När kroppen är utsliten och det är ett år kvar till pension – då ska kocken söka kontorsjobb, enligt Försäkringskassan.
Jag ringde upp en medlem i Hotell- och restaurangfacket tidigt i somras. Jag hade fått veta att hon var sjuk, men att Försäkringskassan inte ville godta läkarintygen. Hon hade nog lite arbetsförmåga ändå, tyckte man.
Det var ingen bra dag när vi pratades vid. Hon hade ont. Men visst, vi skulle kunna ses och prata om medlemmens situation. Kanske i augusti. Vi kom överens om ett datum när jag skulle ringa igen.
Den dagen kom och det var inte heller någon bra dag. Försäkringskassan var obändig. Medlemmens besvär hade inte blivit lindrigare. Tvärtom. Det blev inget möte.
Linda gillar
En annan HRF-medlem är Heinz. Han fyller snart 64 år. Hans kropp är slut. I 25 år har han jobbat som kock. Han har också varit på sjön och jobbat med rivningsarbete. Men han har aldrig satt sin fot på ett kontor. Det tycker Försäkringskassan att han kan göra nu, när han inte längre klarar ett fysiskt arbete.
Att det finns människor som inte får den hjälp de förväntar sig, som de har rätt att förvänta sig, känns inte okej. De har jobbat på, sällan klagat. Det är motvilligt de ger upp inkomst och det sociala sammanhanget det innebär att arbeta.
Borde inte samhället ställa upp för dem? I stället för att ifrågasätta? Vi tror ofta att vi har fina trygghetssystem, kanske rentav de bästa. Det trodde Heinz också. Läs mer här.
