För inte så länge sen var det de konservativa krafterna, högern och arbetsgivarna, som talade om lag och ordning.
I dag och framför allt när det gäller arbetet är det facket och de anställda som vill ha lag och ordning.
Flexibilitet har varit arbetsgivarnas mål länge och i den senaste avtalsrörelsen har det märkts tydligt. Och det är den anställde som ska vara flexibel, villig att ändra sig och sina villkor. Mot det ställer facket sitt mål om ordning och reda på arbetsmarknaden.
I det nya avtalet för hotell- och restaurangnäringen har arbetsgivarna fått igenom en hel del av sina krav på att den anställde ska vara flexibel.
Det gäller när du ska arbeta. Om du arbetar vanlig heltid, 40 timmar i veckan, så har det hittills gällt att tiden ska läggas ut över fyra veckor. Nu gäller åtta veckor. För den anställde kommer arbetstiden att kunna variera mer än tidigare.
Det nya avtalet om årsarbetstid kan ge ännu mer variation.
För de anställda kan årsarbetstid vara bra. Tanken är att det ska bli fler fasta jobb och mindre behov av tillfälliga inhoppare.
Men årsarbetstid ställer stora krav på att arbetsgivaren kan planera och har ett gott samarbete med de anställda och facket. Annars kommer det inte att fungera.
Många företag vill ha längre schemaperioder för att slippa betala övertid. Då handlar det bara om att komma undan pengar. Det är en flexibilitet på arbetsgivarens villkor.
I avtalet finns en annan nyhet: en möjlighet för den enskilde anställde att begära av sin arbetsgivare att få arbeta övertid utan övertidsersättning. Ytterligare ett steg mot ökad flexibilitet. Här gäller det för den anställde att se upp.
Hotell- och restaurangnäringen hade redan tidigare den mest flexibla arbetskraften av alla branscher. En tredjedel av de anställda har tillfälliga anställningar. Deras otrygghet är stor och deras flexibilitet betalas helt av dem själva och av a-kassan, det vill säga skattebetalarna.
Men varför ska löntagarna och våra försäkringar betala företagens behov av flexibilitet?
Den socialdemokratiska debattören Ann-Marie Lindgren lanserade nyligen tanken på en flexibilitetsavgift för företagen. De företag som har en hög andel visstidsanställda ska betala en särskild avgift.
En särskild avgift för företag med många icke-fasta jobb skulle vara en stimulans för dem som erbjuder fasta och trygga jobb. Det skulle skapa rättvisa mellan företagen och avlasta de sociala försäkringarna.
Om flexibiliteten är viktig för företagen så är det ju inte rimligt att de anställda och skattebetalarna bär hela bördan och kostnaden för den.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.