Att hyra in personal betyder inte att lämna över ansvar och självständigt tänkande till någon annan.
It’s not my business. Det är inte mitt problem eller mitt ansvar. Så kommenterade en restaurangchef förhållandena för de städare som under slavliknande villkor arbetade sex timmar varje natt på hennes arbetsplats. Uttalandet har säkerligen fått många att sätta kaffet i vrångstrupen, men förklaringen till att hon sa just så står säkert att fi nna i kulturen på företaget. Efter att programmet Uppdrag granskning sändes har många upprörts av arbetsförhållandena på fl era stora hamburgerkedjor i landet. Extra upprörande är kanske att McDonald’s och de andra kedjorna länge talat sig varma för att de anställer unga och människor med annan bakgrund än helsvensk. Och så händer detta. Restaurangchefens ord inför dold kamera ger uttryck för vad det egentligen handlar om. Arbetsplatserna har regler för vilka de själva anställer och hur deras arbetsvillkor ska se ut, men då de använder sig av underentreprenörer verkar allt detta plötsligt vara bortglömt. Det har tydligen gått bra att ha överseende med det som inte är någons personliga ansvar på pappret.
HELA HISTORIEN påminner otäckt mycket om en annan händelse. För några år sedan kom det fram att fl era stora klädkedjor använde sig av barnarbetare. Naturligtvis uppgav klädkedjorna att de inget visste, det var ju deras underleverantörer som anlitat barnarbetarna och inte de själva. Ingen verkade ha refl ekterat över det orimligt billiga priset för kläderna eller att det var omöjligt för någon att leva på så låga löner. Självklart går det inte att förhandla bort ansvaret eller det självständiga tänkandet bara för att de som utför arbetet är anställda av ett annat företag. Därför är det av yttersta vikt att alltid ställa sig frågan om lönen är rimlig i förhållande till arbetsinsatsen.
NÅGOT SAKNAS ute på arbetsplatserna när en situation som den på hamburgerkedjorna uppstår. Om det hade varit en självklarhet att alltid ställa sig frågan om det är realistiskt att ett företag kan begära så låg betalning för ett städuppdrag hade detta inte hänt. Om det hade varit en självklarhet att ta ordentliga referenser på underentreprenörer hade detta inte hänt. Om det hade varit lika självklart att tänka sig in i hur andra har det som att försöka få lägsta pris i upphandlingen hade detta inte hänt. Det som saknats kallas med ett ord för empati. Nu begär Hotell- och restaurangfacket förhandling med de tre kedjorna och franchiseföretagarna som anlitat städbolagen. Dessa har enligt HRF:s lokala organisation inte följt lagstiftningen. Skadeståndet för facket kan handla om miljonbelopp. Facket vill också komma i kontakt med de städare som jobbat under slavliknande förhållanden.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.