att köpa i en vanlig mataffär.
Samanu. Enligt myten kan denna underbara pudding lagas enbart av troende kvinnor. Utan en helig kvinnas beröring får den inte sin speciella blankbruna färg. Min mor menade att det inte går att få tag på samanu i Sverige, medan min väninna avslöjade att den gick att köpa för dyra pengar i en persisk matbutik.
Någon gång i mars, vid vårdagsjämningen, firar iranier, kurder, afghaner Norouz. Det är vårt nyår. År 2012 sammanfaller med år 2571 enligt den iranska kejserliga kalendern och år 1391 enligt den muslimska kalendern, vilket ju är den officiella kalendern i dagens Iran och Afghanistan.
Inför nyår dukar den som vill vara traditionsenlig upp ett »haft seen«-bord med bland annat spegel, rosenvatten, målade ägg och så sju saker som börjar på bokstaven »s«. Senjed – torkad oleasterfrukt, sir – vitlök, sib – äpplen, somaq – sumak, serkeh – vinäger, sabzeh – groddar av vetekorn och så samanu förstås. Men i Sverige är samanun lika dyr som Belugakaviar, då mat som är vidrörd av ett helgon inte tar sig hit hur enkelt som helst.
Några hundralappar fattigare fick jag till slut min haft seen-dukning fulländad. Medan jag dukade inför Norouz ringde min granne på dörren. Hon blev mycket förtjust över min vackra dukning. Hennes ansikte lyste upp just som hon lyfte upp skålen med min dyra samanu. Hon tog en tesked och smakade på den medan jag blängde oroligt på henne och helst inte ville att hon skulle äta min för dyra pengar inhandlade samanu.
När hon hade smakat första skeden med samanu utbrast hon: »Herran jumala! Tänk att ni har mämmi på persiska nyårsdukningen.«
Förvånad frågade jag vad mämmi var för något.
»Ja, i Finland äter vi mämmi på påsken. Jag har köpt två paket i dag på Coop Forum.«
»Det är omöjligt!« ropade jag. »Detta är samanu, och enbart troende muslimska kvinnor har receptet.«
Min granne gick in till sig och kom snabbt tillbaka med ett gult paket, räckte fram en tesked och sa: »Varsågod och smaka!«
Jag smakade tveksamt, och till min förvåning upptäckte jag att mämmi, eller memma som den också kallas, är samma pudding som den med mysterier omgivna samanun från Iran. Magin försvann plötsligt. Först kände jag en sorg som ett litet barn som precis har upptäckt att jultomten inte finns på riktigt. Sedan, när jag såg det låga priset på förpackningen kände jag magisk glädje. Nu har jag hamstrat flera förpackningar mämmi i min frys. Men jag kan inte låta bli att undra om det ändå inte finns en helig kvinna som går runt i Finland och rör om i puddingen då färgen och smaken på den är alldeles perfekt.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.