Att det skulle ta så lång tid att komma igenom skärselden, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig när jag gick och dammade på Tellus. Fast då hade jag inte heller kunnat ljuga ihop allt konstigt som verkar hända på den planeten nu. Jag vet jag, för precis när jag svalnat av och stod framför himmelrikets portar, frågade en röst om jag inte ville kika lite på jordelivet. Bara en fem tio minuter så där innan det var dags. ?Säg ett ord?, sa rösten, och det första ord som dök upp var Temperance. Hotel Temperance. Min gamla arbetsplats i Malmö där jag slitit och tjänat i alla år. Jag var faktiskt nyfiken på hur där ser ut i dag. Om det nu äntligen var dags för min slutgiltiga vila, skulle jag sova bättre om saker och ting blivit lite bättre för mina efterträdare.
Rösten läste ur en liten skrift om ?det charmiga hotellet med anor sedan början av 1900-talet?. Så sa rösten, och visst försökte dom charma en, de manliga hotellgästerna. Med lock och pock ville de få in en på rummet. Se, det gick inte med mig det. Ståndaktig har jag alltid varit. Utom en gång. En nykterhetsombudsman. Seriöst men mycket kort. Nähä, svärmar de inte längre? Rösten gör sig påmind och ber mig gå fram till titthålet intill himlaporten. Jag kan se in i ett hotellrum och där sitter en karl ? jodå han ser charmig ut ? och stirrar på en glasruta som flimrar. Innanför glasrutan ligger det tre dvärgar. Nä fy så oanständigt!
Rösten fortsätter att läsa ur den lilla skriften: ?Hotellet, som nyligen renoverats, har kvar sin gemytliga atmosfär. Naturligtvis har vi bevarat sådana omistliga detaljer som stuckaturer, stålpelare och trappräcken av smidesjärn och ek.? Stackars städerskor. Varför kan de inte riva bort sådant tjafs? Att damma dom där snirkliga garnityren är en evig plåga, påminner lite om skärselden. Jag ska visst inte få någon törnrosasömn.
En gång när jag mötte ett pennskaft sa jag åt honom att skriva om oss hotellstäderskor. Det blev en liten artikel i tidningen Brand. Några interiörer ur hotellstäderskornas värld var rubriken den 4 mars 1911. Städerskornas förhållanden var minsann inte avundsvärda, stod det, och på nykterhetshotellet Temperance hade man tagit bort drickspengarna utan att ersätta dem med en anständig lön. ?Lönen för en städerska uppgår till den stora summan av 15 kr i månaden. Men icke nog härmed. Man anser att städerskorna även skola vara ansvariga för de gäster, vilkas rum de städa och som smita från betalningen.? Och så skriver han om det jag berättade i största förtrolighet: ?Helt nyligen fick en städerska sålunda betala 65 kr för en resande, vilken behagade ge sig iväg utan att uppgöra sitt mellanhavande.? Det var nykterhetsombudsmannen! Alla mina besparingar rök. Och dopsilvret hamnade på pantbanken. Hörrududu som bäddar där nu, vad tjänar du? Oj, 12 672 riksdaler i månaden! Tänk själv hur det hade svidit i portmonnän om du hade fått betala 55 tusenlappar för en gäst som inte sköter sig som han ska. Jaså, du behöver inte det. Vad sa du? OB-tillägg? Semesterersättning? Snusktillägg? Det var som tusan! Är du inte nöjd i alla fall? Hm, tjänar han tre gånger så mycket? Ja, då förstår jag att du är otacksam.
Rösten uppmanar mig att knacka på pärleporten. Tiden är slut. Ja, jag går väl in. Dom verkar i alla fall vara på rätt spår där nere.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.