Ledare
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Årtusendets sämsta nyhet – bomben

Publicerad 1 juli 2003

Om demokratin är årtusendets bästa nyhet, vad är då den sämsta? Krigen givetvis. Men krig är ingen nyhet. Så långt tillbaka i tiden som vi vet något om historien så berättar den om krig. Redan de gamla grekerna krigade. Och perserna, romarna och hunnerna.
Vårt århundrades tragedi är att länder och folk som erövrat demokratin ändå har startat krig. Att så många folk som har fått rösträtt har valt ledare som hatar sina grannar och kastar in sina medborgare i krig, det är ondskans grepp om människorna.
Under vårt årtusende, och allra mest i vårt århundrade, har krigen fått nya dimensioner och fler civila offer. Vetenskapens framsteg, som givit oss mycket positivt, har även används för att göra vapnen allt mer fasansfulla. Forskning har givit nya läkemedel, men även nya vapen. Flyget har öppnat världen, men även möjliggjort bombkriget, med sin oerhörda förstörelsekraft.
Vårt årtusendes värsta nyhet är atombomben. Bara en gång har den använts på riktigt. Två bomber utplånade med några dagars mellanrum år 1945 de två japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Japan gav upp och andra världskriget tog slut. Världen fick en kraftfull demonstration av detta vapen som kunde ha lett till eftertanke men i stället gav en kapprustning. Snart hade de fyra segrarmakterna, USA, Sovjet, Frankrike, Storbritannien, tillgång till bomben. Senare även Kina och nu verkar det som om fler länder har bomben.
Nu har ?de stora? kommit till sans, förhandlat och skrivit avtal om nedrustning, i vart fall till en del. Därmed återstår att ta hand om de gamla bomberna, en nog så kinkig uppgift.
Kärnvapen bygger på kunskapen om hur man utvinner energi genom att klyva atomens kärna. Atombomben är skrämmande effektiv.
Samma kunskap är grunden för kärnkraften, som skulle lösa våra energiproblem. Men en vinterdag 1979 började det pysa radioaktiv rök ur ett nästan nytt kärnkraftverk utanför Harrisburg i USA. Några år senare smälte en reaktor ihop i Tjernobyl i Ukraina. Hur det gick vet vi alltför väl.
Men även när allt går bra i kärnkraftsdriften blir det ändå en mycket farlig rest kvar.
I Sverige, och i många länder, har vi bestämt att kärnkraften ska läggas ner. Hur vet vi att det om säg 500 år kommer att finnas unga människor som vill ägna sitt liv åt att vakta våra gamla lager med kärnavfall? Hur vet vi att universiteten då kommer att ha undervisning om hur kärnkraftens farliga rester ska hanteras? Det kan vi inte veta.
Kunskap kan både erövras och glömmas. Det finns många sägner om ?Solens Tempel? med märkvärdiga skatter. Den som går in där och rör den hemliga skatten kommer inte levande tillbaka. Ska man tro på sånt?
Kommer människor vid nästa tusenårsskifte att tro på den konstiga historien om att vårt kärnavfall är farligt?
Årtusendets sämsta nyhet är att människan har släppt lös krafter som hon inte kan kontrollera. Vårt ansvar blir att försöka göra riskerna för framtida generationer så små som möjligt.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här