Om några veckor ska vi rösta om Sverige ska gå med i valutaunionen EMU och byta ut den svenska kronan mot de nya europengarna. I den här tidningen har vi intervjuat två medlemmar med helt olika uppfattning. Båda var ombud på HRF:s kongress i maj och båda har lång erfarenhet i facket. Läs vad de har att säga.
På kongressen bestämde sig HRF för en mycket kritisk inställning till EMU. Som läget är nu skulle ett medlemskap i EMU ske på marknadens villkor, inte på löntagarnas, ansåg ordförande John Herrström, som själv tänker rösta nej.
Före sommaren verkade valutaunionen vara en riktigt dyster sak för Sveriges löntagare. Alla partier på ja-sidan viftade bort LO:s krav, som handlade om trygghet för de anställda. Både de röda socialdemokraterna och de blå moderaterna använde ordet »fondsocialism«, ett av de värsta skällsord de kunde komma på.
Facket anser att om Sverige går med i EMU så måste staten ha ett rejält överskott, en buffert, i sin kassa. Den behövs för att slippa en stor arbetslöshet när det blir dåliga tider.
De politiska partierna på ja-sidan var kallsinniga. Och vecka efter vecka visade olika mätningar att svenska folket tänker rösta nej till EMU. Ja-sidan måste göra något.
Under sommaren har moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna på olika sätt sagt ja till något slags överskott för att klara dåliga tider vid ett medlemskap. Till sist gick även socialdemokraterna med på detta.
I förra veckan kom LO och socialdemokraterna med ett gemensamt EMU-program.
Det är i huvudsak samma sak som s-partiet och LO hela våren var eniga om. Men tidigare har socialdemokraterna med Göran Persson i spetsen vägrar offentliggöra för att »det är meningslöst«.
LO anser nu att medlemmarna kan känna sig trygga då det gäller jobb och välfärd även om Sverige går med i EMU.
EMU innebär alltså fortfarande stora risker, men en bra svensk politik skulle kunna klara välfärden och jobben i Sverige trots dessa risker, anser LO.
Ändå ska LO fortsätta att vara neutralt. Skälet är bland annat att det inte finns några buffertfonder, inga reserverade medel i socialdemokraterna och LO:s gemensamma dokument. Det överskott man talar om ska användas för att betala av på statsskulden. Bra, men inte vad LO önskat.
LO har ändå lyckats använda sommaren och de dåliga siffrorna för ja-sidan till att få flera politiska partier att ändra sig till det bättre för löntagarna. Hur det än går i folkomröstningen är det en framgång.
Vågar väljarna lita på detta? Kommer löftena att stå sig efter valdagen den 14 september? Det är den ena frågan att fundera över för väljarna.
Den andra handlar om demokratin. EMU innebär att makten över en stor del av ekonomin lämnas över till bankmän som inte är folkvalda. Är bankdirektörer den yrkesgrupp i samhället som har folkets förtroende och som ska ta över folkets makt?
Läs, fundera, lyssna på debatten. Och viktigast: gå och rösta.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
