Kanske är det dags för en Rör inte min kompis-knapp med texten: »Jag är solidarisk och engagerad - är du?«
I det här numret har Hotellrevyn träffat tre medlemmar som går mot strömmen. De har valt att stanna i branschen i stället för att sadla om och göra något annat efter många år som restaurangbiträde, servitör och servitris. Det finns mycket att lära av Marie, Salem och Barbro. De har inte låtit värk i rygg och axlar eller onda knän och fötter hindra dem från att stanna i yrket. I stället har de valt att satsa på att ge den bästa servicen till gästerna och på att vara den bästa arbetskamraten till sina yngre kollegor. De delar frikostigt med sig av sin kompetens och mångåriga erfarenhet, inte bara till sina kollegor, utan också till Hotellrevyns läsare.
MEN HUR HITTAR man då glädjen och inspirationen till att vilja jobba vidare i en bransch som sliter på kroppen och där jobbet ger relativt lite i plånboken? Det finns långt många fler anställda som vittnar om värken som uppstår efter många års slit som kock eller servitör, än det finns medlemmar som vittnar om all glädje med jobbet. Här finns mycket att göra för facket. Dels handlar det om att ta tillvara på alla bra idéer och all kompetens som finns hos dem som jobbar i branschen och dels om att få fackligt engagemang att kännas viktigt och värdefullt. Kongressen i maj i år var ett exempel på ett tillfälle där medlemmarna gjorde sina röster hörda om allt från tunga tallrikar till vikten av nattis. Nu gäller det att facket lyckas med att få alla medlemmar att känna sig viktiga och behövda. Detta sker inte bara genom att HRF arbetar vidare med de beslut som fattades under kongressen, utan det måste också ske genom att få medlemmarna att känna att deras fackliga engagemang är betydelsefullt.
ENLIGT FLERA PROGNOSER är vårt land på väg in i en lågkonjunktur. Priserna på bostadsrätter faller, maten och bensinen har blivit dyrare och arbetslösheten stiger. Att vara med i fack och a-kassa är viktigare nu än på mycket länge. Mot denna bakgrund vore det vore inte fel med lite medvind i seglet för det fackliga medlemskapet. Och kanske finns det hopp om att samhällsintresset ökar bland svenskarna i höst. I klädbutikerna syns i alla fall tydliga 1970-talsinfluenser och om influenserna inte bara gäller kläder utan också fackligt engagemang och politisk medvetenhet, borde det finnas många medlemmar att värva. Att visa värdet och vikten av det fackliga medlemskapet kan hur som helst aldrig vara fel. Kommer ni ihåg knappen med »Rör inte min kompis « som alla hade på kavajslaget på 1980-talet? Kanske är det dags för en ny knapp med texten: »Jag är solidarisk och engagerad – är du?«
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.