Med enkla medel har de konservativa splittrat en tidigare så stark solidaritet. Men nu är det dags att lyfta ner den politiska diskussionen till våra lunchrum och stärka arbetarrörelsen från dess grund, skriver HRF:aren Tural Kokulu.
Ett år går fort! En människa kan leva en hel livstid på ett år.
En välfärdsstat kan raseras under två mandatperioder, trots offentlighetens insyn i processen.
Tillvägagångsättet är väldigt enkelt. Man skall vara expert på att manipulera samtidigt som man verkar med en dold agenda skapad för att bevaka näringslivets intressen. En agenda som rättfärdigar
åsidosättande av det skyddsnät för de mest utsatta, skyddsnätet som arbetarrörelsen så hårt verkat för att skapa under så lång tid.
Vi kan inte blunda för att de konservativa har valts till makten i Sverige. Vi kan inte blunda för att stor del av deras väljare är arbetarklass som låtit sig övertalas med halvsanningar om en bättre framtid.
Med enkla medel har de konservativa splittrat en tidigare så stark solidaritet. Man har valt att tala till den enskildes ego, med löften om skattesänkningar, samtidigt man givit höginkomsttagare och
näringslivet allt större skatte- och momslättnader.
Så enkelt och banalt. Hävdar arbetarklassen orättvisa, är det som om svaret är skräddarsytt: Kolla du har ju också fått skattesänkning.
Anders Borg hävdar att Sverige har en god ekonomi jämfört med andra länder, säkerligen är det de länder som inte kunnat förvalta sitt pund han jämför med. Fortsätter vi privatisera offentliga bolag befinner vi oss snart på samma ekonomiska nivå som just dessa länder. Snart har vi inte råd med den omsorg som våra barn och äldre förtjänar. Redan nu ser vi brister i skolsystemet med sviktande utbildningsnivå.
Skall vi ha möjlighet att kunna bibehålla vår välfärd så är just utbildning en kärnfråga. Vi måste ha kompetensen att stå starka i konkurrensen på det internationella planet.
Vi skapade vår välfärdsstat inte genom att vara mänsklig förbrukningsvara som kunde ställas framför en maskin och göra ett bra arbete för en billig peng, utan vi genom att se den enskilde individens tillhörighet i den stora massan och samtidigt kunna unna densamme precis det vi ville och kunde unna oss själva. Rättvisa, ekonomisk trygghet, social trygghet, jämlikhet, politiskt inflytande i demokratiprocessen.
När icke insatta människor ur arbetarklassen försvarar de konservativas sociala och ekonomiska politik, ser jag hur vårt ansvar växer mer än någonsin.
Ett år går fort.
Vi måste lyfta ner den politiska diskussionen till våra lunchrum och stärka arbetarrörelsen från dess grund. Arbetsplatsen är navet. Det är återigen dags att vi pratar om absoluta sanningar.
Arbetaren är arbetarens enda vän. Arbetaren är den ende som kan identifiera sig med just arbetarens problematik.
Arbetaren är en majoritet i samhället. Är det då inte rättvist att det är just arbetaren som styr samhället.
Arbetaren skapade socialdemokratin, med hela samhällets välmående som mål.
Vi har varit där och skall dit igen.
Det är upp till dig och mig, ta vårt ansvar. Jag tänker göra det.
Ett år går fort, vi är snart där…
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.