Solidariteten med flyktingarna gör mig glad. Från utdelade vattenflaskor till regeringsförslag – de som flyr hit i dag är kanske våra arbetskamrater i morgon.
Det har hänt något de senaste veckorna. Det har blivit tyst, så underbart tyst. För trots att hatarna och hotarna säkert fortsätter i sociala medier och på andra ställen, så märks de inte lika mycket. I stället är det andra som hörs och syns nu. Det är alla vi som tycker att Sverige och resten av Europa måste välkomna dem som flyr från krig och fattigdom. Alla som tagit ställning för mänskliga rättigheter och visat det, i ord och handling. Alla som deltagit i manifestationer, arrangerat insamlingar eller delat ut vatten när flyktingarna har kommit med tåg till stationerna i de större städerna.
Många har visat sig villiga att ge av både sin tid och sina pengar. Det gör mig varm och hoppfull. Krogpersonalen som skänker veckans dricks till flyktingar, krögarna som ger delar av intäkterna och fackförbunden som delar med sig av sina tillgångar. »Ingen kan göra allt, men alla kan göra något« är ett slitet uttryck, men jag tror sällan att det har känts så sant som nu.
Det är lätt att se alla som nu kommer hit som en lite anonym massa. Men vi får inte glömma att var och en av dem bär med sig unika erfarenheter och kunskaper. Många gånger just sådan kompetens som efterfrågas på svensk arbetsmarknad. Därför är det positivt att regeringen nu vill satsa på att göra det enklare för personer med yrkeskunskaper, till exempel från restaurangbranschen, att få jobb och lära sig svenska.
De som flyr hit i dag är kanske just våra arbetskamrater i morgon. Det ser jag fram emot.
Läs mer…
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
