Migrantarbetarna behöver stärkta rättigheter, både i bärskogen och i restaurangköket.
Det kan verka som en näst intill vansinnig sak. Att skuldsätta sig för åka till ett annat land och där arbeta som bärplockare. Jag föreställer mig att människor som fattar beslut om en sådan sak är beredda att arbeta hårt och mycket. Under omständigheter som de förstår kommer att vara tuffa. Men de väljer hellre det än ett liv i ekonomisk desperation.
Under sommaren var bärplockarna ett nyhetsstoff. De fick inte ut någon lön, och till slut tältade de utanför sitt lands ambassad för att få hjälp.
Det handlar om människovärdet. Betyder bärplockarnas situation i de svenska skogarna att människors arbeten är olika mycket värda? Uppenbarligen är det så för de arbetsgivare som är beredda att trampa på och förnedra människor på det här viset.
Hur kommer det sig, har det frågats, att det kommer folk utifrån för att arbeta med sådant som arbetslösa här kan göra. Svaret finns i den utsatthet som en migrant med arbetsvisum lever i. Protesterar du förlorar du ditt arbete, får lämna Sverige och återvända till din familj utan pengar, men med skulder.
Migranter på arbetsvisum finns här på arbetsgivarens villkor.
»Flexibla« och »tillgängliga« är ord som arbetsgivaren har använt för att beskriva migrantarbetarna. Det står att läsa i rapporten »Till vilket pris som helst«. Hotell- och restaurangfacket gjorde en kartläggning under de första fyra månaderna av 2012 för att se hur migrantarbetare i hotell- och restaurangbranschen har det. Ingen av de 64 arbetsplatserna HRF besökte följde helt de kollektivavtal de har tecknat.
Fackets representanter mötte migrantarbetare som tjänade tre-fyra tusen kronor i månaden, arbetade sju dagar i veckan, tolv timmar om dagen utan övertidsersättning. »Många arbetsgivare visar uppenbar brist på insikt och förståelse för vad det innebär att vara just arbetsgivare.« Det är HRF:s slutsats. För att stärka arbetare som kommer hit på arbetsvisum föreslår nu facket bindande anställningsavtal, sanktioner mot arbetsgivare som inte håller sig till de skrivna avtalen och skydd till dem som vittnar om dåliga villkor, så att de inte riskerar utvisning.
Servicenäringen har globalt spåtts en lysande framtid länge. Men det får inte betyda att den bärs upp av exploaterade migrantarbetare.
Människor är beredda att arbeta hårt för ett anständigt liv. Att flytta långt bort från familj och vänner, arbeta utan att behärska språk och koder. Att migrera kan både vara smärtsamt men också innebära frihet och rätt till arbete. Det är inte migrationen det är fel på. Ansvaret vilar tungt på arbetsgivarna och deras organisationer. Så vad gör de? Än så länge ingenting.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
