Könsfördelningen i Årets kock speglar en ojämlik bransch. Det är de äldre manliga kockarna som måste gå i spetsen för en förändring, skriver Lisa Förare Winbladh.
Årets kock 2014. Två manliga konferencierer håller stämningen hög vid scenen där de sex männen tävlar. Två män leder seminarierna. Den ena av dem presenterar först männen i panelen med fullständiga namn och kvinnorna med förnamn. Den andra moderatorn pratar själv lika mycket som hela panelen tillsammans. En jury som nästan uteslutande består av män korar vinnaren.
Ser du på sakerna en och en är det frågan om petitesser, lägger du samman dem bildar de en rätt obehaglig bild. Och som vanligt blir mediernas dom hård dagarna efter. Herrklubb! Mansgrisigt! Dags att kvotera?
Faktum är att arrangörerna av Årets kock gör mycket rätt. De har instiftat ett pris till Karin Franssons ära som delas ut till en person som fungerat som mentor för kvinnliga kockar. I år anordnades en vip-lunch lagad av ambitiösa kocktjejer som fick chansen att visa upp sig. Och på kvällen intog kvinnliga komiker scenen.
Ändå är det inte mycket mer än plåster på såren. Inget kan skyla över att det är männen som har makten över det svenska mästerskapet i professionell matlagning. Men det beror främst på att evenemanget inte är något annat än en brutal spegelbild av en ojämlik bransch.
Endast runt fem procent av kockarna i finkrogarnas varmkök, det vill säga plantskolan för tävlingar, är kvinnor.
Under utbildningen är det flickor som presterar bäst både teoretiskt och praktiskt. Men sedan kommer de ut i en bransch som inte fullt ut förmår omvandla kvinnornas begåvning till kompetens.
Det talas för lite om de katastrofala konsekvenserna: en dynamisk men utsatt bransch går miste om nästan hälften av den tillgängliga kompetensen på grund av ojämlikheten. Först när vi sätter branschens förluster i centrum blir det uppenbart att det inte enbart är kvinnorna som måste ändra på sig, gnälla mindre och bli mer som männen.
Det är branschen som måste förändras så att nya generationer finner sig till rätta och uppnår sin fulla potential. Allt fler unga män är ovilliga att avstå från familjeliv för att göra karriär i toppköken. Stenhårda hierarkier har blivit omoderna. Förändringar sker redan, bristen på kompetent personal gör att arbetsgivare måste vara mer lyhörda.
Jag tror att det är de äldre manliga kockarna i chefsbefattning som måste gå i spetsen. Förebilderna. Inte de yngre killarna som faktiskt konkurrerar med tjejerna.
Det talas väldigt mycket om behovet av mentorskap för unga kvinnliga kockar. Men vad sägs om att förse äldre manliga kockar med kvinnliga mentorer? Erfarna proffs från näringslivet eller krogbranschen som hjälper krögare att växa som arbetsledare, skapa jämlika arbetsplatser och se förbi stereotyper. Även förebilder behöver förebilder.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.